Skrivet av: brittakarolina | 20 oktober 2018

Njursta holme

 

Igår lockade solen ut mig igen men vart ?  Först en koll på kyrkogården att ljungen klarat sig bra och på väg därifrån sveptes jag in i en klockringning för någon avliden. Klockringning har varit kyrkans ljud som nått långt och fört budskap och meddelanden vidare till befolkningen. Men den har inte alltid funnits, innan man kommit på att utvinna metaller, fanns inga metalljud, dvs före bronsålder. Upptåckten av ljudet som gick att frambringa av olika metallformer (bronslurar, bronssköldar t.ex.) måste varit en omvälvande nyhet. Det känns som om magin i det ljudet  finns kvar i klockringningen.  Någonstans läste jag att så långt klockornas klang nådde, höll sig onda andar borta.

Det var länge sedan jag var vid Njursta holme och jag svängde upp vid den vidlyftiga eken som vaktar parkeringsplatsen. Som vanligt var marken ännu mer igenväxt än vid förra besöket och stigen genom snåren ner mot Edssjön var lika halkig som alltid. Träd har vissnat och fallit, någon har ändå röjt och kapat stammar som legat över stigen.

Snåren till höger består av blåhallon – salmbär alltså men utan bär just nu.

och här rinner Väsbyån ut från Edssjön och blir ganska snart den smala rännilen och de torra stenarna vid asplekplatsen, som jag skrev om för en vecka sedan.

Kring åns utlopp växet mycket vass och en solstråle träffade några strån

Jag går över ån på kavelbron, ingen står och metar och det har kommit upp en skylt som säger att man måste ha fiskekort för att fiska här. En mindre skylt säger också att    här betar Anguskor, de får inte matas eller släppas ut.

Luften är alldeles stilla och vattnet är en spegel, skogsränderna har höstfärger och mellan träden ser man kyrkan

En förrymd eller strandad jolle från någon annan sida av sjön.


Det finaste är att titta ut över vattnet för inåt land ligger mängder av fallna träd som plockepinn, många står ännu på rot med avflagnad bark och faller väl vid någon blåst. Njursta holme har övergått till att bli en halvö på en större  betesmark.

Ett stort stenblock har fått en eldstad intill sig och stenen har släppt ifrån sig flera stora stenflisor

På övre delen av lövskogen ligger väldiga stenblock, några i halvcirkel och andra på ett sätt så man tror att de flyttats

Tillbaka till ån och man ser backen upp mot Älvsunda.

In i vassen


och på hala stigen åter till bilen

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: