Brittakarolina's Blog

Jag läser en text om japanska askar av Norio Tanno: ”Att tillverka askar för att förvara unika eller vardagliga saker är en starkt förankrad tradition i Japan. Dessa askar ska inte bara förvara och skydda, de ska också kunna fördröja och förhöja mötet med det som är gömt i asken. Askarna ska också tala till alla sinnen genom att de kan förmedla en viss känsla, en doft, en färg eller ett ljud.” Just den citerade texten texten handlar om askar av trä, men jag tror den kan gälla för japanska askar av alla material.

Häromdagen hälsade Selina på hos mig, hon hade fått en försändelse från Japan och i den fanns även en liten behändig plåtask till mig från mamma Yoko.

Asken vilar skönt i handen, den är 12 x 8 x 3.3 cm, lagom platt för att få slinka ner och bäras i en handväska (eller ficka eller ……..) Den är utvändigt dekorerad med drömmen om Paris. Jag lyfter på locket och ut faller olika papper för att innehållet ska ligga stilla, en katalog över vad företaget för övrigt tillverkar och en karta över innehållet i just den här asken.

En druvklase, Eiffeltornet, en vinkaraff (eller ett glas), triumfbågen, en ros och en trikolor.

Det är små kex ! Vi öppnade inte asken medan Selina var kvar och nu smakar jag på en ros – och den smakar ros! Då väntar jag tills vi ses igen så vi båda får överraskas, spännande att undra vilka smaker som döljer sig i de andra bitarna.

Jag ser redan fram emot vad jag ska fylla asken med när de små kakorna är slut.