Första november, allhelgonadagen i almanackan, lockar ut mig och jag tar med mig påsen med sönderskurna brödkanter för att mata åns änder och det trots att jag nyligen läst att fåglarna inte mår bra av bröd. Men åns PCB-mättade vatten och dito bottenväxter verkar de klara. När påsen är tom följer jag stigen utmed järnvägen norrut, den ser trång ut,, är kantad med sly och vissen växtlighet och känns lagom kuslig, men solen är ännu uppe. Har aldrig gått vägen förut men den borde leda till tunneln under järnvägen nära barockparken.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera