Skrivet av: brittakarolina | 01 december 2021

Det fryser på

Det blev plötsligt december, den illa förtalade novembermånaden slank förbi så fort att jag inte hann stanna upp inför alla anledningar som förr fanns att fira. De var flera, bröllopsdagen, Allhelgona, Fars dag och första Advent.

Bröllopsdagen brukade både Lasse och jag glömma när vi hade som mest omkring oss men då vi blev ensamma kom vi ihåg den bättre och den sista, den 67:nde överraskade Lasse mig med en blomma skickad från blomsteraffären.

Till Allhelgona skulle vissa avlidna bli ihågkomna med en vinterkrans, det var min mamma noga med.

Fars dag (och Mors) sa vi att vi inte behövde fira, de var bara ett påhitt för att få lite omsättning i affärerna, men Lasse blev ändå väldigt glad om barnen kom ihåg sin far och ringde honom den dagen.

Första advent firas av kyrksamma människor men det var jag aldrig med om som barn. Jag kan tänka mig att efter att ha varit i kyrkan på kyrkoårets första dag, åt man en stilla middag med sina närmaste. Det var lite ”fint” att bli inviterad till sådan middag senare i livet. Första advent skulle julstjärnan vara upphängd och en ljusstake med ett tänt ljus av fyra inledde de fyra veckorna före jul.

Alla dessa före detta ”måsten” har omvandlats till att jag åker till kyrkogården och tänder ett ljus hos Lasse .

I dag fick jag den tredje covidsprutan och en i andra armen mot influensa. Man får vara där det går och vi fick vaccinet serverat från en ljusgrå flygel sittande på en pianopall bland exotiska träd och buskar.i servicehuset vid Runby torg.

Det är dags för julkorten, att hitta på vilka som ska få vara årets statister. Min dockfamilj har varit med några gånger. Det trogna småfolket har inte varit ur sina tomtekläder sedan förra året, så det blev en rejäl avdamning på balkongen. Lasse och jag både skrev och fick många julkort genom åren, men vartefter vännerna och släktingarna lämnade jordelivet, blev korten färre. Sen har man ju snabbare kontakt på internet och papperskort känns urmodiga, fast några ska jag ändå få till..

Kunde jag bara få dockorna lite mer samarbetsvilliga så skulle det gå bättre.


Svar

  1. Fint att läsa om dina/era familjetraditioner som nu blivit en enda. Och om hur vaccination kan gå till – riktigt häftigt.
    Julkorten ska postas senast den 15/12 har jag läst (med julpostmärken) så även jag bör sätta igång ganska snart med motivval. En stressig men trevlig jultradition tycker jag.

    • Hej Mrs Universum, trevligt att du läser bloggen och att du är ständigt aktuell med något i din egen blogg. Hör du till dem som fått mycket snö nu ? Vaknade i natt med världens värk i armen för covidvaccinet, gick upp och åt yoghurt och då lugnade det sig lite och i morse var allt nästan som vanligt. Lite skrämd blev jag nog.

      • Här är ytterst få flingor, mest frost. Men kallt är det.
        Det där med vaccin är det delade meningar om. Det är så klart man inte önskar negativa följdverkningar. Bra att det onda gick över för din del!

  2. Bedårande dockor. Jag har heller ingen djupare känsla för 1:a advent. Så praktiskt att du fick vaccinsprutorna samtidigt. Var någon som hade tänkt till där! Så fint du alltid berättar om din Lasse. Blir nästan tårögd varje gång jag läser det.

    • Hej Eva, roligt att du gillar mina dockor. Men det är få som känner sig bekväma när jag plockar fram dem, så de lever ett liv i skymundan.

    • Hej Eva, roligt att du gillar mina dockor. Men det är få som känner sig bekväma när jag plockar fram dem, så de lever sitt liv lite i skymundan.
      Lasse har varit borta nu i fem år, han var en gåva jag lärt mig att leva utan, men jag saknar honom mycket.

  3. ❤️


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: