I versen om den Engelska vagnen av Anna Maria Lenngren beskrivs hur ett trådköp kunde gå till på 1700-talet. Det händer väl ibland att själva transporten kan bli väl omfattande i förhållande till själva köpet.
Behövde åka in till stan, vi har inte längre någon garnaffär i Väsby och förutom att hitta köpegarn hade jag tänkt skaffa stickor inför en sticklektion på lördag. Tog tåget för att slippa alla utgifter för bilen och hamnade i ett tåg som fort svischade förbi Rotebro, men oj vad det gick undan, sen skymtade Häggviks perrong och Norrvvikens, det kändes som i en sån där dröm när en hiss går bara ner och ner utan att stanna och destinationen är en annan än den man väntat sig. Var skulle tåget äntligen stanna? I Sollentuna stannade det och sen var det inte lika bråttom. Jag har ju läst om det här med att inte stanna vid alla stationer, men blev ändå överraskad.
Det var sommar i stan, kläderna hade hade åkt av och många gick utan strumpor, jag skulle bara till Mäster Samuelsgatan och hade snart klarat av mitt ärende och ville tillbaks så fort som möjligt.
Det är något visst med ingången till Klara kyrka från Klarabergsgatan, jag fastnar ofta där. Jag såg de nya kastanjebladen, de var ljusgröna och helt färdiga men ändå i väldigt litet format och det var dem jag ville fånga när de silade ljuset genom det nya lövtaket.
Åter i Väsby, man har planterat träd som blommar i rosa överallt, i stationsparken, utanför konditoriet (nu stängt) och i nya Suseboparken.
Det lyser och man veknar av det rosa molnet
och just nu är nog Väsby som vackrast, när alla körsbärsträden blommar och lönnar och annat grönskar i olika grönt.
Utanför konditoriet har träden redan hunnit blomma över, det går rasande fort,
och Centralvägen får färg på marken.
I gaturabatterna trängs lökväxterna, plötsligt blommar allihop
mycket i vitt
sippor från varmare trakter fyller rabatten under idegranar utanför vårt hus på Dragonvägen.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera