Skrivet av: brittakarolina | 08 maj 2019

Söndag när våren är lite kall

För fem år sedan följde jag ett par duvor i deras familjebildning, de hade byggt bo på ett svåråtkomligt ställe skyddat av det utskjutande taket på vårt hus. Det vet väl alla att duvor inte är önskvärda alltför nära människoboningar och jag minns min egen mammas ilska, när det låg duvägg på skafferihyllan och en eller två duvor hade tänkt att dela mat och husrum med oss. På den tiden tiden hade lägenheterna skafferier med en lliten ventil ut och på vintern blev utrymmet kallt, det moderna kylskåpet kom inte förrän på 40-talet och då först kom de in i de flesta lägenheter.

De här duvorna var stadsduvor och olika mönstrade. Man får inte bråka med fåglar som lagt sig på ägg säger man på Gotland och bostadsrättsföreningens män lät Väsbyduvorna föda upp sina ungar tills de kunde flyga själva men då — då tog de sig upp och spikade ståltrådsnät för alla tilltänkta boplatser under takfallet. Duvorna försvann och det blev tomt i luften och i björkarna kring husen.

Ringduva

Två duvor har i vår börjat flyga omkring husen och visar upp sig överst på lyktstolparna, ser man den ena så är den andra inte långt borta. Men de är ringduvor, en lite större art med rosa bröst och en vit halsfläck. Svårt att få den skarp på lyktstolpen, ett fönster är emellan.

Lönnblom

Jag går ut en sväng för att låta mig överraskas av vårvädret men det är kallt och dragigt. De gyllengulgröna lönnarna har redan blommat i flera dagar

Jag drar mig upp mot Suseboparken. De tre helgonen ser bedrövliga ut, den svarta färgen man drog över dem förra året är borttvättad i år och St.Olof står där i bara kalsongerna.

Silverpäron

Silverpäronet har börjat bli yvigt och blommar lite yppigare i år.

Sen beundrar jag stjärnregnet som häggmispeln skapar

Kommunens blomkrukor med penseer på Centralvägen.

Väsbyån korsar järnvägen

Utmed ån syntes inga änder och bara en människa. Änderna ligger på ägg bland grästuvorna och hittar sin mat själva. En dam med påse försökte få två ensamma anddrakar att ta emot brödsmulor. Följde ån tills den forsade in under järnvägen.

En knallgul Forsythia på gården till ett knallgult hus, där vände jag och rundade det nybyggda kvarteret utmed ån.

På väg hem mötte jag ringduvorna – om det nu är desamma som jag ser från min balkong. Skönt att vara hemma igen och komma in i värmen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: