Brittakarolina's Blog

Man har ju hört om gamla människor att de tassar omkring på nätterna, när de inte kan sova och nu är jag där. Efter ett par timmars sömn på morgonkvisten går jag upp sent och hoppas att ingen ska ringa på dörren och få se mig i morgonrock. Ordspråket, ju senare på dagen dess vackrare folk, tröstar mig inte. När jag ordnat till mig med flingor och kaffe, fått på mig kläder och ska gå ut, börjar det redan skymma. Ingen ide att ta med kameran — eller? Det har blivit enstaka bilder i mörkret.

En dag passerade jag Suseboparken när mörkret börjat lägga sig över oss och det såg ut som om någon släppt sina hundar lösa och de såg stora ut, newfoundland eller något sådant. Jag såg lite luddigt och var nyfiken så jag närmade mig, men det var något helt annat.

Det var Britta Norrvis tapirer som stod i den smältande snön, kanske var jag inte helt vaken.

Igår, nyårsdagen måste Lasse få lite ljus och vid halv fyra for jag till Eds kyrkogård. Det hade hunnit bli helmörkt, ingen bil på parkeringen, små ljuslågor fladdrade på gravarna och träden utmed stora vägen var upplysta, det var ståtligt.

I dag kunde jag hämta ett fjärrlån på biblioteket, det var Giftomans samtycke av Ingrid Hesslander, den fanns i Umeå och skrevs 1952. Det är romanen som har Gustafva Schartau som modellför sin huvudperson och vad som hände henne. Från biblioteket kunde jag se det upplysta trädet på andra sidan järnvägen men bara övre delen, så jag gick gångtunneln till Runbysidan för att se hela.

Det regnade ute och var milt i luften, handlaren halvvägs hem hade ställt ut fruktlådorna och jag kunde inte motstå clementinerna med skaft och grönt blad, de är väl de färskaste som når oss?

Hemma i köket har orkidén från i somras som Karin satte i mitt fönster skickat ut en ny rad med knoppar som började öppna sig på julafton och var tredje dag slår en ny knopp ut. Roligt när en orkidé vill blomma om i vår torra luft. Jag ser det som en första god fortsättning.