Brittakarolina's Blog

Vad gör du på Midsommarafton? Går till Bergianska trädgården, då kommer jag med sa Gösta och vi skulle träffas vid ”Lasses bänk” och kanske ha en påse med bulle och dryck med oss. Det regnade i Sollentuna men var uppehåll i Solna och det var gott om parkeringsplatser på Bergianskas parkering.

Vi visste att Orangeriet var stängt men inte att hela området innanför granhäcken var låst, alltså kunde vi inte nå ”Lasses bänk”, men vi hittade varandra ändå.

Lasse och jag gick ofta i trädgården men mest på de jämna gångarna där hans rollator inte gjorde motstånd. Men det var tillräckligt för att ge en upplevelse av både odlat och det nästan vilda och, på ett måttligt avstånd fanns allt, tallskog, ekskog, berg och en strandpromenad. Då Lasse inte längre var med började jag mellan stigarna se se alla stenformationer, trappor, odlingsterrasser och fjällandskap, kvarstående minnen från den tid då trädgården skapades. Av Stina fick jag veta var jag kunde läsa för att förstå hur trädgårdens skapare Veit Wittrock hade tänkt sig då han fick uppdraget att bygga upp trädgården.

Gösta måste se fjällen, de som byggdes av sten från sprängningar av berget i norr för olika projekt, grottor, utfyllnad av ojämn mark för bygge av växthus, en hylla för en sammanhängande strandpromenad med mera.

En väg upp till högsta fjället börjar bakom institutionsbyggnaden och han tog sig ända upp på toppen. Därifrån har man en oslagbar utsikt utsikt över omgivningarna.

Vägen upp smalnar och man snärjs av ogräs, men åt alla håll ser man också de vita lapparna med namn på växter som anger att något planterats och finns kvar.

Japanska dammen från ”baksidan”, vi är ensamma i trädgården idag.

Duva som inte flydde när vi visade oss.

Andarnas hus, en plats att fly till när besökstrycket blir stort.

Gösta på bron, På slänten bakom blommar alltid något oväntat, den ser ut att vara vildvuxen men det är det unika med Bergianska som botanisk trädgård, de tlll synes ”vilda” partierna .

Ormrot i slänten med skära blomstavar.

Ormbunkarna är nu helt utslagna men ännu ljusgröna.

En sen pion i pionlandet ungefär där Wittrock ritade in det stora växthuset som aldrig blev byggt.

Vita näckrosor i den helt algtäckta dammen nedanför Viktoriahuset.

Wittrocks torn renoveras. Byggnadsställningarna förändrar profilen som blivit Bergianskas signatur på många bilder. Rundvandringen idag gav så många lagrade känslor. Förutom Gösta i sällskap som det mesta var nytt för, hade jag med mig Lasse som bara njöt av dagen och Stina, midsommarafton var Stinas födelsedag, vi blev inte färdiga med att förmänskliga bilden av Wittrock och sen var faktiskt min mamma med, hon som första gången för 84 år sedan tog mig hit till trädgården.