Har hållit mig stilla ett par dagar och prövar om benen håller för en liten runda till ån. Kollar om den av kommunen sådda blomsterängen tagit sig efter regnen. Gråbo och baldersbrå överväger, däremellan är marken bar och inga fjärilar på besök. Det som däremot är fint finns på andra sidan av stigen, där i den gamla växtligheten blommar rödklöver, blåeld och några vallmofrön från det planterade har blåst över till det riktigt vilda och blommar nu rött. Fina dyra skyltar berättar om den illusion man vill framkalla med den rekordlånga blomsterängen, nästan lite pinsamt att läsa när man ser resultatet. Men det är en modegrej, blomsteräng är inne.
Grönskan utmed ån är yppig, gula näckrosor täcker åns yta där den är smal och det är nästan överallt.
Promenadstråket utmed ån har en grafittibemängd industrivägg på ena sidan och den nästan helt övervuxna ån på andra sidan, om man bara tittar rakt fram kan man ändå glädja sig åt grönskan som forsar upp ur marken där den kan..
Något gräs som blommar sent och en planta älggräs vaktar å-fåran
Landstigningsplats för å-farare?
Väsbyåns ekstrand
Ekparken, de största och äldsta ekarna har sina rötter i ån men det finns många på tillväxt i området mellan ån och järnvägen. Där ser det ut som om man har rensat undan skräpsly, planerar man något i parkväg?
Vem berättar de här ekarnas historia?
Gul näckros, Nuphar lutea, trivs på dybotten i näringsrika vatten ner till 3 meters djup.
Sen är det bara vägen hemåt kvar.
Så frodigt och fin längs ån! Ekarna är fantastiska.
By: Karin on 13 juli 2020
at 8:56 f m
Det är en så märkvärdig del av Väsby en ekpark utan namn.
By: brittakarolina on 13 juli 2020
at 10:50 f m