Strax norr om de tre kvarnarna vid Hundlausar utmed stora vägen söderut har en liten ruin börjat få form och nu kan man se vad den ska bli – en lammgift (lambgift). Själva takstommen som ännu väntar på sitt täcke av ag är mycket vacker. Jag är tvungen att bromsa, stanna och gå runt och beundra huset på nära håll .
En liten bit från huset ligger en hög med strån, det ser ut som en skräphög men är ag som skördats på en agmyr på en eller flera kilometers avstånd. Den ska upp på takets täta granstörar som har grenpiggarna kvar för att bromsa de vassa agstråna från att hasa ner och sen ska agen ge huset skydd i åtminstone 30 år.
Det doftar, träet är nytjärat och det känns som om täckatingen är nära förestående, tänk om jag hinner få vara med om det. Agen ser inte riktigt nyskördad ut men den kanske ändå hämtats på ”vår myr”. Måste kolla i eftermiddag om det syns några körspår.
Jag hämtar texten om lambgiften i nättidningen ”Storsudernytt” från i juni.
Kulturgärning vid Hundlausar av Kerstin och Gunnar Lind
Vid Hundlausar, nära stora landsvägen, finns en gammal lammgift (lambgift), förfallen och utan tak. Den ägs av Kerstin och Gunnar Lind numera boende på Kerstins föräldragård Sigraifs i Norrbyn och tidigare under många år välkända som handlare i Vamlingbo (Linds affär). Nu har Kerstin och Gunnar bestämt sig för att restaurera lammgiften. Det kommer att kosta en hel del. Länsstyrelsen har dock beviljat 105 000 kronor för restaureringen, men det täcker inte hela kostnaden. Den som ansvarar för det praktiska restaureringsarbetet är icke helt förvånande Erik Domerarve Larsson. Även Kenneth Winarve och Wesley Koivumäki är behjälpliga. Väggarna är återställda och snart kommer takstolarna att resas och i september räknar Erik med att det blir täckating (alltså då agtaket skall läggas). Dessutom har ett antal personer, bland annat smiden Calle Ahlström och Börje Olsson, varit behjälpliga med att röja efter landsvägen norr om lammgiften till de förbipasserandes förnöjelse. Ingen vet hur gammalt lammgiften är. Kerstin Lind berättar dock att det finns ett fotografi från 1926 som visar lammgiften med ett tämligen platt tak som troligen fått ersätta ett tidigare agtak. Hon berättar också att det påstås att en mjölnare bott i lammgiften. I så fall rör det sig troligen om en mjölnare som under malningssäsongen vid kvarnarna på Hundlausar valt att bo i lammgiften. Den av många beundrade lammgiften vid Juves i Sundre får nu en ”kollega” i en helt annan miljö vid Hundlausar.
Täckatingen dvs när man lägger ag på taket finns på en egen blogg
d.19 september 2018..
By: brittakarolina on 22 augusti 2019
at 2:57 e m
Tack för detaljbilder och beskrivning av takkonstruktionen, mycket intressant. Nu önskar jag ett reportage om agbärgning. 🙂
By: kajo on 07 november 2020
at 8:58 e m
Ja då får man vara lite bekant med bygden, så man vet när ett tak ska täckas och att bli visad var agen ska hämtas.Agen behöver flera år på sig att växa till sig sedan man skördat till ett tak. Man kör med traktor och kan ibland av spåren på vägen se varifrån man hämtat agen till en täckating.
By: brittakarolina on 07 november 2020
at 11:28 e m