Skrivet av: brittakarolina | 21 juni 2023

En tur till kyrkogården

Utflykterna till Eds kyrkogård för att hålla snyggt på den lilla rutan av jord framför Lasses sten, kan innehålla överraskningar. Med Edssjöns fågel-och växtliv så nära blir årstidernas växlingar tydliga och nu när det gröna på marken redan bleknat av torkan och ropar efter regn, är strandängarna ändå saftigt gröna.

Ur det fuktiga gröna sticker Irisar upp som klargula eldsflammor både nära och så långt man kan se.

och stora otrampade smörblomsfält breder ut sig från gångvägen ända ner mot vattnet.

I den smala vattenremsan före vassen rör sig fåglar och en riktigt stor grå, en häger klev sakta mellan olika ingångar i vassen.

Innanför stigluckan i kyrkogårdsmuren väntar den mörka tunnel som bildas av lindarna som för ett par vintrar sedan stod nakna, kalklippta och spretade kusligt med några få grova grenar mot skyn. Så här täta och fulla med löv blev de efter något år.

En oväntad händelse i år var att en andhona valt att bygga sitt rede vid en gravsten. Skulle hon få vara kvar och vara ifred ända tills hon kläckt sina ägg? En dag när jag vattnade Lasses ruta hade anden lämnat boet och täckt över det med en hög kudde av dun. De som sköter kyrkogården sa, hon är bara ute och äter men kommer tillbaka. Någon vecka senare låg hon där och såg ut som vissna kvistar, skyddsfärgen var total, bara ögat blänkte lite och följde mig på grusgången.

Någon hade senare skärmat av hetaste solen för andhonan på ägg. Vad som sen hände vet jag inte mer än att hon för någon vecka sedan lämnat boet med fyra okläckta ägg utan dunkudde över och ett var eventuellt kläckt. Nu är alla spår av anden bortstädade och nya blommor planterade på graven.

Eftermiddagsljus på stenskivorna.

Till Lasses ruta har jag försökt hämta några växter från Gotland, här blommar Akvilejor och de vita stjärnorna är Morgonstjärnor som fanns gömda i marken på Gotlandstomten tillsammans med Vildtulpaner.

Karin satte en ros från Annie på gravrutan, den tog tid på sig att rota sig men skickade ut ett rotskott till ett bättre läge, där den just slagit ut. (Rose de Rescht)

Stigluckan med en inmurad kopia av Oxfordstenen,

Oxfordsstenen. År 1687 tillät Karl XI att en runsten som satt inmurad i bogårdsmuren till Eds kyrka, skänktes till kungen av England. Den finns numera uppställd i Ashmolean Muséum, som är Oxfords universitetsmuséum. Stenen är en så kallad Greklandssten och texten översatt till nusvenska: Torsten lät göra minnesmärket efter Sven sin fader och efter Tore sin broder de voro uti Grekland och efter Ingetora sin moder. Öpir ristade. Öpir är om man frågar mig, den skickligaste runristaren och jag vill tro att jag hittat hans stenbrott i Runbyskogen.

Utanför muren blommar ett kraftigt bestånd av Malva (Myskmalva ?)

Och vid sjön flaggar en ung Salix-släkting med vitulliga hängen. Den enda Salix med ulliga hängen jag känner till är Jolster, men det kanske finns flera.

Idag är det vår gamla midsommarafton, men enligt almanackan kommer den på fredag, inget hindrar väl att man firar båda och till alla som följt med ända hit önskar jag en skön Midsommar!

5 kommentarer

Publicerat i Fåglar, Fornminne, Natur, Träd, Uncategorized, Växter | Etiketter:, , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 15 juni 2023

Vartenda frö grodde

Vintrarna har lärt mig att ingen växt i kruka överlever en vinter på balkongen, hur väl man än isolerar den eller ger den djup jord. Rötter får inte bottenfrysa, inte alla . Så jag har slutat att försöka. I stället gäller det att satsa på växter som hinner blomma och eller ge frukt under en säsong. Då jag till påsk tänkte köpa smålökar att lägga i påskäggen råkade jag gå förbi väggen med alla fröpåsar inför den kommande säsongen och utan att tänka mig för hade jag plockat på mig ett par påsar med frön till två sorters körsbärstomater, de lovades att klara sig i i kruka på balkongen. Jag stod där plötsligt med två fröpåsar.

Handeln med fröer ha förändrats en del under min livstid från kuvert med mängder av frön till den engelska modellen med några få räknade fröer i en liten mikropåse i den stora. Tomatfröerna var få och räknade men vartenda frö grodde, ingen grodd såg klenare ut än det andra och alla var förstås välkomna. Skaffade större och större krukor vartefter de tillväxte men förstod att jag måste börja dela ut plantor bland växtsinnade vänner för att alla skulle få plats.

Tomatplantorna, de som ändå blev för många, blommar nu och har tillväxt i omfång och höjd och täcker helt tre sidor av balkongen så att jag måste resa mig upp för att se och vinka till grannen. De dricker stora mängder vatten och har inget tålamod, kroknar genast om man dröjer med vattnet.

Allt blommar, grannen åt andra hållet ringde på dörren och gav mig en midsommarbukett av pion, Jakobs stege, akvileja och fänrikshjärta, prästkragar och hundloka, den lyser upp hela rummet.

Går till affären, mjölken är slut och sneddar en liten omväg upp genom Suseboparken för att kolla vad som hunnit slå ut sedan sist. En syrensläkting jag inte sett förut med hängande ljuslila klasar håller på eller har slagit ut.

Vattenströmmen är påkopplad och rikligt, så det brusar om vattnet.

Där forsen börjar blommar en stor rosenbuske, jag har gnällt för att det finns för få rosor i Upplands Väsby men här är en full av läckra rosa blomster, den har sin dag i dag,

Och lite längre bort utmed gatan har de stora saftiga nyponens rosor slagit ut. Hoppas att ett regn ska fukta rötterna på allt som visat upp sig så fantastiskt den här försommaren. Och jag knallar hem till tomatplantorna och funderar över hur klokt det är att driva upp så törstiga växter.

2 kommentarer

Publicerat i Park, Trädgård, Uncategorized, Växter | Etiketter:

Skrivet av: brittakarolina | 12 juni 2023

Bäver i Fysingen?

I den sumpiga omgivningen vid Hammarby källa, skymtade jag på håll en vit bit trädstam. Ett lysande ljust avbrott i knähöjd på en mörk trädstam brukar betyda närvaro av bäver, åtminstone när vatten är inom räckhåll.

Kunde inte komma i vinkel så att hela den gnagda ytan visas för rollatorn ville inte följa med ut i snåret.

Gnaget är nästan i mitten av bilden. Är den röriga bråten ett dämme? Eller början till ett?

Gösta och Selina kollar flödet. Det korsar vindens krusning och ger den tätrynkade vattenytan.

Kan det vara så att en bäver dämmer upp den lilla strömmen som tar källans vatten ut till Fysingen? Och skapar alla de vattenspeglar vi skymtar mellan träden. Och att det här är känt och får fortgå med kommunens naturvårdares tillåtelse. Det stör ingen, ingen järnväg kan undermineras eller landsväg dränkas. Här bildas en våtmark helt utan extra kostnader. Är det så eller är det bara i min fantasi det kan hända. När jag söker naturvårdare i kommunen vet man inte vad man ska göra av samtalet och jag blir hängande i luften. Jag vill veta om bävern är känd och att den inte stör någon och att här måste den inte hindras i sin nedärvda instinkt att skapa våtmark.

2 kommentarer

Publicerat i Natur, Uncategorized | Etiketter:, , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 08 juni 2023

Sanda våtmark

Sanda källa är inte ett öppet vatten utan består av en pump. Jag hittar den inte bland källor i Patrik Hultstrands inventering av Väsby källor, men den kan ha flera namn. Inte långt härifrån kan vandringen i Sanda våtmark börja.

Sanda våtmark, en översvämningsvåtmark man arbetat i flera år med att göra tillgänglig för fåglar, gäddor och fågelskådare. Träspångar över det blöta med sittplatser och stigar på upphöjda grusbäddar gör att man kan gå runt hela det 3-4 hektar stora området.

Här ska gäddorna simma in på våren då det är högt vatten, lägga sina ägg och ynglen senare släppas ut genom Frestabäcken till Norrviken och förhoppningsvis växa sig stora.

Det var Mona som tog mig hit för en rundvandring och det blev en läcker promenad i solsken, så mycket växter på väg upp ur vattnet och som fåglar fort simmar in bakom och försvinner.. En samling grågäss kastade en snabb blick på oss och hastade snabbt undan då vi närmade oss, kanske såg de Monas hund och flydde in i det gröna.

Spång för oss som vill se utan att blöta ner oss.

Just nu många öppna vattenytor i våtmarken.

Mona tog fram ett hopfällbart kaffefilter, en termos med hett vatten och bryggde årets godaste kaffe.

Vattenväxter men få namn.

Två sothöns med varsin flock betagande nykläckta vimlade i det blöta gröna och det var svårt

att slita blicken från dem.

När fåglarna växt till sig och gäddynglen släppts vidare och marken torkar upp, ska den betas och klövbearbetas av kor eller hörde jag rätt – vattenbufflar?

I all stillsamhet, en händelserik runda, tack Mona !

4 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 06 juni 2023

Nu blommar Ryssgubbe och Pepparrot, Oxel, Iris och Akvileja kring ån.

Ryssgubbe,

Vi fascineras av rapsfältens helgula ytor och de hamnar gärna på bild och just nu blommar Ryssgubben minst lika gult och rikligt som Rapsen, de tillhör samma växtfamilj, korsblomster men sen tar likheten slut, Ryssgubben är ett ogräs och den blommar helt för sin egen skull och utan applåder.

Ryssgubbe

Håller till godo med vilka leriga och tilltrampade ytor som helst.

Pepparrot

Ger Väsbyån vit spets utmed kanten.

Den lilla sjön som bildas i ån under Mälarvägsbron

Iris

Iris blir sällan plockad, den står i dy eller vatten och får vara ifred.

Akvileja

Kanske det mest glädjande av allt, kommunens ansträngningar att skapa blomsterängar utmed ån. Mittemot de stora ekarna i gräset nära Axel Nordells skulptur blommar akvilejor, där gullvivorna nyligen visat sig och blommat över.

Oxel

Alla Väsbys oxlar blommar nu, jag har aldrig sett så många, flera gator har alléer av oxel och idag har oxeldoften lagt sig över oss som något svårartat, man vill gärna säga något snällt om den med hittar inget.

Oxelgren

9 kommentarer

Publicerat i Natur, Park, Uncategorized, Växter | Etiketter:

Skrivet av: brittakarolina | 01 juni 2023

Hammarby källa

Hammarby källa hör till de sevärdheter i Väsby som nämns ibland, den har kallats trefaldighetskälla i äldre tider för att den rinner norrut. Källor var viktiga platser i förkristen tid och kyrkan övertog tillfällena då folk samlades för att fira eller offra och gjorde dem till sina, man gav dem ett helgons namn och man kunde fortsätta att fira, fast med kyrkans bifall. Alla källor rinner inte norrut men de få som gör det ansågs ha en läkande kraft. Sjukdomar och skavanker sköljdes bort med vattnet som rann norrut där allt ont hörde hemma. Aftonen före Helga Trefaldighets dag som infaller en vecka efter Pingst, skulle man uppsöka en trefaldighetskälla för att dricka och tvätta sig i vattnet, då var källan som verksammast. Det var en av sommarens viktigaste fester och det ordnades gärna dans i någon gård nära källan..

Jag hade svårt att hitta källan för vägvisaren vid kyrkan pekar inte ut i vilken riktning den ska sökas och inte ens att den finns. Vid pilarna finns också denna skylt, jag trodde förstås att den upplyste om källans plats och ringde numret som skylten uppmanar till. En röst svarade på ett fullständigt obegripligt främmande språk och samtalet bröts. Kollar inte kommunen att telefonnumren funkar? Så jag gick hem och letade upp Hammarby källa på kartan.

Där fanns den och om man tar ut riktningen åt nordväst från kyrkan, passerar några hemlighetsfulla avspärrningar (brunnsöverbyggnader) och ett pumphus, kommer man till ett risigt urskogsträsk med en öppen vattenyta bland nedfallna träd, och man är man framme vid källan. Är det verkligen här?

Här finns bänkar av trä för gruppbesök och bänkar av sten och en sten med en utborrad grop som kan innehålla dopvatten. Ja det måste vara här. En stor skylt upplyser om Ingegerdsleden som går här förbi och läser man noga så finns ett stycke om en trefaldighetskälla som ska finnas nära Hammarby kyrka – inte att det är just där man står.

Men så det ser ut ! Stökigt och skräpigt och var börjar källan och är hela träsket en källa? Vad är källa och vad är träsk?

Jag måste åka hem och läsa på mer om den här platsen. Och då visar det sig att källan är det synliga delen av Stockholmsåsens vattenmagasin och som haft stor betydelse för att Upplands Väsby skulle få vatten i sina kranar.

Jag hittade några artiklar och uppsatser som gav svar på frågor jag inte haft tidigare :

Inventering av källor i Upplands Väsby kommun av Patrik Hultstrand. Examensarbete i Miljöskydd och hälsoskydd 2003.

Grundvattenmagasinet Stockholmsåsen- Upplands Väsby av Anders Eriksson. SGU

Grundvatten – Upplands Väsby kommun

Guide till Källakademins höstutflykt till Hammarby källa 2019- 09-14

I uppsatsen om källor i Upplands Väsby finns Hammarby källa med som en bland fem som Patrik Hultstrand anser värd att iordningställa och sköta för det rörliga friluftslivet. Hammarby källa fick sitt lyft år 2011 och gavs då sitt nuvarande utseende och invigdes med en högmässa i september samma år. Han nämner också att miljön runt källan måste förbättras.

Hultstrand återger några några forskares definitioner på källa som t.ex., vid markytan förekommande naturligt utlopp av grundvatten, grundvatten som gått i dagen, samlad utdrivning av vatten ur marken, han nämner också att ett kärr kan till viss del bestå av en källa, vilken kan vara svår att skilja från resten av kärret. De säger egentligen alla att genom om ett hål i jordskorpan tränger grundvatten upp.

Källa till källan

När jag läser SGU:s artikel om Stockholmsåsen i Upplands Väsby vaknar minnet av det hårda vatten vi mötte i vattenkranen, då vi flyttat till Upplands Väsby 1962, det vattnet krävde extra tvättmedel eller avhärdning och det kom från åsen. När Väsby några år senare i stället hämtade sitt vatten ur Mälaren, fick vi ett mjukare vatten och åsen fick bli en reservvattentäckt.

Grundvattenmagasinet i åsen är c:a 7 km långt och 200-700 meter brett. Grundvattenströmmen går från söder mot norr och avrinningen sker till sjön Fysingen, utläckningen sker längs stranden, där åsen bildar strand, innan den går ner under Fysingen. Omkring 250 meter norr om Hammarby kyrka finns ett koncentrerat utflöde av åsens grundvatten (källvatten) 10-15 liter/sekund och det är Hammarby källa. Vattnet i källan är hårt och kloridhalten hög och det beror på många års vintersaltning av E4. Numera får man inte salta en viss vägsträcka där den passerar magasinet i åsen.

Grundvattnet kommer alltså med fart och någon har liknat det vid att det kokar i källan. När jag var där skakade hela ytan och skrynklade vattnet trots att luften var helt stilla.

Källakademins guide till höstutflykten 2019 är läsvärd och innehåller mer än de geologiska termerna, andra aspekter på källan betraktas. Fynd som framkommit vid grävningar i närheten. Källan fanns före kyrkan och är det så att kyrkor byggdes med närhet till en äldre offerkälla? Det onda som kommer från norr trodde ju även kyrkan på, är det något som kyrkan tagit över från äldre tro samtidigt med kristnandet eller är det kvarlämnade spår från den katolska tiden?. Ett religionshistoriskt begrepp som diskuterades under 1900-talet är kultkontinuitet men inget har kunnat bevisas. Källakademin bekräftar dock det vi verkligen kan se, att källan går ut i Fysingen genom ett träsk och sumpigheten i sin tur beror på vilket vattenstånd Fysingen just har.

Nu sjunger näktergalarna för fullt runt Hammarby källa och på lördag är det Trefaldighetsafton och fullmåne, då hälsade man förr sommaren välkommen och drack sju klunkar vatten ur Trefaldighetskällan, finns det någon som ännu gör det? När jag växte upp i Stockholm på 40- och 50-talet hade tidningarna varje år ett reportage om firandet från Ugglevikskällan i Lilljansskogen och om köerna till att dricka vatten ur källan på Trefaldighetsnatten, en del stök blev det visst också.

4 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 27 maj 2023

Gräsanden

Änderna är påhittiga när de väljer plats för sina bon. Ofta läser man om andmammor som har långt att gå till vattnet med sin radda med små ungar eller hur en har valt att kläcka äggen på en balkong högt uppe utan chans att få ner ungarna levande eller något annat galet ställe.

Vid ett besök på Eds kyrkogård skymtade jag något pälsartat på en grav som inte var så vårstädad. Jag såg men såg ändå inte att det var en and som gjort sitt bo på den enda graven i raden där ingen varit och gjort vårfint ännu. Det är en gräsand fast man frestas kanske att kalla henne en gravand.

Efter ett par dagar måste jag se om anden låg kvar eller blivit bortmotad och tog en sväng förbi gravarna. I stället för anden låg ett högt bolster av dun där hon legat sist jag såg henne. Råkade möta kyrkogårdsskötarna och de lovade att inte jaga bort henne, nu var hon nere och åt. De hade aldrig varit med om att en and boade på en grav. Edssjön är nära så hon behöver inte gå över någon landsväg eller annat knepigt med de små, när det blir dags.

Det här ser anden då hon reser sig från sin plats. Det finns gångvägar ner till vattnet, så hon behöver inte tränga sig genom det gula.

I dag hade hon vänt huvudet in mot stenen.

6 kommentarer

Publicerat i Fåglar, Uncategorized | Etiketter:,

Skrivet av: brittakarolina | 22 maj 2023

Skånela slott

Skånela ligger på andra sidan av Fysingen och är vår nära granne i Sigtuna kommun.

Här finns ett slott av måttlig storlek men med flera våningar som brukar annonsera att de har öppet om somrarna och även har ett omtyckt café. Det har aldrig blivit av med ett besök där, jag tror att tanken på husets höjd utan hissar kan ha bromsat oss.

Kristi Himmelfärdsdag, klar himmel, alla träd nyutslaget ljusgröna, det var dagen vi ändå kom att ta oss an det vi försummat under alla år. Slottet byggdes på 1600-talet vid Fysingens nordöstra strand och på den tiden hade Fysingen kontakt med Mälaren och vattnen förenade slottet med Stockholm. Man kunde ha sin verksamhet i staden och sjövägen fara (ro?) ut till landet till sitt lantslott.

Ljusrosa puts gör att slottet ser mindre allvarstyngt ut, men guiden berättar att det tidigare varit tegelklätt och den rosa putsen har tillkommit så sent som vid en renovering 1979 ledd av arkitekten Ove Hidemark, professor i äldre byggteknik.

