Skrivet av: brittakarolina | 15 februari 2024

Nättelduk, bomull och nässla, än en gång

                                                                

publicerad tidigare 26 november 2012

Min blogg handlar om benämningen nättelduk. Ordets släktskap med nässla har lockat till spekulationer om att nässlor ursprungligen använts för framställning av denna tygkvalitet men genom praktiska försök har det visat sig omöjligt och namnets ursprung har förblivit en gåta.                         

Nättelduk i Grötlingbo Hembygdsförenings samlingar, foto förf.

Nättelduk

Nättelduk är det svenska varunamnet på en fin kvalitet av bomullsväv (även av lin) som omnämns i Sverige första gången enligt SAOB i en bouppteckning från 1672. Den importerades från Tyskland och finns med egen rubrik i importlistorna för olika textilkvaliteter i Kammarkollegiets Arkiv (1700-tal). Enligt Nordisk Familjebok hade nättelduken mellan 20-30 trådar/cm och garn nr 60 à 100-

Varför heter den nättelduk (nettelduk) ?

Då man slår upp en svensk uppslagsbok läser man att nättelduken ursprungligen tillverkades av nässelfibrer, men då bomullen kom gick man över till den fibern men behöll namnet. Möjligen skriver uppslagsverken av varandra. SAOB kallar namnet egentligt för vävd av nässlor och oegentligt för vävd av bomull. De flesta uppslagsverk kan bara föreställa sig att brännässlan var nätteldukens ursprungliga material och det trodde jag också länge.

Kunde man då, så kan vi nu

Brännässlan fick vara med i mina spinnkurser under 70-och 80-talen. Att bereda nässlorna som lin gick inte alltid helt bra, de krävde annan behandling. När fibrerna finns och frigjorts går de att spinna men trots ansträngningar når man inte de finlekar som krävs för nättelduk. Bomull och lin kan spinnas till mycket tunnare garn. Min slutsats är att nättelduken kan inte ha tillverkats av brännässelfibrer och det beror inte på dåligt handlag.

Nät av nässelgarn

Brännässla (Urtica dioica)

Det finns många belägg för att brännässlans fibrer spunnits till garn, det har använts till rep och fångstlinor och fisknät (därav namnet), fibern är våtstark. Man har även vävt grov lärft av nässelgarn, särskilt i tider av brist av olika slag, krig och fattigdom har brännässlan fått komma till heders. Nässlan har många bladfästen som försvagar och förkortar den genomgående fibern men den är lätt att spinna och kan blekas till helt vit. När man lägger en tråd under mikroskop ser man att fibrerna är glasartade och spretar ut kring tråden och den klåda som danska drängar klagar över och som de fick av underkläder vävda av nässelgarn blir förståelig (Folk og Flora, Dansk Etnobotanik). Brännässlan och väven är dessutom mytomspunna och man kan fylla flera sidor med berättelser om dess kraft alltifrån H.C.Andersen till Småländska soldater. Man har alltså vävt tyger av nässelgarn och det har blivit olika nässelväv men inte ”nättelduk”.

Väv av nässelgarn

Nässelarter i Asien

Personer som varit i Thailand eller Nepal har ibland visat upp en näsduk eller en bit väv gjord av nässlor, tunn eller nästan genomskinlig. Här finns nässelsläktingar som Ramie (Boehmeria nivea) och hampnässla (Urtica cannabina) som använts sedan förhistorisk tid, fibrerna är kritvita till skillnad från lin. Hur man hanterat nässelsläktingar i Kina, Sibirien och övriga Asien är svårt att få svar på.

När och var vävdes nättelduken av brännässlor?

I sökandet efter uppgifter om var nättelduken producerades läste jag om städer och platser i Tyskland där man spunnit nessel, men där fanns inga belägg eller rester av minnen från nässelodling, däremot hade muséernas textilavdelningar många utställda nättelduksexempel vävda av bomull.

Vi börjar söka från ett annat håll, bomull 

Träsnitt ur John Mandevilles resor 1350, hur han tänkte sig att bomullen växte.

