Utsikt från 9:de våningen
I många år gladde vi oss åt en resa till Oslo som Lasse och jag skulle göra, han hade en kusin där som han tyckte om och gärna träffade och jag hade mitt ärende att återse en rad vävnader som vävts i opstadgogn (hängande varp) och som jag inte tog bilder av för 43 år sedan. Vi kom aldrig iväg. Flera anledningar fick mig att börja leta efter en billigare transport än för mig ensam och bilen. Det blev buss fram och åter för mindre summa än jag ger för för 22 liter bensin. Uppehället i Oslo däremot begränsade vistelsen, det är dyrt att sova där, om man ens får tag på ett rum.
Oslo är nu en helt annan stad jag än den jag har i huvudet från förr, då var inte Norge ett oljeland och allt var mycket sparsamt. Nu har stadens silhuett förändrats, höghus, det ena flottare än det andra möter den som kommer från havet och ett sjudande liv gör staden till en myrstack. Bilar stannar för gående vid övergångsställen innan man ens hinner fram, mängder av taxi väntar på taxiställen, när man inte orkar gå längre och spårvagnar får göra sina djupa spår i asfalten på både smala och breda gator. Solen sken och maj hade skapat även Norge till en blommande trädgård och allt tillsammans gjorde att jag skulle vilja stanna kvar åtminstone tills jag tröttnar på att folk är artiga och vänliga, inte viker undan, kan man tröttna på det?
Utsikt från det allra innersta rummet i Nasjonalbibloteket, bakom flera glasdörrar och avklädd alla lösa föremål utom kamera och blyertspenna. I detta tillstånd av tystnad och isolering hade jag glömt telefonen i bakfickan, den skulle vara avstängd men den ringde förstås. Jag förstod av ansiktena bakom glaset hur fel det var trots att det inte fanns någon mer besökare.
På vägen ut sent omsider kom jag på att ta fler bilder av besöket, här entrédisken.
De stora väggmålningarna som skymtar ovanför trappan glömde jag att läsa av namnet på 
men de tillkom nog för mer än 100 år sedan, då huset byggdes år 1914 . de är inte så muntra och pekar på händelser i förfluten tid som ingår i det ärvda minnet.
Biblioteket ligger på Henrik Ibsens gate och en vanlig butiksingång längre ner på gatan leder till Henrik Ibsens Muséum. I trottoaren utmed flera kvarter ligger citat som alla kan utantill och vi har väl gjort likadant med Strindberg på Drottninggatan ?
Sätt en örn i bur och den kommer att bita i stängerna antngen de så är av järn eller guld
En tvärgata var avstängd för trafik med gulvästade vakter och något stod upp ur gatan som spärr. Sen kom en bil som skulle släppas förbi och hindret sjönk ner i gatan styrt av den gulvästade.
Det tyckte jag var fiffigt men det finns kanske redan på många ställen hos oss men för mig var det nytt.
De som sköter parkerna lyser starkt i rött och gult och syns på långt håll.
Här kommer man upp från underjorden till gatulivet och paradgatan Karl Johann
Den börjar med en fontän som en gnistrande påfågel och här fortsätter sedan en enorm marknadsplats bland parkens behagligt skuggande lindar medan tusen kaféer utmed gatan bjuder på solgass.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera