Skrivet av: brittakarolina | 24 juni 2020

Kyrkogården en trädgård

Några bilder utan annat sammanhang än att de fastnat på näthinnan då jag passerat växter på väg till Lasses sten. Nyligen planterade, överlevare eller de som själva valt sin växtplats och fått bli kvar.            Alltså –                                                                                                                                                                  Då och då besöker jag min lilla odling vid Lasses sten på Eds kyrkogård. Om jag går genom den sydöstligaste ingången möter mig till vänster om grinden en jättelik björk, säkert äldre än 100 år, med grenar som som bildar draperier ner till marken. Den har fransade blad och är nog en äkta Ornäsbjörk men det går inte att läsa ut när den planterades.

Draperi av flikiga björklöv.

Många björkar blir inte mer än 100 år men den allra först upptäckta Ornäsbjörken som fälldes av en storm år 1890 var då 123 år. (Ornäsbjörk – förförisk och falsk av Berndt Karlsson 2016)

Innanför grinden ligger senaste delen av begravningsplatsen, den innehåller resterna av flera människor jag själv mött medan de levde och Lasse förstås. Här blommar planteringarna, stenarna står tätt och färgprakten varierar med årstiderna. Alla gravarna blir omskötta, den lilla rutan framför varje sten är inte större än att det räcker med några få plantor för att fylla rutan med färg.

 

Plats för urnor och graverade namnskyltar på granitpelare

Om man går på de äldre delarna av kyrkogården står stenarna glesare och för några av dem har  växterna tagit över.  Strutbräken stannar inte bara kvar där den blivit satt, den gör även omgivande mark till sin.

Prästkragar har sått sig själva på gräsytorna och när de står i klungor klipper man runt och sparar dem.De äldsta gravarna har få efterlevande i livet och det är glesare mellan blomstren.

På den gamla muren, en medeltida bogårdsmur som går runt kyrkan gror en del frön och det som växer där blir genomlyst.

Gräs är dekorativt, trivs de så blir det långa strån

Blåklintsvariant vid trappstenen till Ankarcronas gravkor.

                                                                                                                                                             Vit Pionexplosion,

Akvileja i blåst vid en sten intill muren

Här ser man tydligt varför den heter Columbin i vårt grannland efter duva,                                               ”Vola colomba bianca vola” = flyg vita duva flyg, en 70-tals-låt

Tusenskönorna i gräsmattan sparas också om de är flera tillsammans, Många växter trivs bra utmed den breda muren, fukt och skugga stor del av dagen.


Responses

  1. Så fint när solen lyser genom akvilejan!!!

  2. Roligt att du ser det .


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: