Brittakarolina's Blog

Det har regnat i natt och marken är genomfuktad, tänk om jag äntligen skulle gå till Smedbyskogen, en barrskog med höga äldre träd. Vi gick där några gånger, när Lasse fanns, vi hade vant oss vid Runbysidans olika skogspartier och vi kände oss lite små i Smedbyskogen. Sen var sträckan hemifrån och fram till skogsranden lite trist att gå. så vi undvek att styra ditåt.

Tallar och granar med höga och grova stammar, en skog med äldre träd än de som står på rationellt skötta ”trädåkrar”. Där får de aldrig det här omfånget.

Smedbyskogen beskrivs som ”ett större omväxlande skogsområde, dominerat av barr-, äldre gran- och hällmarkstallskog”. Här finns alltså flera höjder, många och stora stenblock och en del sänkor.

Efter regnet är hela skogen grön, mossorna sväller och lyser och har ”lånat av smaragderna sin färg”, Olof Thunmans gånglåt dyker upp ur minnet, när hörde jag eller gick efter den senast, minst 75 år sedan.

Några aspar och björkar andas ut sin höstparfym av trädoft och en asp breder ut en ljus matta av guldpengar på stigen.

Inte bara stenarna är gröna.

Inte bara isen har transporterat stenblock, människan har också flyttat på ganska stora stenar och möblerat med dem för både livet och döden.

Örnbräken är ormbunken som tidigast visar att sommaren är slut.