Skrivet av: brittakarolina | 04 juni 2019

Tisdagsmötet

Sommarvärme och stilla i luften, en vitrosa pelargon skulle planteras på graven, jag letade fram planterspaden och for den nu vanliga vägen genom det nybyggda området, Eds allé.  Jag var ensam på kyrkogården, nej något hördes, gräsklippning pågick. Här och där hade klipparen rundat en familj med prästkragar eller en liten ö med tusenskönor.

När jag var färdig kände jag att jag måste se vad som växte i sumpmarken på väg mot Edssjön och bilen fick vänta. Det var full sommar  och blommor i alla färger trängdes utmed stigen på den fuktiga marken. Som i en midsommardröm. Jag försökte fotografera men i starkt solljus är det svårt att fånga blommornas färg  men jag försökte ändå. Glädjen som jag saknat en tid började komma tillbaks efter att jag fått ett meddelande från vårdcentralen att ta ett piller mindre än receptet föreskrev.

En sprucken storsten just före den kusliga urskogen med fallna stammar och vatten i marken.

En äldre dam lite längre fram på stigen plockade smörblommor och hade redan en stor bukett. I skogen hälsar alla och en sån här fantastisk dag i synnerhet, så vi bytte några ord. Jag ska torka de här, sa damen – och lägga ovanpå skåpet, fyllde jag på – ja just det, sa hon. Har man jobbat på Skansen så vet man hur torkade smörblommor ska användas. Bor du här frågade damen, min mor var född på Pråmudden, hon pejlade om jag var en riktigt gammal Edsbo., nej tyvärr, har bara  45 år i Runby som bakgrund. Damen gick vidare och fortsatte på vägen mot kyrkstenen. Det finns en soffa här längre fram att sitta på sa hon, jag vet, sa jag men hade inga planer på att nå dit. Sjön öppnade sig och ett par svanar simmade i viken, här måste jag stanna ett tag.

Och där var redan soffan en liten bit upp i blåbärsriset och damen med smörblommorna satt och väntade.  Jag heter Inga-Lill, sa hon, Britta, sa jag.                           Vi är en krympande skara av Ingalillor och Brittor, de namnen döper man ännu inte nya barn till. Rollatorn föranledde en fråga och jag sa att jag har den för att gå igång efter en stroke. Men det har jag just haft en också, sa Inga-Lill, som var änka och som flyttat till lägenhet efter ett helt liv i hus på marken, så märkligt och sen öppnade sig dammluckorna för oss båda och allt man hållit inne med för att inte trötta öronen på barn och bekanta, vällde fram. Vi prövade olika nyckelord på varandra., Danderyds sjukhus, yrsel, medicinerna, inställda utlandsresor, vuxna barn, bilkörning. Och jag som varit bilkårist sa Inga-Lill och kört alla sorters bilar och som har levt med och i bil, nu har jag lyckats förkorta förbudstiden, i bilen är yrseln borta. Det var ett härligt möte,  vi hann prata om allt, När skuggan började göra bänken svalare gick vi båda tillbaks till kyrkparkeringen, där våra bilar väntade ensamma på varsin sida om kyrkan. Vad vi haft roligt sa Inga-Lill, och gav mig en kram och kindpuss. Vilket möte ! Har jag drömt?

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: