Brittakarolina's Blog

Utanför trappan till institutionsbyggnaden väntade redan grupp 2 från Vänförenngen och de såg fram emot att få en glimt av de omtalade herbarierna, ikonoteket och paret Ekbloms läckra illustrationer. Stina Bäckström har beskrivit den visning första gruppen fick på http://www.bergianskavanner.se och nu fyller jag på med bilder av främst intendenten Lars Gunnar Reinhammars arbete med att lyfta fram de förvarade skatterna ännu en gång.

Ikonoteket, samlingen av botanist-porträtt, fotografier som professor Bergianus Veit Wittrock bad om i sin brevväxling med botanister och som höll honom sällskap på väggarna i hans arbetsrum men som till slut blev fler än som fick plats. Fotografier är för oss något helt naturligt, vi dränks i bilder, men på 1800-talet var det ännu en nythet och en tillgång för att förmedla  någons utseende på långt avstånd utöver det skrivna ordet.  Wittrock bekantade sig med botanisternas ansikten och såg ett värde i att ha männen med samma intresse som han själv kring sig.

En liten bläddring i en låda med illustrationer av äpplen , ett par päron, bergamotter hade hamnat där och med en färg nog ingen av oss skådat. 

Konstnärsparet Thérèse och Axel Ekblom var Wittrocks illustratörer och deras bilder är betagande.

Register över botanister även utan fotografi, hur många var nu de? En dam frågade efter ett namn ingen hört och Lars Gunnar sa, han ska nog finnas och bläddrade och lyfte fram uppgifterna om honom, född på femtonhundratalet, död sextonhundranågot och allt om denne botanist –  men utan foto.

Ja sen var det herbarierna, inte bara ett utan många. Döda och levande herbarier. Levande lägger man fortfarande in växter i. Döda är avslutade men kan tyvärr vara riktigt döda med sönderfall. De växter från 1700-talet som samlades in i fjärran länder, klistrade man fast helt på papperet, senare fäste man växten med tunna pappersemsor men de helklistrade sitter stadigast medan de som fästs med tunna pappersremsor gärna bryts när man flyttar omkring med dem. För att hindra insekter att äta både papper och växter fryser man arken.

Här ett exempel på herbarium som fyllts på i vår tid, det ser ut som Gentiana på pappret.

och här en kvast från 1700-talet helklistrad på pappret. De äldsta herbariearkens växter ser ut att vara pressade i all hast, bladen ligger vikta eller huller om buller men vi vet väl inte hur bråttom växtsamlaren haft för att få med sig växten.

Ett stort arbete är att scanna alla herbarieblad och göra dem tillgängliga på nätet och att tolka vad berömda  botanister noterat här och där på latin eller svenska med handstil som kan vara riktigt svårtolkad.

Plötsligt blev mitt eget herbarium något att tänka på och berätta om, säg herbarium och folk i min ålder suckar, jag som tyckte det var det roligaste som fanns.

Bibliotek och arkiv i Bergianska har inga särskilda öppettider men om man pratar med Lars Gunnar Reinhammar kan man komma överens om tid och om han själv är där, är vi välkomna.