Skrivet av: brittakarolina | 15 juli 2019

Floran

Några ovetenskapliga reflexioner.

Floran i dagligt tal för mig är Krok & Almquists flora, 22:a upplagan tryckt 1938.  Den blev min bästa vän redan 1940, när jag började i realskolans första klass i Sveaplans flickläroverk. Den gjorde det möjligt att själv leta upp växternas namn med hjälp av examinerings-frågorna och om man höll sig till sanningen fick man fram det namn de fått av Linné och även ett svenskt namn. Växterna i den gamla floran är ordnade efter Linnés sexualsystem.

Floran har följt med mig överallt och under alla år, den blev till slut riktigt sönderläst och nerkluddad, mellan bladen låg rester efter växter jag inte kunnat slänga sedan jag hittat namnet. Efter en bokbinderikurs där man förmanat oss att börja med lagning av gamla böcker som övning, var det dags för floran att få ett lyft. Alla trasiga sidor lagades och sen tillät marginalerna att jag skar rent de fransiga bladen så allt såg helt ut. Alla kryss och avbockningar med bläck blev påminnelser om att jag sett växten men blyertsanteckningar fick gå, det ångrar jag idag.

De latinska art-och varietetsnamnens betydelse i slutet av floran har berikat mig med kunskaper i latin som varit användbart för att förstå de latinska språken plus de inlånade orden i vårt eget.

Florans illustrationer är tekniska och i svartvitt, man visar tydligt de detaljer som skiljer växterna åt och de är fina men inte förföriska. Man använder tekniska termer som holkfjäll, stipler, snärp och ganska många fler, de hör till en växts anatomi, ser olika ut och finns eller finns inte.

Jag är också lycklig ägare till en flora som man inte bär med sig lika lätt överallt, Mossberg & Stenberg. Den visar hela växterna skönt återgivna och i färg och den slår jag upp när jag kört fast eller saknar de delar som Krok&Almquist frågar efter eller då jag bara vill ha bekräftelse på vad jag funnit. Här kan jag se en karta över växtens utbredning  och läsa var Mossberg hämtat exemplaret han avbildar och det ger en varm fläkt av trovärdighet åt illustrationerna.

För någon vecka sedan upptäckte jag en växt växt med tre långa stjälkar i den smala jordremsan mellan vårt hus och trottoarplattorna, ett tydligt ogräs som jag inte kände igen och inget sa,  aha här är den… Tog med en av stjälkarna hem och fram med floran. Jag fastnade på ”hårpensel”, växten blommade men hade ännu inte visat vilket hjälpmedel fröna hade för att sprida sig.

 

Växten är korgblommig, alltså i samma familj som fibblor, maskros och tistlar, blommorna är 5 mm långa och 2 mm breda och förstoringsglas är ett måste. Jag kom fram till att växten heter Erigeron canadense med det svenska namnet Kanada-binka. Den beskrivs 1938 som rar=sällsynt och växer på ruderatplatser dvs skräpställen.

Då jag några dagar senare var på Skansen och gick i deras rosengård stod samma växt bland kantstenar vid en grusgång, ej bortrensad och betydligt högre och mer välgödd än på vår gata.

 

Då jag kollar i Mossberg & Stenberg finns Kanada-binkan i helfigur och färg, det latinska namnet är utbytt mot Conyza canadensis. Mossberg har hämtat det avbildade exemplaret i Eds socken i Upplands Väsby, det känns som på hemmaplan. Där beskrivs växten som att den blivit ganska vanlig och att den är under spridning.

Växten jag tog hem från gatan fick stå i vatten och efter några dagar var några ”korgar” överblommade och det visade sig då att fröna hade hårpensel.

Jag har själv så stor glädje av växter och växtlighet, att jag inte förstår när någon frågar varför man måste lära sig namnen på växter och anser man kan uppskatta dem utan att veta deras namn. Det måste man inte, men det är enklare om man vill tala om en växt, det sparar missförstånd och förvirring om man använder namnet för alla (de flesta) växter har namn.

Svensk flora för skolor av Th.O.N.Krok och S.Almquist trycktes första gången år 1883 och därefter har upplagorna  blivit många, min flora från 1938 är 22:a upplagan och den sista som kom 2013 är den 29:de . Från och med 26:e upplagan har böckerna bearbetats av Lena och Bengt Jonsell.

När jag ser hur många av dessa floror från alla tänkbara tryckår som annonseras ut på nätet av antikvariat undrar jag om inte floran kommer nära bibeln i spridning. Genom att den ingick som kurslitteratur åtminstone i läroverken, måste man ju skaffa den antingen man ville eller inte. Efter tryckår 1962 – hittar jag inga floror till försäljning, blev växtkunskap och innehav av flora helt frivilligt då? Många av exemplaren uppges vara välbevarade, nära nyskick och har inte slitits, kanske aldrig öppnats?

De utannonserade Krok&Almquist-flororna kostar mellan 15:- och 150:- men vanligast är 50:-. Den nyaste bearbetade upplagan från 2013 med Lena och  Bengt Jonsell som medförfattare har utökats till 600 sidor, den finns inte på hyllan i bokhandeln men kan beställas och kostar 900:-.

Bo Mossberg och Lennart Stenberg har illustrerat och skrivit  Den nya nordiska floran.   Min är från 2003, väger 2300 g och är slutsåld från förlaget, en senare och utökad flora av samma författare kom 2018.                            Hittade i bokhandeln en Svensk fältflora från 2018, 275:-i behändigt format av Mossberg & Stenberg och man har använt samma bildmaterial som i den stora tunga floran fast förminskat.

 

 


Svar

  1. Vad roligt att läsa, att floran och bibeln har liknande spridning… innehållande detsom alla bör veta eller åtminstone känna till. Måste kolla vilket år min Krok Almquist är tryckt…

  2. Hej Karin, jag sa jag undrar om….för jag har inga siffror, bara en känsla efter att ha sett hur många ex som just nu är ute till försäljning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: