Skrivet av: brittakarolina | 31 augusti 2023

Hissen står

Det ingen hade kunnat förutse.

En måndag, när jag samlat mig för att fara till vårdcentralen för att få armbågen omlagd och tryckte på hissknappen – – hände ingenting. Det tog ett halvt andetag innan jag begrep att jag inte skulle komma ner. Hissen har funnits i husets 18 år och bara en gång tidigare har jag råkat ut för att den stod still.

Den gången hade Lasse och jag gjort en lång resa och mött våren och väl hemma igen hade jag tömt bilen på väskor och vi stod vid hissen och längtade hem och hissen visade sig vara stendöd. Då var det Lasse som gick med rullator och jag bar först upp den och sen lyckades vi med förenade krafter få Lasse uppför de fyra trapporna och sen tog jag väskorna en efter en . Vi kom upp och nästa dag var hissen i ordning och sen blev det inget mer snack om det.

Nu blev det i stället att ringa återbud till kliniken och få en ny tid till nästa dag, då anade jag inte att hissen skulle stå även den dagen och nästa och….. Jag behövde någon som kunde bära ner min rullator till bottenvåningen och sen kunde jag med ledstängernas hjälp ta mig ner. Jag ringde larmet och förklarade och de ville gärna hjälpa mig men de ringde tillbaks efter fem minuter och sa att de inte fick syssla med sådant. I huset finns minst fyra rullatoranvändare och de har nog alla hemhjälp med starka armar och ben och resten av de boende rör sig bra själva i trapporna. Fick veta att för hissreparationen behövde man skicka delar från Tyskland, så det kunde ta två veckor.

Det blev mycket att tänka ut för närmaste tiden. Beställa mat för hemskickning, skulle tidningsbudet orka ända upp? Och trapphuset var kusligt tomt och tyst, de som hade jobb var förstås frånvarande, närmaste grannen bygger Attefallshus åt barnbarnen på sommarstugetomten och tittar bara hem ibland, inga upprörda röster ekade och inga dörrar slog, det var tyst.

Dagen efter samlade jag mig för att ta mig ner, fällde ihop rullatorn och tog den i höger hand och den vänstra armen som skulle bytas bandage på lutade jag mot trappräcket och sen gled jag neråt medan rullatorn studsade på varje trappsteg. Jag kom ner och så småningom även hem, men då lämnade jag kvar rullatorn på bottenvåningen. Det blev en dag till utan hiss och lättnaden var obeskrivlig då jag tittade ut i går kväll och såg att den vita varningslappen på hissdörren var borta och hissen funkade.

7 kommentarer

Publicerat i Uncategorized

Skrivet av: brittakarolina | 26 augusti 2023

Skördetid

Sommaren försvann, och jag har varit på en utflykt i den svenska sjukvården. Tomaterna på balkongen mognar och får färg och överraskar med sina verkliga format . De har druckit mycket vatten under hela uppväxten och fortsätter att vara törstiga ända till slutet.

De röda blev större än väntat men de svarta, black Cherry blev som bigarråer och mörkt rödlila-bruna, inte svarta. Alla smakar förträffligt

Karin tog bilden

Lördag och Karin kom för att gratta, Missy var här för att Yoko och Selina var på kurs, Yoko och Selina kom för att hämta Missy och hade med sig en läcker tårta från Kardemumma, så vi fick ändå ett litet kalas.

Karin kom med dunderhonung från Alfred och Alexandra och böcker från sig och Glenn. Särskilt den om läkaren Linné som Nils-Erik Landell skrivit, har jag njutit av att läsa senaste veckan. Landell finns inte längre bland oss men skrev växtbetraktelser i Bladet som är Bergianska trädgårdens vänners lilla skrift som kommer fyra gånger om året.

Och jag fick också den här lilla behändiga brickan med stativ av Selina, Yoko, Gösta och Missy. Vilken uppvaktning det blev trots min sparlåga.

I dag ringde det på dörren och det var grannen Uno som kom med en kasse äpplen ! Oranie, det saftiga och goda äpplet som funnits så länge jag kan minnas och som man bara får av någon som har ett träd.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 16 augusti 2023

En vecka är för lite

En vecka på Gotland med alla återseenden gick snabbt. Vi var där, drack av vattnet och började känna att vi landat, då var det dags att packa väskan och återvända till fastlandet. Ett återseende hade vi kvar, Elle-Kari skulle komma till oss, hon hade just kommit till ön och en lite längre pratstund än de vi tidigare haft, hägrade. Elle-Kari har fått sitt namn efter en sameflicka som hennes mor författaren Elly Jannes och fotografen Anna Riwkin skrev en bok om 1951. Jag har vetat om henne ända sedan hon var liten men våra vägar har inte korsats förrän för något år sedan och på Gotland.

Vi har många gemensamma trådar från olika områden och vi skulle knappast hittat varandra om inte Elle- Karis dotter läst en av mina bloggar där jag berättar om min tid på Endokrinologen.

Vi tog farväl för den här gången med att blicka ut över Heligholmen. De vackra fiskebodarna ligger där och minns både bra och dåligt väder och Elly Jannes som bodde om somrarna i en av dem.

Det var en ökentorr sommar, inga blommor med gröna blad. Regnet kom när vi lämnat ön.

Så många minnen inställer sig, 1965 började våra resor hit, det är 58 år sedan

Vi hann också med ett besök i DBW:s trädgård. Där var det väldigt många besökare och rosentrappan var i full blom, helt rätt tid om man ville se rosor.

Så här kan det växa om man har tillgång till vatten .

Till sist lite reklam för Akantus, affären som aldrig sviker förväntningarna.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 08 augusti 2023

Måltider

Vad äter man under en vecka i en stuga med två elplattor och en ugn?

I kylskåpet, när vi kom, låg två paket med dubbla lammkotletter, som Niklas överraskade oss med. De var inköpta i en granngård som säljer allt från bössor till skinntofflor och Gotländskt lammkött och där man odlar lax i lagården. Kotletterna blev till två festmåltider och de smakade så mycket och så gott. Förträffligt stekta av Karin.

En kväll for vi till Majstregården, de har bytt ägare och renoverat restaurangen och har kvällsöppet. Vi hade hört att man serverar vin från Långmyre, vi har ju på nära håll följt vineriets utveckling från de allra första planteringarna och har hållit tummarna för att plantorna ska trivas, det kan vara både torrt och kallt kring myren. På håll ser det grönt ut och rabbisarna verkar vara utestängda.

Majstregården har ändrat ansikte och kommer kanske att få utstå jämförelser med det som var före ägarbytet. Plötsligt var här en fullsatt restaurang med småspringande servitörer och servitriser och ljudet i det stora rummet var öronbedövande, för att bli hörd tvärs över bordet behövde man ta i och vara tydlig. Karin drack ett glas rosévin från Långmyre till en gravad laxtallrik och det kändes lyxigt och smakade helt OK.

Våra somrar i stugan har lockat oss att pröva det som växer gärna och vilt runt oss och dit hör ängssyra och svinmålla. Vi prövade ett recept på en änssyrasås(stuvning) till rökta flundror, ängssyran blommade som ett rostrött lågt moln över de öde åkrarna. Svinmållan har en fin smak i stuvning i stället för spenat och har brukat trängas i ytterkanterna på åkrarna nere på myren, men i sommar var allt borttorkat, det enda som ännu stack upp ur den brungula marken var nässlor.

På tomten finns ännu spår efter hundra år av en hönsgård dvs nässelbestånd som troget återkommer varje år och som bara blir fler om man försöker ta bort dem. De går att hållas korta, blad och toppar kan alltså plockas när som helst och en dag hämtade Karin in smånässlor och gjorde oss en järnrik nässelsoppa.

Stärkande lunch.

Mer mat, i brist på metallfolie gjorde Karin påsar av bakplåtspapper och fyllde med torskrygg, skivad potatis och strimlade morötter och bakade i ugnen. Det blev den allra godaste torsken .

Vattnet en gång till, i år blev vår brunn uppmärksammad av SGU som noterade vattennivån och konstaterade att det finns få eller inga mätningar kring myrens existens. Namn på platser är mer långlivade än de synliga spåren och namnet Långmyren säger oss att här sträckte sig en lång myr. Varifrån kommer myrens vatten?

4 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 05 augusti 2023

Besök

Anna och Anders är vänner till Karin från tiden före barnen och som sett tre barn växa upp och flytta hemifrån. De kom nu med en ny ung och glad hund cyklande och vi fick en trevlig eftermiddag. Hunden hade egen vagn för att inte behöva springa hela vägen och den hade fönster för att kunna se ut och kanske uppfatta vad som händer utanför. De bor på västra sidan av ön i Vamlingbo nära den ”vackra kustvägen” och ibland är de här samtidigt som Karin på Gotland och ibland inte.

Anna

Nyaste familjemedlemmen Tassa.

Anders

I krukorna finns förutom kungsmynta, barnkammare för buxbomsticklingar.

