Nu har vi haft solsken två dagar i rad och jag är beredd att glömma hur mörk vintern varit. För bara några dagar sedan gick jag ner till ån för att fånga ekarnas jättekronor medan de ännu är utan förmildrande löv.
De är större än vad som går in på en bild och kronorna hakar i varandra, avstånden räcker inte. Hur kan det ha sett ut här innan järnvägen kom till och hur länge har ån varit spikrak här? Ekarna är gamla, har de planterats utmed ån eller har de bara råkat gro där? Gräsmarken mellan ån och järnvägen som man röjt lite på senare tid är full av yngre ekar i alla åldrar.
Det finns ingenting insmickrande i ekarnas grenvinklar, de är kantiga och gör krökar som är stela och går i oväntade riktningar. De är verkligen gamlingar och jag undrar om de inräknades som tillgångar av överstelöjtnant Johan Aron af Borneman sedan han fått regeringens uppdrag 18 mars 1819 att inventera landets alla ekar lämpliga för skeppsvirke. 6 års inventering finns samlat i 16 stora inbundna volymer i Riksarkivet. Vi hade förlorat Pommern med dess ekskogar där vi förut hämtat virke för skeppsbygge och det var viktigt att vi kunde försörja oss med virke på hemmaplan. Mer intressant finns om man googlar på Kampen om ekarna i Populär Historia 17 april 2019.
En avbruten björk som inte ger sig
Gustav Vasa hade gjort ekarna till Kungens träd och bönderna hatade ekarna. Höstens och vinterns regn har varit bra för ån, nu ser den nästan ut som en farled.
Bönderna var väl kluvna vad det gällde eken. Å ena sidan utarmade den jorden, å andra sidan var ju en ollonskog bra att ha om man födde upp svin. Upplandslagen bör ha gällt dina ekar, och där finns det föreskrifter om när man fick fälla dem (och vad som hände om man fällde annans ek eller egna ekar utan godkännande av bysamfälligheten).
By: bloggarbjorn on 15 mars 2020
at 4:58 e m
Hej Björn, det har väl varit olika under olika tider om jag läst rätt i bladet jag hänvisar till. Under medeltid hade vi landskapslagar och då delade man på ollonskörden men med Gustav Vasa blev ekarna kungens var de än stod. Mannen som fick i uppdrag att inspektera ekbestånden i Sverige föreslog att ekarna skulle släppas fria till bönderna och det blev de 1830. Att ett ekhat har funnits vet jag men vilken tid och vilket styrelseskick som orsakat det vet jag för lite om. Ett vet jag, ekollon gror gärna och om man inte planterade tallar på Gotland utan lät ön sköta påklädningen själv så skulle den bli en tät ekskog.
By: brittakarolina on 15 mars 2020
at 5:41 e m
Gissningsvis blev bönderna sura när de inte fick råda över ekarna på de egna ägorna. Då ”försvann” nog en hel del plantor i närheten av åkrarna. Upplandslagen utarbetades bl.a. av den heliga Birgittas far, så det var ca 250 år innan kung Gösta slog till.
Minns att det fanns en ekskog på Visingsö som var avsedd för marinen. Någon gång i slutet av 1900-talet kunde den ansvarige meddela chefen för marinen av skogen var klar för avverkning. Man kunde åtminstone göra en rolig sak av det i media. Behovet av ekvirke är väl inte så stort i vår flotta numera.
By: bloggarbjorn on 15 mars 2020
at 6:04 e m