Den årliga vårsalongen har fått blomstra många vårar utan mitt besök men när Selina ringde för någon vecka sedan och föreslog att vi skulle se något, så låg vårsalongen och väntade på tungan att bli utsagt. Vårsalongen, vad är det sa Selina som bott i Japan i tio år och sedan i Linköping och inte hunnit ikapp sig själv i Stockholm än. Vad vårsalongen är, går inte att veta på förhand och man får gå dit och kolla. Det gjorde vi i dag (31/1). En kompis till Karin hade gjort en bild som vi måste leta upp och det var en av de första vi fick syn på.
Sen blev det berg-och dalbana genom salarna
I den våryra salongen ges inte så stor plats för meditation inför verken, de anfaller från alla riktningar och ropar med olika röster, en del högre än andra och och en del inte alls men ofta finns något att stanna upp inför
Bokhylla med mikroböcker
Jag letar förstås textila uttryck, de är inte många men i sista salen på vår runda är två tydliga, ett med överdimensionerade tovade fågelungar och ett med staplade garnmassor i färg.
I salen med dubbel takhöjd som inretts till café fanns också en del verk, bland annat
Sara Danius
Borden räckte inte till för alla kaffesugna, det var väldigt mycket folk på utställningen. Selina föreslog, vi letar upp Rosendals café, där jag inte heller varit på åratal och vi fick en lugn avslutning på eftermiddagen. Caféet stängde klockan 16 och sen var det mörkt.
Kaffe och gott tilltugg vid skymningen i Rosendals trädgård med Selina.
Mysigt!!
By: Karin on 01 februari 2020
at 1:23 e m
Upplivande !!
By: brittakarolina on 01 februari 2020
at 2:12 e m
Typiskt mig att att bilden på de häftiga skorna var det som fångade mitt intresse.
By: Arne on 01 februari 2020
at 3:25 e m
Ja , det var bara dom jag såg i hela den salen.
By: brittakarolina on 01 februari 2020
at 4:22 e m