De hetaste dagarna har jag motstått frestelsen att återse trädgården men i dag var det gardin framför solen i flera timmar och ett par grader svalare och då vågade jag mig ut, fast det blev lite sent, först vid 6-tiden kom jag iväg.
På håll såg allt frodigt ut, mängder av äppelkart i alleträden vid norra entrén och på marken. Med vattning har torkan inte satt så tydliga spår på annat än gräsmattor och ängsmark.
Paddlare ute på Brunnsviken har varit en vanlig syn men nu har tillkommit även de som bara har en bräda under fötterna.
Ormbunkarna har klarat sig och är ännu gröna, stensötan på bergsväggarna ser ut att själv ha valt växtplatsen.
Det är nog för mig det mest älskansvärda i den här trädgården, det som ser ut att växa vilt men som planterats en gång och med åren smält ihop med ekbackar, tallskog och klippskrevor, det är en trädgård med så många levande minnen.
Grussloken på den nya alvarmarken vippade med sina känsliga strån, vilken tur att de luddiga axen ännu var kvar, lite häftig vind och de är bortblåsta.
Äkta kastanjen snett utanför entrén till Anderssons växthus är full av nya frukter.
och en rosa Nerium i kruka välkomnar vid bron.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera