Skrivet av: brittakarolina | 11 september 2018

Septemberblomning

Utan blommor kan jag inte leva och eftersom jag var här i juli och upplevde hettan och torkan, gläder jag mig  nu upprymt åt att se blommande växter, antingen de är fördröjda eller blommar om.

Markens täcke har dött på stora ytor, jordlagret är tunnt och på alvarmarken har många enar vissnat och står bruna och påminner om sommaren. 

En växt som kommit igång med sin blomning nästan överallt är brudbrödet, Filipendula vulgaris 

Jag läser att brödnamnet kommer från växtens ätbara och näringsrika rotknölar som  kan malas och bakas till nödbröd, de innehållet metylsalicylat som ger god smak (har inte prövat).

På granntomten finns ett privat grustag och när jag vill känna årtusendenas ström, går jag dit och tittar  i grusväggen som  förflyttar mig till den ö som envist stuckit upp ur de olika haven.

 Nere i gräset på marken syns något läckert rosa, så här låga blir mjölkörterna (Epilobium angustifolium) när de växer på jordlagret över sanden och just i år.

Ölandstoken som vi planterade samtidigt som stugan kom på plats, är nog den tåligaste växten, den har hittills överlevt allt.

Poppiusrosen tog några år på sig innan den började blomma men nu är den på väg att inta hela tomten med sina rotskott. Förutom skönheten i början av sommaren ger den ett par blommor då och då även sent. 

Winchester cathedral har sakta blivit mer omfångsrik men det är inte precis rosjord den står i. Den välkomnar alltid med blommor även då man kommer sent på året och fortsätter tills frosten tar den.

Tidlösan blommar lagom till valvakan. Den har överlevt dåligt i sommar, flera tidlösefamiljer är borta. Rabbisarna äter den inte men de biter av blomhuvudena som får ligga kvar bredvid.

Då jag såg ag-stacken vid lambgiften blev jag nyfiken på om de hämtat den vid Lillmyr som ligger mellan oss och havet.  Där har man hämtat ag till flera tak under de år vi funnits här, men spåren brukar vara tydliga, djupa hjulspår och tappade agstrån. Går en bit på kanalvägen och där man ser en öppning i skogen åt höger svänger man ut genom en skogsrand överväxt med salmbärssnår och ut mot den trädlösa Lillmyren.

Det är gott om salmbär (Rubus caesius)

Där de vassa revorna tar slut tar svårgångna grästuvor vid med djupa hål kring. Det syns inga traktorspår från i år här.

En ny liten ek bland tuvorna

och här blommar blå knappar av ängsvädd Succisa pratensis, floran säger att de blommar i augusti till september, så det är väl deras vanliga blomningstid.

sen tar halvgräset ag (Cladium mariscus) vid och ett brunskimrande fält med vatten i botten breder ut sig.

Om agen skördas tar återväxten flera år på sig att bli hög nog för en nästa skörd. Agen är en relikt som varit med  bland de allra första växterna på Gotland och den finns ännu kvar i kärr på kalkbotten men mest på norra och södra delarna av ön.

Svårt att göra agen rättvisa på bild. Här från Muskmyr, på en 4 km byggd träspång tar man sig runt myren och här har agen fått sin fulla längd på mer än 2 meter.

En försenad slåtterblomma (Parnassia palustris) lyser vit vid sidan av spången 

och på marken kring myren är marken blå av slånbär  här växer de lågt och når inte högre än skoskaften.

På lördag är det täckating vid Hundlausar, det är något lite extra, så jag har bytt min biljett hem från lördag till söndag.

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: