I torsdags hade jag tid för den årliga flimmerundersökningen på Danderyds sjukhus. De senaste åren har de avlöpt utan dramatik och det var likadant i år. Nöjd och glad tog jag hissen ner från 12:e våningen och såg för min längtande syn kaffekoppen som väntade hemma och överraskningen jag skulle få av att inte ha betalt parkeringsavgiften på den fullproppade planen framför sjukhuset. Någonstans på nerfärden kom en dam till in i hissen och vi hade exakt likadana rollatorer och det blev ett ögonblickligt samförstånd. Efter trapphuset med hissar ska man sedan in i den stora entréhallen på Danderyd genom en bred dörröppning, den rymmer två rollatorer i bredd och dörren öppnar sig själv om man tycker på en plupp på väggen.
Vi ställde upp oss bredvid varandra men den andra damen visste inte att få upp dörren och började dra i handtaget som inte gav med sig. Jag pekade på pluppen och sa åt henne att trycka. Vi stod en bit ifrån dörren när den for upp och den bromsades då av hennes rollatorhjul, Jag lirkade då hennes rollator det par centimeter bakåt som behövdes och hon gick igenom. Sen fortsatte dörren mot min rullator vars ena hjul också kommit för nära dörrens svängradie och då inget mer höll emot drog dörren med all sin kraft med sig min rollator och jag tappade greppet. Sen gick allt på någon sekund, en krängning jag gärna ville haft på film, jag föll handlöst och raklång baklänges i stengolvet med huvudet som sista whiplash i golvet. Det blev lugnt och stilla kring mig och jag fick ingen impuls att resa mig och borsta av mig så jag blev liggande i en växande blodpöl, medan trapphuset så småningom fylldes med människor alla på väg någonstans men utan sjukvårdande roll eller rangetikett på rockuppslaget. Det här blev inte slutet för mig utan början på en ny upplevelse under fem dagar av mitt liv.
Nu är det onsdag morgon, jag kom hem igår eftermiddag och jag har sovit en natt under blomstertäcket. Hela Allhelgonahelgen har passerat och jag har umgåtts varje dag och natt med Lasse, han tillbringade ju sin sista tid på samma ställen där jag nu varit och jag vet hur olyckligt det kan sluta.
Hemma blommade novemberkaktusen för en vecka sedan men det går fort och nu är det redan över.
Brittakarolina's Blog 
Men vilken olycka du råkade ut för! Tur att du var på rätt ställe kan man väl säga och fick vård omgående. Fortsätt krya på dig och njut av dina vackra kaktusar!
By: Ingrid on 09 november 2022
at 2:34 e m
Tack Ingrid, det finns olika sätt att bli ”huvud”person för några dagar men nu fortsätter det gamla livet.
By: brittakarolina on 09 november 2022
at 6:39 e m
Det låter otäckt. Hoppas du återhämtar dig utan några kvarhängande men!
Min ärvda novemberkaktus (gammal, minst 50 år tror jag) har också börjat blomma, fast än så länge ganska blygsamt och glest.
By: bloggarbjorn on 09 november 2022
at 2:57 e m
Tack Björn, lite otäckt var det allt men det är bättre nu. Kul att du har en gammal novemberkaktus, de kan nog bli väldigt gamla och står den sen lite kallt efter sommaren så sätter den mycket knoppar. Men själva blomningen raskar den över på lite mer än en vecka. (Åtminstone min)
By: brittakarolina on 09 november 2022
at 6:47 e m
Kaktusen hos mig är något excentrisk. Vissa år är det några blommor i oktober/november, andra år kan den spruta ut blommor från senhösten och långt in på våren. Varierande humör tydligen!
By: bloggarbjorn on 09 november 2022
at 7:36 e m
Hoppas du mår någorlunda bra nu. Tänk så oväntat och fort det kan hända. Så bra att du blev omhändertagen direkt och fick vård.
Var rädd om dig nu!
By: Eva on 09 november 2022
at 3:31 e m
Tack Eva, allt är bättre och nu hoppas jag på uppfinningen som pågår om ”krockudde” för gamla huvuden. Ingen gräddfil för att det hände på sjukhuset, vanlig kö för olycksfall gällde. Men nu är jag hemma.
By: brittakarolina on 09 november 2022
at 7:05 e m
Att behöva vänta på akuten som äldre och med blödande sår är ju rent förfärligt!
By: Eva on 10 november 2022
at 10:44 f m
Men käre värld så det kan gå. Otäckt men berättat med glimten i ögat. Den där dörröppnarknappen verkar vara placerad helt galet för funktionshindrade i rullstol och för alla med rollator. Något för sjukhusets ergonomer att se till att förbättra! Men så trevligt att komma hem till en vackerblommande novemberkaktus och en kaffetår som säkert smakade bra trots fördröjningen. Tack för din berättelse som skapar bilder, alltid intressant!
By: MrsUniversumMrs Universum on 09 november 2022
at 6:02 e m
Tack Mrs Universum, helt sant det du säger om dörröppnarknappen. Nu njuter jag mitt hemlagade kaffe men jag är ännu ”huvud”person, tills stygnen i huvudet är bortklippta.
By: brittakarolina on 09 november 2022
at 10:55 e m