Skrivet av: brittakarolina | 22 november 2019

Att andas lite sjö och skog och träsk

Karin är här och vi behöver andas även om dagen är mörk och full av regn i hela luften. Vart går vi? Uppväxt i Runby kan hon alla vägar och stigar men den ganska nya grusade stigen utmed Edssjön har hon inte gått.

Den tar vi. Jag har redan förut undrat över vem som äger marken och som låter Kyrkvikens träd falla åt de håll de vill och gör en urskog av den vattenspeglande marken. Säg att det ligger en god tanke bakom och jag slutar att gnälla. Vi skyndar oss förbi flera murknade och starkt lutande träd för att inte hamna under om de skulle falla.

 

Idag är mossan grön, den lyser mot oss från alla stenar. Det brummar hårt från andra sidan av viken, någon skär vass. Vi siktar på att gå till kyrkstenen, runblocket med två vackra ristningar.

 

Någon har blivit avbruten i gnagandet, om trädet fallit hade nog grenruskan i toppen hamnat precis i vattenbrynet och kanske var det på för grunt vatten för att bli vintermat åt en bäver?

 

Där ligger runblocket. Trappan upp syns knappt i torrt väder men nu är den riktigt tydlig.

Jag väntar halvvägs i trappan, för jag vet att runslingorna ligger i mörker men utsikten härifrån är skön.

 

Karin fick gå hela vägen

 

Den nära marken

 

Sammanväxning, I en blandskog växer granar och björkar var för sig, hur rötterna umgås vet jag inte. Men sen kan det hända att  de kommer så nära varandra att de inte vill skiljas och växer ihop, trots att de är väldigt olika. Jag läser in så mycket i de här två träden.

Vi rundar viken igen på väg tillbaka.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: