En gammaldags sommardag med sol och lite blåst och bara ett par grader över tjugo, i dag måste jag gå ut och se vad som blommar. Minst komplicerat blir det om jag ställer bilen vid rensdammarna och siktar på Barockparken. Vägen dit går utmed järnvägen där marken har blivit både omrörd och påfylld med grus från andra platser, här växer allt möjligt som klarar att gro och växa i grus. På vägens andra sida är ett stort fält där man i år odlar vete i den tunga leran och längs åkern går ett djupt dike där växter som gillar att stå i vatten, hittat en boplats. Just nu blommar rosendunört i hela dikets längd men jag kommer inte åt den.
I gruset utmed vägen blommar harklöver (Trifólium arvénse) och
buskmåra, (Galium mollugo) enligt den gamla floran, ska heta Galium album i stället och kallas stormåra.
Parken är städad, gamla och nya träd grönskar, gräset är klippt och årsskotten kring de gamla stammarna är bortklippta, man kan gå överallt, här och där sitter folk med kaffetermosar i bland träden. Jag har nog inte varit här sedan det låg is på dammarna.
Väsby höghus skymtar inte så långt bort och tågen väcker oss ur alla paradisiska drömmar.
Stora Väsby ridhus är nära och oftast möter man någon som rider, inte lika vanligt att någon promenerar med hästen.
Dammarnas vatten är grågrönt , runt kanterna blommar rosendunört (Epilobium hirsutum) och fackelblomster (Lythrum salicaria).
Och där vid den största dammen, den geggigaste, står herr Häger orörlig och väntar. En ensam häger har jag sett vid Mälaren vid varmattenutsläppet, en annan utmed Väsbyån, är det så de lever eller är det samma ensamma fågel som flyttar lite på sig? Känner mig lite som en ensam häger.
Hästen med sitt sällskap har gått en tur upp i skogen vid Runby och är på väg tillbaka.
Traktorns väg genom vetefältet
Vetet väntar. I år måste väl Olof ha givit kaka på flera ställen.
Ån är på andra sidan, men var är den? Bland cigarrerna.
Jag ät tillbaka vid rensdammarna, en sothöna med två halvvuxna ungar simmar bland vattenväxterna, det är få öppna vattenytor att röra sig på. Här blommar vänderoten (Valeriana officinalis) som numera heter Valeriana sambucifolia dvs med blad som liknar fläder. Jag hoppas på det gamla namnet som säger att den använts som medicin. Såg reklam på TV för ett receptfritt sömnmedel som innehöll valeriana. Jag knipsar några blomställningar och sätter i vas hemma, så kanske jag sover lite bättre. Det enda tråkiga är vänderotens doft, fotsvett, som bara katterna gillar.
Åh vad jag lärde mig mycket av detta inlägg. Fina bilder.
By: Eva on 04 augusti 2019
at 7:49 f m
Hej Eva, tack för att du läser och för snälla ord.
By: brittakarolina on 04 augusti 2019
at 9:02 f m