Ett besök på Bottarvegården hör till de nära trevligheterna. Bilden är från juni 2014, i år syntes knappt ett grönt strå på marken. Gården ägs av Hoburgs hembygdsförening och här finns förutom den fina gamla gården från mitten av 1800-talet, en unik lekplats Tottes Täppu för barn, ett kafé som serverar kaffe men även lunch och en hantverksbutik med mycket textil, handspunnet garn, tovade dynor och värmande stickat för hela kroppen. Karin sökte en mjuk mössa som skydd mot kalla vindar i Dalens trädgård och där var den.

Vid brunnen samlade man barn för att de skulle få uppleva hur det var ”förr” och för att få en aning om hur det var att hämta vatten, fick de pröva att med ok över axlarna bära små hinkar med vatten.

Ett par kilometer söderut ligger Vamlingbo kyrka och prästgård. Prästgården är Lars Jonssons utställninghall, i en flygel finns kafé och restaurang och i trädgården mängder av vattnade och omskötta växter. Här finns olivträd bland blommande lavendel med humlesurr och även en plantskola. Vi hade siktat på att utöka stugans rosor och vi valde två, det kan dröja innan de blir omfångsrika men desto roligare när det sker.

Kaffet avnjöts bland trädgårdens rosor

Ännu ett olivträd, hur övervintras de?

Hemma igen till vattnet, den stora tillgången.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 02 augusti 2023

En vecka på Gotland

Har varit där och kommit hem igen och sakta vaknat upp från en annorlunda vecka. Det höll på att inte bli någon resa i år, bilen ville men min ena arm sa nej. Då kom Karin och hämtade mig och körde oss båda till stugan där Niklas laddat åt oss med ved och mat, sedan bytte han till min lägenhet en vecka och höll balkongtomaterna vid liv och vi fick en skön vecka med måttligt solgass och ett par tunna regn.

Den röjning av tomten som varje år fått stå över till nästa år och som kräver både muskler, såg och sax, hade Niklas haft försommaren på sig att greja och under ett regnigt besök av Gösta och Selina hade de eldat upp det mesta av det utrensade, en jättebrasa.

Man springer på alla vägkanter, asfalterade eller grusvägar, man lever farligt och söderut finns inga gång-eller cykelbanor annat än mellan Visby och Tofta och den täta sommartrafiken gör att möten ofta råkar uppstå nära en springande.

Våra trogna rosor levde men hade inte blivit rensade från gamla intorkade grenar och nypon på ett par år och den svåra försommartorkan hade släckt eventuellt fördröjda blommor, så det fanns att göra. Karin räfsade vita stenar tillbaks till de hål de fyllts i, för rabbisarna hade sprätt omkring med gruset så marken var vitprickig.

Winchester Cathedral får mer vatten vid regn än de övriga, den får av stuprännan och fortsätter att blomma..

Vi sitter ner och dricker av det stärkande vattnet från brunnen. Det kommer från en ström under myren, några hundra meter från oss fanns redan på 1700-talet en hälsobrunn där sommargäster kunde stärka sig och på Sallmunds gård skymtar en brunnspaviljong från senare tid.

Vi måste kolla om strandkålen är kvar på samma ställe som förr och vi tog en runda på eftermiddagen till fiskeläget i öster. Snärjd i strandgräs på strandgrus skymtade de blågröna bladen fram, lite svåra att upptäcka men de var där. Strandkålsfrön finns att köpa hos flera fröfirmor men att få fröna att gro är en historia för sig. Men i år har Karin lyckats få två plantor från frö att växa på sitt koloniland utanför Södertälje.

Här är en yngre planta som ännu inte fått jätteblad, men för att äta ska det vara nya, späda blad och de skördar man om våren. Strandkålen är fridlyst på Gotland och i Blekinge, kan det vara för att man plockat den till mat i mängder så att återväxten blivit dålig?

Äldre utväxt blad, färgen är ljust blågrön och genomlyst blir det ljusgrönt

Veden av ask som Niklas fått från Jakobsson på Långmyre, brann stilla och utan sprättande, lågorna slickade tyst det täta träet och elden värmde längre ut i rummet än något annat.

3 kommentarer

Publicerat i Natur, Träd, Uncategorized | Etiketter:, , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 15 juli 2023

Bilder från ganska nära

Tornseglarna försöker jag inte ens få med på bild i flykten men en tung och långsam ringduva som vilar sig på en lyktstolpe utanför mitt fönster hinner jag få med.