Bomull (släktet Gossypium) är namnet på en växt vars frökapslar innehåller spinnbara fibrer. Varifrån kommer namnet? Bomullen introducerades i Europa som färdig väv av arabiska köpmän och de röjde inte materialets ursprung. Men redan Herodotos hade hört talas om växten och Plinius kallade den lana arborea, som betyder ull från träd. Man föreställde sig en korsning mellan får och träd och man var begränsad av sin tidigare kunskap om varifrån ull kom. Träsnittet 1350 från John Mandevilles resor visar hur man kunde tänka sig den nya fibern. I tyskspråkigt område använde man översättningen Baumwolle och det har vi tagit efter med Bomull.

Eftersom bomullsplantan bara trivs mellan 41 grader nordlig och 28 grader sydlig bredd kom den inte att odlas och bli synlig för folk i stora delar av Europa. Då vi nu frågar varifrån namnet kommer säger vi inte att det det vittnar om ett tidigare bruk av ull från träd. Namnet skapades när man man inte visste men trodde något om materialet. Och just så resonerar man om namnet nättelduk, det måste röja ett tidigare bruk av nässla i väven. I brist på kunskap behöver man ändå namn på det som är nytt och om det är missvisande behåller man det ändå, när man vet bättre. 

Bomull som råvara

Bomull som råvara inköptes av linnevävare i Augsburg 1370 och som ny fiber innefattades den inte av skråbestämmelser. Därför kunde den lämnas ut till hushåll för lönspinning och här börjar den första förlagsverksamheten. Man visste fortfarande inte vad man spann och hur fibrerna tillkommit. Man försökte hitta bomullens plats bland växtfibrena och den påminde kanske mest om nessel med sin vithet. Att spinna nessel blev att spinna bomull och flera tyska orter blev kända för att spinna nessel, detta har man glömt även i Tyskland. I vissa nutida texter kan man dock läsa att en billig variant av bomull kallas Baumwollnessel- bomullsnässla. I en av de tyska ordböcker som 1995 fanns i Riksarkivets läsesal bland referenslitteraturen står det tydligt utsagt att med nesselspinning avsågs bomullsspinning. Räcker det för att rubba talet om nässlor i nättelduk.

I SAOB säger J. Fischerström att alla nätteldukar görs av bomull, men det har eftersägarna tagit lätt på och återger endast raderna där man anser att nättelduken ursprungligen gjorts av brännässlor.

Britta Stenberg-Tyrefors

Bilder:   Nättelduk, tillhörig Grötlingbo Hembygdsförening.

     Fisknät av nässelgarn, spunnet och knutet av förf.

     Väv av nässelgarn, sp. o vävt av förf.

     Bild av träd med (får) ull, från J.Mandevilles voyages 1350

SAOB  Svenska akademiens ordbok

Riksarkivet, Kammarkollegii Arkiv, listor över import av textil 1700-tal

Nordisk familjebok

Tyska ordböcker i Riksarkivets läsesal, nu avlägsnade.

Skrivet av: brittakarolina | 14 februari 2024

Alla hjärtans dag

Grattis Valentin och hej alla hjärtan som letar efter ett hjärta.

Hälsningar Britta

Skrivet av: brittakarolina | 05 februari 2024

Solnedgång på Guldtornet

Solen har visat sig igen och den omvandlar det vi ser från vintergrått till något med färg.

Solens sista strålar gör att guldhusets väggar bländar, men metallglans är svårfångad med kameran så bilderna av tornets strålglans vid jordens förflyttning kring solen misslyckas gång på gång.

Hur kan teglet lysa som guld när det blir belyst? Svaret på det tycks vara Tombak. Teglet är klätt med tombak , en guldskimrande legering av koppar zink, tenn och järn. Handslagen plåt av tombak.

På nära håll ser man att teglet har en yta av metallegering. Om man googlar på Tombak kan man få en uppfattning av vad det består av och hur det använts.

De blå husen speglar solnedgångens brand i guldtornet.

Skrivet av: brittakarolina | 25 januari 2024

När är åldern rätt

Från tulpanens dag i förra veckan.

Åldern är bara en siffra hör man då och då när någon gratuleras på en födelsedag vid just en hög sådan siffra. Är det så enkelt, nej, verkligheten rör till det med att inte hinna med i den nya insikten och vilar ännu i sina föreställningar om vad som passar sig och inte för olika åldrar. Men det finns undantag och den här bloggen kom till i glädjen över att ha upplevt ett undantag.

I lördags var Selina här, vi har inte setts på ett tag, hon tillbringade jul och nyår i Japan med föräldrar, släkt och Missy. Som en nyårspresent och hälsning från Japan fick jag en liten välgångsbringande sidenpåse från Japan. Den är mindre än bilden visar, 4,5 x 7,5 cm och har Japanska tecken på båda sidor. Yoko har översatt,

På den här sidan står namnet Kasugataisha Shrine , det är ett Shinto-tempel i Nara men också ett historiskt monument.

Om man googlar på Kasugataisha kan man läsa om ett historiskt världsarv man når genom att gå genom en hjorthage och en botanisk trädgård med doftande blåregn..

Den här sidan visar Japanska tecken som Vår, Sol och Stor byggnad. Våra språk gör att det inte går att direkt läsa ut formuleringen men jag anar att de goda önskningarna kan röra mitt hus och mig.

Om det var amulettens goda inverkan eller bara en trivsam början på det nya året, jätteglad blev jag i alla fall när jag i måndagsposten fick meddelandet att jag nu kunde hämta mitt efterlängtade handikapp- parkeringstillstånd på kommunens infokontor i Centrum.

Glädjen växte när jag såg att tillståndet inte var begränsat till ett år utan räcker tills jag fyllt 100.

När jag handlat min yoghurt och lite till i matväg var jag fortfarande så upprymd av glädje att jag stannade upp vid affären som säljer lite av varje och lät mig falla för en gammal nedkämpad frestelse, fem konstgjorda rosor. Blommorna från tulpanens dag i förra veckan finns inte mer och vilar nu i soptunnan. De här rosorna torkar inte, blir möjligen dammiga, men de får påminna mig om sommarens rosor nu under den mörkaste årstiden. Och jag vill gärna dela dem med Trafikhandläggaren Kristin Vargas som förmedlade och bekräftade att åldern är bara en siffra.

Skrivet av: brittakarolina | 18 januari 2024

Isblommor och frostrosor

Några reflexioner kring fönster och fukt.

Då vi flyttade till Skottland 1957 blev jag riktigt medveten om fönstrens betydelse för den livskvalitet ett hus kan ge. Innan dess hade jag upplevt Hjärnegatans innanfönster som det ålderdomligaste sättet att bevara inomhusvärme under kalla vintrar. De skulle bäras ner från vindskontoret varje höst och rentvättade infogas innanför ytterfönstren. En rulle av bomull för fuktupptagning skulle ligga längst ner mellan rutorna men inget mer, lav, mossa eller glas med koncentrerad svavelsyra eller något annat som skulle dra åt sig fukt var inte nödvändigt. Dubbla fönster skulle hålla värmen kvar inne om vintern och tätt måste de vara inpassade, därför klistrades vita remsor över alla springor som kunde släppa igenom varm eller kall luft. Varje vår skulle innanfönstren sedan plockas bort och bäras upp till vindskontoret igen.

Andra lägenheten efter barndomens var modern och hade dubbla fönster och det var skönt att slippa tänka på att montera i och ur innanfönster.

