Brittakarolina's Blog

Det garvade laxskinnet från förra bloggen har jag tänkt använda när jag binder in en alldeles särskild bok. Om det inte räcker får det bli till en småbok. Då jag började med papper (på 80-talet), fängslades jag av möjligheten att kunna tillverka det själv av olika fibrer och i vilka former som helst. Jag blev tipsad om föreningen IAPMA. (International association of handpapermakers and artists) och där gick jag med. Det blev lärorika år, varje år samlades deltagare från hela världen en vecka i något land och visade upp hur han eller hon arbetade och alla bidrog med egna papper och verk. Efter några år klarnade mitt förhållande till papper och jag insåg att jag var mer av en handpapermaker än artist, dvs jag såg pappret som något att använda vidare än som ett konstnärligt uttrycksmedel i sig. Att låta pappret bära skrift eller färg eller ingå bland flera i bunden eller obunden form kändes tillräckligt bra för mig. Det var där bokbinderiet kom in.

Bokbinderi var inte längre vanligt bland utbudet av hobbykurser och man fick åka långt för att hänga med på någon och de var ändå inte givande. Inte förrän jag hittade en sommarkurs med grunderna i bokbinderi på yrkesutbildningen i Leksand kunde jag sätta igång med mina papper själv.

Förutom vanliga böcker och böcker utan skrift fick jag massor av småpapper över och inspirerad av Peter Thomas som sålde mikroböcker på en pappersmarknad, gjorde jag små böcker av allt spill. Thomas hade tryckt dotterns teckningar av alfabetet för mänskliga rörelser och boken är 5 x 6 cm och i skinnband.

När de små böckerna började drälla omkring byggde Karin en bokhylla åt dem 47 x 23 cm

Alla innehåller något förutom sitt papper