I den norra flygelbyggnaden finns muséibutik och café, slottsvisning varje timme betalas här och man får bara gå i grupp med guide, fotografering är förbjuden och inget mer än ledstång underlättar vid förflyttning mellan våningsplanen.

Finns fyra flyglar, två högre och två lägre, de tillkom på 1700-talet efter ritningar av Jean Erik Rehn..

Tilläggsplats för båt. Fysingens yta har varit större och då stod sjön i förbindelse med Mälaren. Platsens historia går långt bakåt i tiden, den ägdes på 1200-talet av Magnus Ladulås och såldes 1276 till Skokloster (finns köpekontrakt). Det drogs in vid Gustav Vasas reduktion och såldes 1641 till hovrättspresident Andreas Gyldenklou och han lät år 1643 bygga det slott vi nu kan se i tysk-nederländsk nyrenässansstil.

Slottet har sedan haft få ägare genom tiderna men genomgått flera renoveringar och sjön har utsatts för flera sänkningar, så sjöförbindelsen med Stockholm försvann och landvägen blev enda färdvägen. Den siste private ägaren från år 1929 var författare och folklivsforskare Herbert Rettig, han var samlare av möbler och föremål från äldre tider och bodde med sin hustru i en vindsvåning på slottet. 1962 donerade paret Rettig slottet med sina samlingar till Vitterhetsakademien och änkan bodde kvar till 1985.

Slottets inre är sevärt, rummens format har mänskliga mått och man har valt möbler som kan ha förekommit hos tidigare ägare. Interiörer finns om man googlar på Skånelaholms slott, interiörer bilder

Långa alléer till och från slottet leder oss på hemvägen till Skånela kyrka. Kanske är den öppen en Kristi Himmelfärdsdag men nej. Man kan ändå gå in och se sig omkring med hjälp av rörliga bilder om man googlar på Skånela kyrka, svenska kyrkan eller stillbilder på Skånela kyrka Vikipedia..

Skånela kyrka beskrivs som en av Upplands fyra östtornskyrkor, de övriga är Norrsunda, HusbyÄrlinghundra och Färentuna kyrkor. När vi rundar byggnaderna säger vi båda att det känns lite som Italien. Kyrkan är från 1160-talet och arkitekten tros vara en tysk från byggnadshyttan vid Lunds domkyrka, den har tillbyggts i olika omgångar, brunnit och vitkalkats och kalken avlägsnats så att kalkmålningar åter kan ses.

Kyrkogårdsmur

3 kommentarer

Publicerat i Arkitektur, Historia, Kultur, Uncategorized | Etiketter:, , ,

Skrivet av: brittakarolina | 17 maj 2023

Den varma våren

Till skillnad från den kalla våren låter den varma även gröna löv och allt annat ovan jord slå ut och ge barmhärtig skugga, om värmen blir för påträngande.

Lönnen nära stationen blommar, det går fort, man märker det knappt förrän allt ligger i guldgröna drivor på marken.

Träden vid ån lever farligt särskilt om de är björk, sälg eller asp, det är bäverns favoriter. Här har en präktig sälg fått påhälsning. Bäverns tänder växer hela tiden och ibland gnager den inte nödvändigtvis för att säkra vinterförrådet av lövruskor under isen utan för att hålla tänderna lagom korta.

Matningsplatsen för änder utmed ån är tom så när som ett par överblivna and-ynglingar som inte hittat någon partner än. Här brukar mängden av änder flockas kring den som har en prasslande påse med brödkanter. Sen kom någon på Fb som vet bättre och varnade oss för hur dåligt det var för änder att fylla sina magar med just bröd. Sedan dess har jag slutat att strimla rostbrödets ändar för att ge fåglarna.

Tre skrattmåsar var de enda som rörde sig på vattnet i ån.

Snart försvinner misteln in i grönskan. Den sätter sig gärna i en lönn eller ett äppelträd men aldrig i en ek eller ett barrträd.

Lite svår att få grepp om.

Igår kom det efterlängtade regnet och allt växande drack. I år svävar en sky av rosa förgätmigej över penséerna i kommunens blomkrukor, det är läckert.

Nu är det de vita körsbärsblommornas tur, de är många och de ger oss en drömlik vit slöja över gator och torg och trädgårdar. Suseboparken har stora träd som haft många år på sig att bli omfångsrika.

Det finns också ganska nyplanterade träd där, två silverpäron blommar nu som två skummande fontäner kring sandlådorna och blir sakta yppigare för varje år.

1 kommentar

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 12 maj 2023

Bönhalm – kan det bli väv ?

Den som fångats av tekniken att spinna garn, prövar gärna olika fibrer för att skapa något sammanhållet i trådväg. Ull, lin, silke, hampa, bomull och nässla är väl de vanligaste materialen vi kan komma över och de har använts till vävnader, rep och nät. Flera fibrer såsom humle, tulkört och olika baster brukar räknas upp som möjliga att spinna garn av och bland Gustava Schartaus råd till lantmannen kommer också bönhalm.

Vi är fortfarande i hennes bok och delen för obetydliga ämnens tillvaratagande.

”Avfall av bondbönor, dess begagnande.

Bönhalmen innehåller en söt, mustig saft, och ger ett förträffligt dricka; den är även god till föda åt kreaturen. I Bohuslän skäres bönhalm till hackelse åt hästar. Kor öka mjölken synbart efter några dagars sörpfoder av kokad bönhalm, given med spadet och en kanna påstrött bönmjöl till tre kannor sörpe. Den bönhalm som erhållits efter jämnsådda bönor, vilka avtagits gröna, anses för får och hästar lika med hö; men äro bönorna senare avskurna och bladen avfallit, så äro stjälkarna träaktiga och utgöra då ett sämre foder. Då bönstjälkarna äro svarta och helt och hållet berövade allt födande ämne, är bäst att använda dem till gödsel, eller lägga dem i små högar nära varandra och bränna dem på själva fältet. Dylika avbränningar hava en förundrandsvärd verkan, emedan därigenom förstöres alla insekter och skadliga plantors frön; varjämte denna aska är ganska nyttig för jorden.

Torkad, kan bönhalmen även användas till bränsle och ger en till glasberedning förträfflig aska. Bönskidorna sönderskurna, kunna användas till föda åt ankor och annan hemfågel.

Bönhalm, att därav bereda hamptågor

Alla slags bönstjälkar innehålla, i proportion av deras storlek, tågor, vilka i allmänhet äro minst så starka som av någon annan hittills upptäckt växt. Mängden och dugligheten är lika med hampa. Tyget av böntågor blir ganska fast, och man kan även använda dessa tågor till papper. Hr Hall har för denna uppfinning erhållit en medalj av Uppmuntringssällskapet i London.

Det bästa sätt att erhålla tågor av bönhalm är att utbreda stjälkarna på gräset, i ej för tjocka bredor, och under två till tre månader och utsätta dem för väderlekens inflytelse. Tågorna skilja sig då av sig själva till en del av stjälkarna, och om de sedan bråkas, går operationen utan svårighet för sig.. Likväl inträffar härvid ofta en olägenhet, som är, att om jäsning förevarit i halmen skadas tågorna. De äro då mindre tjänliga till vävnad, men duga till stoppning och innehava all nödig egenskap för att därav bereda ett gott papper.

I allmänhet kan denna växt ligga året om i vatten, eller lika lång tid i torka och tågorna bibehålla sig likväl goda, men ombyte av väta och torka gör dem sköra och odugliga till annat än drev i fartyg.

Blötes stjälkarna i vatten 10-12 dygn skiljes tågen lätt därifrån genom klappning eller gnuggning. Tågen bör sedan sköljas, och därefter behandlas på lika sätt som hampa, såväl vid bråkning som häckling.”

Bilderna lånade på nätet efter att ha googlat på bondböna

2 kommentarer

Publicerat i Hantverk, Textil, Uncategorized, Växter | Etiketter:, , , ,

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier