Brittakarolina's Blog

8/8-19   Det har regnat i natt, vet inte om det kom stora eller små mängder men gatorna var ännu blöta, när jag vaknade. Dagen blev lagom varm och skön och på eftermiddagen ställde jag bilen vid Runby högstadium för att gå rullskidspåret ett varv. Regnet hade kommit med fart och gjort mönster av tallbarren på stigen och skogen andades och svepte in allt i en underbar doft.  Den godaste  skogsdoften finns annars  i Jämtland men  en  sådan här dag är det snudd på lika väldoftande här, det har med växterna att göra.

Det är fortfarande glest med folk i spåret, de springer och tittar rakt fram, några hejar men de flesta har sladdar i öronen, känner de doften eller är skogen bara ett redskap?

Den här delen av skogen är lite mörk på eftermiddagen men ljuset tar sig ändå igenom, lyser upp   tuvorna och skuggorna vandrar.

Krasse på en gammal björkstam !  Det syns inte från stigen att ett bostadsområde med jättelika balkongplanteringar ligger mindre än 200 meter bort och visst är det lite kul att se en björk med eldfärgade blommor.

Blåbärsris och örnbräken, här har vi under många år plockat blåbär till Karins födelsedastårta i början av juli. Hittade alltid en plats där bären hunnit mogna lite tidigare.

Jag viker av spåret och går ut på vägen mot Kairo. Koloniområdet som kom till för Bo 82, blomstrar, de första husägarna har hunnit sätta sin sista potatis och nya har tagit vid. Man planterade en häck av bollpilar som avgränsning av området i sydväst  Marken brukade stå under vatten om vårarna och tanken var väl att de skulle hjälpa till att dränera området. Bollpilarna har blivit träd med stammar och är inte lika gulliga längre.

Passerar Långtomten, ett torp från slutet av 1800-talet och som tydligen är bebott trots att vatten och avlopp saknas, det benämns fritidshus. En helvit katt ligger på bron.

Genom staketet sticker växten ut som så många frågar efter namnet på i Fb, såpnejlika (Saponaria officinalis). Jag blev också förtjust när jag först blev bekant med den och dess fina doft, tog hem en reva till trädgården och efter ett par år märkte jag att den inte var beroende av min omvårdnad, den försörjde sig och bredde ut sig helt på egen hand och då kom spaden fram. Jag prövade att tvätta garn i rot-avdrag på rötterna men det räckte inte för att behålla den.

Hela gräsytan proppfull av såpnejlika på Långtomten.

På andra sidan vägen lyser fröbollar av ängshaverrot (Tragopogan pratensis).  Många växter har fått byta namn och jag kollar för säkerhets skull i senaste floran. Linné säger att man kan koka stjälkarna som sparris men antagligen innan blommorna gått i frö.

Jag vänder och går in i skogen igen, de gul-orangea metallrören står stadigt och lär inte rosta eller vittra ner i första taget. Blundar man så är ändå doften av skogen kvar.