Det skotska huset vi kom till låg i ett nybyggt småhusområde i Broughty Ferry som är en förstad till Dundee. Alla husen hade enkla fönster som då fortfarande var brukligt i hela Storbritannien. Vi hade envisats med att vilja ha centralvärme installerat, det var något mycket ovanligt och man var misstänksam mot påfundet. När vintern kom, den var senare än den svenska men den kom, då förstod vi att det inte räckte med en boiler i köket och värmeelement i alla rum för att få inomhusvärme. När vi vaknade på mornarna vid kallare väder men över nollan, hade fönstren immat igen och vatten rann över fönsterbrädan och ner på golvet. Om temperaturen var under 0 kunde fönstren vara nedisade som frusna vattenfall. Massiv is på nedre delen av fönstren fick vi lossa på med omvänd dammsugare och vi gick från rum till rum med hink och trasor och samlade upp vatten.  Hur kunde det bli sådana mängder av vatten, när bara två vuxna och ett spädbarn andades i huset? Av en händelse fick vi se att golven var enkla, om man lyfte en golvbräda tittade man ner på den röda lerjorden en halvmeter nedanför golvet och den ventilation (det drag) som alla golvspringor gjorde möjligt, försökte man i Skottland hindra med heltäckande mattor. Skottarnas misstänksamhet mot en panna för centralvärme var välgrundad och den värme den skapade försvann till annat än att göra huset ombonat och funkade inte så länge man byggde hus med oisolerade golv och enkla fönster och där vinden vände blad i tidningen om den råkade hamna på golvet. Så mycket av byggnadstradition måste ändras och fördyra nya byggen för att hus skulle kunna behålla värme.

Sedan vi flyttat tillbaks har vi bott i flera nybyggda hus med dubbla och täta fönster som inte givit bekymmer med nedisade rutor. Mot slutet av 1900-talet blev det vanligt med tre glas i fönstren. Det har vi fått pröva i lägenheten i vårt senaste boende. Förutom att treglas isolerar ännu bättre mot kyla, stänger de ute många störande ljud. Vi har också fått återse frostrosor. På natten är det skönt med svalare luft i sovrummet och trots att ventilationsfolket säger att vi inte får öppna fönstret, så öppnar jag en glipa till natten för att inte kvävas. Om vintern då är kall som den vi nu upplever, förvandlar kylan fukten i luften som passerar till stjärnor och och vackra buskage och fäster på utsidan av tredje rutan. Att vakna med isblomster på rutan är ett nöje när de sitter på utsidan av fönstret.

Jag har hoppat över hur iskristallerna bildas, det finns mycket att läsa på nätet, när och på vilka rutor de visar sig och vad man kan göra om man inte vill att de ska frodas och breda ut sig.

Skrivet av: brittakarolina | 05 januari 2024

Att se framåt

Det är fint att se framåt, det kunde man göra under förra århundradet, vad ser vi framåt idag? Och hur långt framåt siktar man? Vid en viss ålder slutar man att se framåt och säger, skönt det slipper jag uppleva. Man får däremot mängder av händelser i det förflutna att hålla reda på. När det nu ser ut att bli en riktigt kall vinter och det rapporteras -40 grader från Nikkaluokta, ser jag bakåt och minns vintrarna 1940 -1942 då vi hade minus 30 grader i Stockholm och ännu kallare söderut under lång tid. Vi var då avskärmade från import av bränsle och det var koks man främst värmde fastigheter med och då instiftades ”kokslovet” , dvs skolorna stängde i två veckor, på vissa håll tre veckor för att spara på bränslet Kokslovet avlöstes så småningom av sportlovet men krympte till en vecka.

Niklas , Gösta och Karins docka 1966 på Båtsmansvägen

När barnen var små fick de uppleva en riktigt kall vinter i slutet av 60-talet (1966 eller 67eller 68?), då hade vi -25 grader i Ägget och lindade in barnen i mycket ylle, när de gick till skolan på morgonen.

Det har snöat oavbrutet i flera dagar, lätta vita flingor som förvandlas till streck om man låter kameran stå på automat när man knäpper.

Skatan och snöfallet får också stå för blicken mot nuet, hon hälsade på och letade upp frön i balkonglådorna som blivit översnöade, hur kunde hon veta ?

Amaryllislöken med sina knoppar får stå för den längsta blicken framåt jag vågar fantisera om.

Och här tar det i och blåser till lite kring gatlyktan

Skatans kostym är dubbelt så stor som sommardräkten.

Skrivet av: brittakarolina | 31 december 2023

Nytt år 2024

Skrivet av: brittakarolina | 26 december 2023

Annandag

Det blev en vit jul , fick äntligen vinterdäcken på och nu jag måste kolla om ljuset hos Lasse ännu brinner. Det är kallt, väldigt halt och inga gruskorn är utströdda.

Den övre parkeringen till kyrkogården var tom men plogad, luften var disig eller var det isnålar i den? lite snö eller frost hade fäst på träd och grenar och ett snötäcke var bäddat över marken. 

Grindarna stod vidöppna och det låg snömössor överst på allt.

Den ståtliga Ornäsbjörken som vaktar ingången till vänster innanför grinden är fin även utan blad. Den nämns bland ett flertal Ornäsbjörkar som planterades när kyrkogården utvidgades.

Snötäcket har bildats de senaste dagarna och de större vägarna är plogade men de flesta gravarna ligger i gräs och har inga gångar framför som skulle kunna plogas. Jag såg att det batteridrivna ljuset hos Lasse hade slocknat och försökte ta mig fram till den lilla rutan, lyfte ur ljuset och fick inte upp locket för batteribyte, så det fick följa med i kassen hem. Då jag kom hem och in i värmen började ljuset lysa. Tål det inte kyla?

Den nyaste delen av kyrkogården har ett härligt läge, man ser långt och ut över vatten.

Skrivet av: brittakarolina | 22 december 2023

Ta en pepparkaka och bli snäll

De här pepparkakorna dekorerade Alexandra för ett par år sedan och jag tyckte de var så unika och fina så jag måste spara dem för att kunna ta fram och titta på dem då och då. Det har gått bra fram till i år men nu släpper kristyren och faller i småbitar.                                            Kakorna är bakade efter recept för Luciapepparkakor på sid. 499 i Stora kokboken (1974) och kryddade med ingefära och cedrolja.

I år är jag nyfiken på Hildegard av Bingens nervkakor, pepparkakornas medeltida föregångare som Karin hittat på nätet och jag citerar ur ett tio år gammalt inlägg av Alexandra de Paoli: ”Förr såldes pepparkakor på apotek som medicin mot förstoppning och nervositet. Hildegards nervkakor påminner om pepparkakor i smaken, de är smaksatta med kanel, kryddnejlika och muskot, men de innehåller också dinkel, mandelmjöl och honung. Hildegard av Bingen rekommenderade nervkakorna vid stress och utbrändhet och menade att de stärker nerverna, lättar upp ett nedstämt hjärta, ger en glad sinnesstämning och ökar prestationsförmågan. Rekommenderad dos är 3-5 kakor varje dag”.

Citatet är hämtat ur ett TV-program från Svenska Yle, där sammanhanget med Hildegard av Bingens verksamhet är tydligare. Om man googlar nervkakor finns att läsa mer om vem hon var.

Nervkakor                                     10 g hela kryddnejlikor, 45 g malen kanel. 10 g muskotnöt hel, 150 g honung, 2 hela ägg, 4 äggulor, 250 g smör, 150 g mandelmjöl, 1/2 tsk salt, 1 tsk bakpulver, och dinkelmjöl 800 g

Gör så här

Stöt kryddnejlikorna i en mortel. Riv muskotnöten på rivjärn. Blanda kryddorna med honung och ägg. Rör ner kallt tärnat smör. Häll i mandelmjöl, salt, bakpulver och dinkelmjöl. Börja med 600 g och ta mer om degen känns lös. Kakorna blir hårdare ju mer mjöl man tar. Rör om och knåda till en smidig deg. Forma degen till en rulle och skär tunna skivor. Lägg ut på plåt och grädda 10-12 minuter. Kakorna ska bli ljust bruna i kanten, men grädda dem inte för hårt. Då blir de torra och smaklösa. Ät 3-5 kakor om dagen vid stress, oro och nedstämdhet.

Har uttrycket att ” bli snäll av pepparkaka” hängt med ända från nervkakornas tid?

                                                                                                            

Skrivet av: brittakarolina | 17 december 2023

Bergamott, Cedro-Citron och Cedroolja

Bergamott och Cedro-citron
Citrussläktet eller Orangefrukterna innehåller många varianter och i min barndom (40-talet) lärde man känna bara några få, det var apelsin, blodapelsin och citron. Pomerans skulle man ha med när man kokade marmelad, den hörde jag talas om men mötte den inte förrän vi bodde i Skottland på 50-talet. Kanske fanns det grapefukt också men bara blond till att börja med. Sedan dess har vi fått bekanta oss med många olika citrussläktingar i fruktdiskarna, då och då kommer ytterligare någon vi inte sett eller smakat förr.
Grapefrukten heter enligt Kjellins varulexikon Pompelmus (Citrus decumana) men det är den amerikanska benämningen grapefruit vi tagit över.

Bergamott är förutom en päronsort med små runda päron en orangefrukt (Citrus bergamia) med doftande skal, som givit namn åt bergamottolja. Tedrickare känner till att Earl Greys te är smaksatt med bergamottolja och när jag blev fjällvandrare på 40-talet med min moster Hilma, smorde vi in oss noga med bergamottolja, det höll myggen på avstånd. Verkliga bergamotter har jag inte sett — förrän nu — Karin bor i Södertälje och hon har hittat dem i fruktdisken i sin affär. De är gröna, liknar lime och går inte att äta som clementiner för de är sura och bittra, men marmelad kan man koka och det är skalen som har smaken.

När jag slog upp olika Citrusfrukter på nätet läste jag i en bisats ordet Cedro-Citron ! Kan det äntligen ge svar på frågan om cedrooljans ursprung?
Cedrooljan som gör pepparkakorna extra goda och som förr alltid återfanns bland ingredienser för bakning och som någon gång detta århundrade byttes ut mot citronolja. Handlarna envisas med att säga att det är samma sak, med det är det inte. Den här tiden på året letar många efter riktig cedroolja, det märker jag på att många går in på min gamla blogg, där jag beklagar mig över bytet på hyllan för kakbak. Alltså, det finns en Cedro-Citron (Citrus medica) !!

Cedro-citronen heter cedro i Italien och är en eller ett par gånger större än frukten vi kallar citron, den har knottrigt skal. mindre och mildare fruktkött än citroner och mycket albedo = vitt, allt går att äta och det är den äkta citronen. Den citron vi droppar över fisk och sallader och som vi kallar citron är en hybrid och yngre än Cedro-citronen. Här öppnar sig en lucka för läsning, det blir plötsligt mycket mer att hämta in. Cedro-citronen som också nämns som cedrat- citron och även kallas suckat-citron har sitt ursprung i bördiga halvmånen och är en av fyra ursprungliga citrusar som man sedan korsat och fått fram många olika former av. Den har använts för att kurera olika åkommor, men medica i namnet syftar inte på den medicinska nyttan utan på att den odlades i Medien, en stat i forna Iran, den finns avbildad på gravväggar i Egypten och den är en del i judiska religiösa ritualer. Den odlas i Italien och gärna i Calabrien, där finns en stad som heter Santa Maria del Cedro och i Calabrien finns också Muséo del Cedro. På hebreiska heter cedro etrog och var viktig i det judiska höstfirandet av sukkot (!) och Karen Haid vars blogg och bok om Calabrien jag stötte på, säger att judiska invandrare introducerade cedro-citronen i Italien tredje århundradet e.Kr. 

Citron-olja och Cedro-olja kommer från två olika frukter och hur utvinningen av skaloljan och dess distribution och pris ser ut kanske kan förklara varför man bytt ut cedrooljan mot citronolja på alla ställen utom ett.

Bilderna har jag lånat på nätet och Karen Haid har skrivit en blogg och boken om Calabrien, det andra Italien.

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier