Skrivet av: brittakarolina | 26 december 2020

Julafton 2020 i Bergianska trädgården

Solen gick upp och vit frost gnistrade på marken, bilarna och buskarna. Jag hade Inga förpliktelser och kunde välja att åka till Bergianska trädgården, det hade nog ingen annan kommit på. Där kunde jag gå omkring så länge det var ljust och leta guldkorn som visar sig då det gröna sover.

Det var högst tio bilar på parkeringen då jag kom – alltså var jag inte ensam och efter en stund märkte jag att folk rörde sig överallt i trädgården.

En motorbåt la till nedanför pumphuset, ett litet sällskap gick iland och alla bar på något, filtar och picknickväskor och försvann någonstans inåt parken.

Japanska dammen med nytt och rent vatten har fått en tunn isskorpa. Solen hade inte kommit så högt att den nådde dammen än.

Jo men  där hade en solstrimma letat sig fram till bron .

Broknopparnas form blev tydlig och rimfrosten på bron gjorde den omöjlig att komma över, jag försökte men det gick inte.

Andarnas hus måste finnas i en japansk trädgård. Naturen är besjälad och om man rör om i den, gräver damm eller bygger så blir andarna vilsna och man måste ge dem ett hus att ta sin tillflykt i .

En kraftig Alnus subcordata från Kaukasus blommar för fullt med jättelånga hängen inte långt från dammen.

Några vintergröna ormbunkar på den solfattiga och kalla delen av strandpromenaden. Här blir man omsprungen eller möter snabba springare som aldrig stannar och tittar på något. De håller alltid undan, man krockar inte men känslan av att vara ”ivägen”går inte att prata bort. Hur länge får vi gå och glädja oss åt Bergianska trädgården och dess fullständigt unika blandning av namnade växter i naturen, innan ”vanliga” människor blir helt onödiga här?      Är de snabbt springande studenterna bara första steget i att utplåna den kultur hela trädgården rymmer? Tänk om någon eller några drömmer om att göra trädgården till en motionspark för studenter eller är det bara en åldrande människas mardröm?

Italienska terrassen, aha det är här man har picknick. Vilken julafton, båtfärd över Brunnsviken och en måltid på Italienska terrassen i solsken !Hur går det för alvaret? Jag är mest nyfiken på om grussloken ( Melica ciliata) fått fäste, det har den och resterna står nu som skäggstubb i gruset. Det kan bli fint nästa år när den vajar över hela kalkstensplatån..

Ångbåtsbryggan i full sol, undrar om solen nått fram till japanska gräset vid Japanska dammen nu? Jag måste gå tillbaks och se efter.

Några strålar av sol hade nått fram till Miskantusgräset.     Kallas brädorna här för bro eller brygga?

Då jag lämnade parken var de två första raderna på parkeringen helt fulla, man hittar visst till Bergianska.                Bilderna visar dock inte så många människor, det kan bli komplicerat med folk på bild om man inte är proffs, därför väntar man tills de flyttat på sig.


Responses

  1. Roligt att läsa din blogg. Elle-Kari Höjeberg

    • Och jag är så glad att du läser den. .

  2. Vilken fin julafton du upplevde, Britta! Bergianska trädgården har verkligen blivit ett utflyktsmål för många denna i övrigt dystra vinter! Ironiskt att det ska behövas en pandemi för att få folk att, i likhet med dig, uppleva hur viktig – och vacker – naturen är!

    • Hej Stina, det var en fin dag, det roligaste var väl att så många valde parken för en julaftonspromenad. Pandemins ”förtjänst”, inte enbart, jag vill gärna tro att det är Vänföreningen med det läsvärda bladet som bidragit till anstormningen. Hade varit bra med ett litet räkneverk vid entréerna. .Ser fram emot tiden då växthusen kan öppna igen.

  3. hej, Jag vet inte om det går att nå dig på detta sätt. Men om det gör det, så vill jag bara berätta att min dotter hittade din blogg och tipsade mig om den. Jag tycker om den och följer den. Hon hittade den eftersom hon sökte efter sin mormor och morfar, dvs jag är dotter till Svante Höjeberg och Elly Jannes. hälsningar och Gott Slut på detta speciella år. Elle-Kari

    • Elle-Kari, just därför är det extra roligt att du hittat hit. Jag har Svante med på ett litet hörn i bloggen om Endokrinologen och mamma Elly hade jag kontakt med, vi har en stuga i Hamra sedan 1969 och innan dess från 1965 hyrde vi i Storstugan på Holmhällar .En sensommar blev jag kvar på ön efter säsong jag hade hyrt Emil Ödmans kåk (sedan han dött) och hade textilkurser där, då blev jag riktigt bekant med Elly. Därför vet jag att du finns och blev extra glad åt att våra vägar korsas. Hälsa dottern och Ett Gott slut på året till er båda/Britta

  4. Så fint Britta!!!

  5. Här har du verkligen fångat vackra bilder med snön i Bergianska. Så bra att du passade på för nu är det ju grått igen. God fortsättning!

    • Den här anläggningen rymmer så mycket skönhet, inte minst de överväxta men kvarlevande minnena från anläggaren Wittrocks tid och som senare förvaltare känsligt byggt vidare på. Som botanisk anläggning är den unik.. Jag fick en julklapp av trädgården på julafton men den ger annars också och i nästan alla väder.

      • Så snart tillfälle ges skall jag ta mig dit!

    • Eva, jag blev så upptagen av att beskriva Bergianska, så jag glömde säga Tack och God Fortsättning till dig.

      • Det är fullt förståeligt. Man kan ju bli helt betagen av den vackra trädgården!


Lämna ett svar till Eva Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: