Brittakarolina's Blog

Här längst ner på den sydligaste delen av Gotland regnar det mindre än på resten av ön. Växter av olika slag har lärt sig att ta vara på allt vatten och när det inte regnar så faller ändå dagg och tidiga morgnar är träd och annan grönska genomvåt av daggen. Här är väldigt torrt nu och ett regn skulle vara välkommet . Igår hörde jag något ljud och tittade ut, då kom det regndroppar på fönstret och det kändes som om den långa torrtiden var över.

De som inte trodde på regnet var rabbisarna, de satt kvar och tuggade vidare på det lilla gröna som finns på marken och efter några minuter upphörde droppandet på rutan och solen visade sig igen.

Oxlarna har blommat över, de kommer lite senare här och det har varit en rik blomning av vita träd i alla storlekar. Här känns oxeln som Gotlands landskapsträd men den står för Halland ser jag när jag googlar.

Samtidigt med oxeln blommar rönnar och hagtorn, så det blir ett par vita veckor i början av juni.

Den stora kronan bärs upp av flera ben. Sällan läser man något om blomningens doft, det kan bero på att den inte är väldoftande och helst ska skönheten njutas på lite avstånd.

De gräddvita blommor som nu efterträder oxlarna är fläder och olvon och samtidigt öppnar sig de första rosorna. Sju rosor har visat sig kunna överleva på vår sandiga tomt och först ut med blommor är Poppius.

Den trivs och kommer upp med rotskott och tävlar med syrenerna om att inta marken runt huset och gärna så långt bort från moderplantan som möjligt.

Nästa ros att slå ut är Winchester cathedral, den har ingen drift att inta omgivningen och står stilla nära en stupränna och blommar ända tills frosten tar den.

Stängsel har skyddat rosorna mot hungriga rabbisar och rådjur men för syrener och havtorn sträcker sig rådjuren över näten och når att rundbarka. De promenerar i skymningen på fältet framför vårt vardagsrumsfönster och i år kommer tre vuxna djur. De börjar där fältsippornas fröställningar står tätt och där stannar ett av djuren.

Jag försöker fotografera de tre men det har blivit för mörkt och jag knäpper ändå.

Fönstret och mörkret är mellan oss och jag vågar inte öppna dörren för då flyr de. Nu har jag i alla fall de ständigt hungriga sötnosarna på skuggbilder.

Fältsipporna (Pulsatilla pratensis) är synligast som fröställningar.