När den vänder sig och visar det rosa bröstet

Så här ser vägkanter och andra ”vilda” ytor ut sedan ryssgubbens guldgula ytor blommat över. De små kulorna på alla grenar innehåller frön, vilka alla hamnar på marken – och gror. Om någon undrar hur den kan spridas och breda ut sig så enormt som den gör.

Som en liten julgran klädd i vita stjärnor, en ny dekoration av två utanför f.Medborgarhuset och flera i Suseboparkens häck.

Går nära, är det liljor eller… nej det är bägarranka, Mandevilla Sandini och den finns i flera färger än vit, den kan vara röd, rosa eller gul.

I Suseboparken är vattnet påkopplat så det porlar och plaskar, ett strömmande vatten ger liv och händelse i en trädgård.

I remsan mellan det stora vetefältet och gångvägen mot Barockparken blommar just nu en tät blandning av Blåeld, Cikoria, Rödklöver, gul Sötväppling och Baldersbrå mm. Remsan övergår i ett blött dike och det hade Rosendunörten gjort till sitt förra året men nu har man klippt så att det blå i remsan framträder. Cikoria i mängd är inte vanligt i våra trakter, så jag undrar om blomningen ingår i kommunens ansträngningar att locka insekter. Vetefältet som är helt utan ogräs har ju berövat de små flygande både matställen och arbetsplats och sen sår vi frön på någon meters bredd vid sidan av och tror att insekterna ska bli glada och föröka sig med hjälp av färgglada fröblandningar.

Cikoria

Baldersbrå hette i gamla floran Matricaria indora men har bytt till Tripleurospermum perforatum och om man undrar vad som menades med brå så är det samma ord som i ögonbryn. Balders bryn var ljusglänsande och snövita som blomman enligt citat i SAOB (Svenska akademins ordbok).

Tittar man upp och ut över vetefältet ser man att den blommande kanten inte följde med runt hela fältet utan begränsades till en sida. På andra sidan ån ligger den den märkliga bebyggelsen Wäckare Äng med sina böjda takåsar.

Kommentera

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 09 juli 2023

Stilla liv med Oskar Bergman

på Thielska Galleriet

Efter lång, lång torka och soliga försommarveckor blev vi lovade regn till den 3 juli och den dagen kom – med mycket regn. Selina och jag hade tänkt gå på muséum just den dagen. Nu bytte vi Nationalmuséums Trädgårdens historia till Thielska Galleriets utställning Stilla liv med Oskar Bergman för att slippa gå så långt i ösregn från parkeringen.

Oskar Bergman levde 1879 – 1963 och han både fanns och målade när min nyfikenhet på konst hade väckts. Han målade så att äldre människor såg vad det föreställde och hans storhetstid var i början på 1900-talet, då var han ett namn som umgicks med våra stora och kända konstnärer. Men på 50-och 60-talet förstod jag att Bergman hörde till det förgångna, nya ismer gällde på gallerierna och kritiker och unga konstsnobbar uttryckte ett förakt för Bergmans måleri , ”jasså han med björkarna och sipporna”.

När jag nu googlar på Oskar Bergman kommer nästan genast meningen, ”han var autodidakt”, det är ett sätt för konsthistoriskt bevandrade att säga att då kan det bli lite hursomhelst.. Det ordet kan innehålla överseende med egensinnighet, svassande beundran eller förakt, men sällan ger det några positiva vibbar från den som klassar konst.

Jag läser en kandidatuppsats av Anette Leidner från 2009 om Oskar Bergman och där ser jag att Bergman gått fyra år på Tekniska aftonskolans teckningsundervisning (föregångaren till Konstfack) och han studerade också på en målarskola i Fiesole, Italien för den franske målaren Armand Point. Han gjorde flera studieresor till Frankrike och Italien.

Bergman hade en egen väg i sitt måleri och genom kontakt med mystikern Emmanuel Swedenborgs skrifter kom han att ta upp dennes idéer och den spiritualistiska uppfattningen om jorden, människan och världsalltet som ett utflöde av gudomligt ljus. Och att allt himmelskt avspeglas på jorden.

Ett skåp han dekorerat med blommande träd fjärilar och blomster.

En av få tavlor med människor på, ett boende med romer?

Träd hade något som Oskar Bergman gärna ägnade sig åt att studera och beskriva.

Utställningen visar 150 teckningar och målningar, de är små och sitter tätt. Flera tidningar har recenserat utställningen och Oskar Bergmans måleri och kan läsas på nätet. Av dem tycker jag bäst om Dan Backmans text i SvD, den känns som en genuin överblick.

Ernest Thiel var den som hade uppmuntrat och gynnat Bergman och köpt in 43 av Bergmans verk som nu ingår i Thielska Galleriets samlingar.

