Brittakarolina's Blog

och många fler färger

Sju månader utan löv på träden, fem månader med löv, vad gör det med vår längtan och vad hinner vi glömma mellan dessa tillstånd? Nu är det i alla fall grönt igen och det gick som det brukar med blixtfart.

Gångvägen utmed Väsbyån söderut är som mest förförisk nu, allt är på tillväxt och vi kan strunta i hur långa och besvärliga rötter de stora ogräsen ryssgubbe, pepparrot och maskros binder marken med när de inte konkurrerar med jordgubbar och rödbetor i trädgårdslanden.

Under ekarna, en parkbänk i bladskugga upplyst av maskrosor. Grannspråken kallar den lejontand och det lyfter lite mer och beskriver tandningen på bladen. Här i lätt skugga har de nyss slagit ut men…..

men i solen nära vattnet är de redan överblommade

De fem gamla ekarna utmed åkanten med sina risiga kronor har fortfarande inte röjt sin historia och de ser genast mildare ut när löven fyller ut och klär alla de kantiga mellanrummen.

Nyponrosorna lite längre bort från ån har också slagit ut och doftar ljuvligt, de här ger sensommarens rödaste, godaste mjukköttigaste nypon.