Om någon undrar varför jag är så fixerad vid det nybyggda höghuset Drabanten i Upplands Väsby så beror det nog mest på att det har blivit min ständiga följeslagare utanför fönstret tillsammans med det blå kommunalhuset med sin tydliga klocka. Jag följer timmarnas gång genom att kolla vilka band i tornets gyllene ytterskal som just då återkastar solljuset och bländar oss med ljusgnistor. Inte bara väggplattorna ger liv åt byggnaden, även fönsterrutorna är föränderliga och återger himlens olika färger från vitt till mörkaste blåsvart.


I utsikten från fönstret skymd av mittstaget, råkar en grupp folk ingå som brukar ha svårt att hitta en lugn plats att träffas på och som blir bortfösta var de än hittar en bänk där de kan samlas. Jag önskar att kommunen ville lyssna och göra något positivt och inte bara plocka bort soffor, det drabbar oss alla och inte bara den grupp som vi tror inte finns om de bara hindras från att visa sig.

När jag inte tittar ut genom fönstret sätter jag mig vid vävstolen och då glömmer jag det jag ändå inte kan förändra och lägger in trådar som jag tror kan bli bra. Just nu är det ett ”sommarbrev” som ramlade fram ur en pappershög när jag flyttade på den. Det är brevet från Karin och barnen när de var små och var på Gotland. Jag såg hur fint det var och ville väva det.

Så fint skrivet och formulerat av en människovän! Och vilken fantastiskt vacker väv du har på gång! Så mycket Bauhaus-skolans textilformgivare.
By: MrsUniversum on 21 november 2021
at 7:55 e m
Tack bästa .Mrs Universum för de vänliga orden. Om jag hade ett bra förslag på hur man skingrar ett frispråkigt och störande A-lag, skulle jag tala för det men det enda jag vet är att nuvarande metoder funkar inte. och bygger bara motsättningar. Något positivt måste till-
By: brittakarolina on 22 november 2021
at 9:53 f m
Väven är bedårande. Fina färger. Jag är väldigt förtjust i Drabanthuset och förstår mycket väl att blicken lätt fastnar där. Jag har ett träd som jag kan titta på hur länge som helst utanför mitt fönster olika årstider och i olika dagrar. Håller med dig om att det skulle behövas göras något radikalt för dessa stackars människor.
By: Eva on 23 november 2021
at 3:40 e m
Hej Eva och tack för din uppskattning. Vävning är en enslig syssla som både fängslar och får mig att glömma vädret.
By: brittakarolina on 24 november 2021
at 11:47 e m
Jag tror jag kan förstå det. Det är som när jag broderar. Världen omkring mig finns inte då. I dessa tider känns det väldigt skönt att kunna komma ifrån en stund.
By: Eva on 25 november 2021
at 9:54 f m
Hoppas du låter oss veta mer om dina broderier – eller har jag missat det?
By: brittakarolina on 25 november 2021
at 10:38 f m
För en del år sedan höll jag på mycket med s k fritt broderi. Det var väldigt roligt när fantasin fick råda. Numera håller jag mig till Ehrmans stramaljbroderier https://www.ehrmantapestry.com/
Dessvärre börjar det bli för många kuddar här hemma, men jag har så trevligt med att brodera dem.
By: Eva on 25 november 2021
at 11:11 f m
Vad man än gör med händerna, i fasta former eller fritt, så hjälper det hjärnan att tänka och lösa problem. Roligt att du broderar och överskott på vackra kuddar blir inte långvarigt om många känner till vad du tycker om att göra.
By: brittakarolina on 25 november 2021
at 10:03 e m