Thielska Galleriet donerades till staten och har sedan 1984 förvaltats av Statens fastighetsverk. En privat donation på 2,5 miljoner gjorde det möjligt för stiftelsen att köpa tillbaka Galleriet från staten och det skedde 1 november 2021. När nu Thielska äger sitt hus och kan besluta om skötsel, är det då dags att förse muséet med rullstolsramp och en enkel hiss mellan våningarna. De flesta muséer i äldre hus har på olika sätt lyckats göra sina samlingar tillgängliga även för rörelsehindrade, men inte Thielska.

Utställningen pågår till 20/8 – 2023

11 kommentarer

Publicerat i Konst, Uncategorized | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 30 juni 2023

Rosor och sommarblommor i Dalens sjukhusträdgård

När man stiger ut från sjukhuskorridoren möts man av rosendoft och planteringar med mycket färg.

Mellan de beige och bruna huskropparna frodas blommande växter från våren och framåt och i den inre delen av trädgården visar just nu flera praktfulla stora rosor upp sin allra vackraste blomning. De flesta har funnits där i mer än 30 år .

Karin sköter växterna, vattnar och planterar nya när något vissnar och ser till att det alltid är inspirerande att gå ut i trädgården med sitt lunchpaket eller sin kaffekopp och påfyllas av det blommande livet.. Det har konstaterats att personal som haft tillfälle att ta en rast i en trädgård, lättare klarar stress och går inte så ofta ”in i väggen”.

Eldkaprifol

Två av rosornas namn får jag skriva in efter att Karin bläddrat i texter från 90-talet.

Vid alla fönster i den bruna väggen finns växter med färg, det piggar upp både inifrån och utifrån.

Fönsterlådorna blommar tills frosten slår till.

En buskros man blir förälskad i, Rosa damascena Celsiana, är en gammal ros från 1700-talet. Blommorna är ljuvligt rosa och doftar mycket. Den blommar en gång och det är nu, det gäller att hålla sig där när det sker.

Ser ut som blombladen är i flera våningar och den rosa färgen går över till vit.

Vanlig kaprifol

Det otroliga är att finna en färgrik blommande trädgård mellan höga brunbeige-trista husväggar

Apotekarrosen Rosa Officinalis

Rosengården med låga rabattrosor har råkat ut för steklar som ätit både grentoppar och rosknoppar i år, därför flammar de inte som vanligt ovanför det blå havet av lavendel och nepeta och hoppet står nu till andra blomningen något senare i sommar. Men bågen i slutet av rabatterna (eller början) är klädd med en frisk klätterros, Rosa Camelot, den har också blommor man vill ha nära.

Camelot

Camelot

En besökare som fick se Celsianan blomma.

Karin

4 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:,

Skrivet av: brittakarolina | 25 juni 2023

Midsommar 2023

En god måltid hos Gösta och Selina på Sveavägen blev Midsommaraftonens första firande. Yoko var med på facetime från Tokyo. Vi fick sill och potatis, gravad lax och sallad och till efterrätt, mogna goda jordgubbar och glass.

Alla skulle sedan fortsätta firandet någon annanstans, Yoko i Japan, Gösta på väg till USA och Selina på kalas i Stockholm och jag med en runda i Bergianska trädgården.

Mörka moln på himlen lovade regn som många längtar efter. Jag fick pröva den nya undergången till trädgårdsentrén, nu gäller det bara att få ordning på parkeringen, den är helt ofärdig och med nödlösningar som enbart skyddar den stora arbetsplatsen.

Försommarens blomsterprakt är över, värmen har skyndat på blomningen men i skuggan och på fuktiga ställen hittar man ändå växter med färg, gärna sådana som ser vilda ut.

Flockblomstrig utan tvärsäkert namn spred ett spetsmönster under träden.

Daggkåpan har nära till Japanska dammens vatten och är oberörd av torkan.

Stora varma regndroppar föll men regnet kom av sig.

Den trånga men lockande trappan upp till ormbunksterrasserna har fått ett kättinghinder.

Ormbunkslandet med överlevarna är som allra grönast nu.

På bergsidorna lyser den vilda stensötan , växten som inspirerade Wittrock till upplivningsförsök med herbariexemplar.

Kungsljus, vägen upp från stranden till Italienska terrassen

Blommande buskrosor utanför f.trädgårdsmästarbostaden. Visst vore det fint med fler rosor i trädgården, deras tid börjar nu och många blommar ända till hösten.

Kommentera

Publicerat i Uncategorized

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier