Skrivet av: brittakarolina | 13 oktober 2023

Väsbyån söderut

Jag går söderut i starkt motljus, solen står lågt och och bländar, ser inte vilka jag möter.

Det är ett bra tag sedan jag gick här, vassen flaggar nu med vitulliga ax

och det är mer vatten i ån än under sommaren. Junis blommande rosor har blivit blanka röda nypon och är det enda med färg förutom grönt som lyser upp utmed åkanten.

Raden med hästkastanjer mittemot Marabou har växt till sig och fått kraftiga stammar men sedan ett par år har bladen blivit brunfläckiga och vintrarna minskar inte missfärgningen så den kommer igen. Hästkastanjerna är illa ute för flera sjukdomar som spridit sig de senaste åren och och när jag letar på nätet beskrivs bland annat en kastanjemal som gynnas av varma somrar och milda vintrar och som ger brunfläckiga blad.

Inte ens frukthöljena är rent gröna men de kastanjebruna och blanka fröerna ser ut som vanligt.

De fem ekarna utmed åkanten speglas förföriskt i vattnet

Marken kring ekarna är täckt av ekollon och visst skulle det vara trevligt om de var lätta att omvandla till något ätbart men det ska ganska mycket arbete till för att göra sig av med det beska garvämnet i ollonen, innan de kan torkas, malas till mjöl och ingå i något recept.

Den lilla sjön som ån bildar under Mälarvägsbron är alltid överraskande och sedan man rensat undan kring kanterna och städat i närmaste omgivningarna ser det mindre sopigt ut. Finns det några planer för den här delen av Väsbyån, den ser mycket tilltalande ut på skisserna för Optimusområdets utbyggnad.

4 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:,

Skrivet av: brittakarolina | 07 oktober 2023

Birgittadagen

Har sett några bilder av en äng i Väsby som blommar och tänkte leta upp den och se om den även har fjärilar på besök.

Blomsterängen som råkade ligga nästan helt i skugga när jag kom, var lite svårtillgänglig, gatorna kring är inte riktigt färdiga och det blåste minst kuling, alltså inget Brittsommarväder i år och några fjärilar syntes inte till.

Kornvallmo och färgkulla blommade för fullt , en och annan blåklint lyste blått och honungsfacelia hade haft sin storhetstid men några sena, ljust blålila blomklasar fanns kvar.

Att anlägga blomsterängar är ”inne” just nu. Genom vårt sätt att odla ogräsfritt och täcka större ytor med en gröda har vi berövat bin och andra insekter deras livsbetingelser och nu ska det blomma på rutor här och där och så ska ordningen återställas, fjärilar ska fladdra över blomsterhaven och ge oss tröst.

2 kommentarer

Publicerat i Uncategorized, Växter | Etiketter:, ,

Skrivet av: brittakarolina | 23 september 2023

Sommaren fortsätter

Det blev lite glest med utflykterna i sommar, har mest handlat om matinköp och på nära håll har jag fem affärer att växla mellan. Alla har något som de andra inte har och det innebär att jag när den hårda getosten är slut, måste jag ta en tur till Hemköp, när Neskafét är slut måste jag gå in till ICA och om jag känner för riktigt färsk frukt, handlar jag på Centralvägen, Coop nära stationen får besök när jag varit på biblioteket och Willys var allra billigast och fräschast när de var helt nyinflyttade och ett par månader framåt..

Tittar ut från balkongen och bara en gren här och där har fått höstfärg, annars ser allt ännu grönt ut.

Sista tomatskörden, det var trevligt med tomatplantor på balkongen, men jag hade glömt hur höga de kunde bli och var inte rustad med tillräckligt höga stöd. så plantorna gick sin egen väg och bildade djungel. Men tomaterna blev goda och smakade just tomat och det var det jag längtat efter.

Några pelargoner ger färg i den täta tomatgrönskan, Stadt Bern var ett överblivet skott som reades i Bergianska i våras.

Pelargoner är svåra att fånga på bild, kanske den vita är lättare?

Ullungrönnarna utmed gångvägen bakom vår husrad är häftiga och de har mer av allt än våra vilda rönnar. Vårens bladknoppar är väldigt stora och bladen blir större och har många fler småblad och blomklasarna är större och vidare och bärklasarna likaså och till slut får löven en djupare och intensivare röd höstfärg. Träden som inte finns vilda hos oss är ympade eller står på oxelrötter, små grenar av oxel tar sig upp nedanför skarven av stammen.

Frukt på Centralvägen. Här finns sviskon i raden av plommon och jag läser på nätet att det är egentligen namnet på den torkade frukten, före torkningen är plommonen blåvioletta och spetsiga i båda ändar och mycket söta.

Blomsterbåt på bron över Väsbyån. Bättre på bron än under, för ån är fortfarande giftig.

Biblioteksentrén

Messingens baksida har också en båt.

Parkeringen framför Hemköp är planterad med en sorts ständigt gröna träd ur cypressfamiljen och jag beundrar dem varje gång jag har ärende hit. De har nu överlevt ett antal vintrar och heta somrar och ser enbart friska ut. Sen tycker jag att ”krukan” eller markkontakten har fin form.

Norra entrén till Väsby Centrum har en rabatt med mycket skugga och den här gula växten hade jag inget namn på men jag fick ett när jag frågade på ”vilken växt” på fb. Någon variant av Klippstånds var förslaget. Två dagar tidigare var den spänstigare men den är vacker även nu.

Röd sockblomma är granne med den förra, den blommar tidigt på våren men resten av året brer den ut sina blad och blir en fin marktäckare och den trivs bra med lite skuggigt läge.

Har inte tänkt på att räkna alla träden på parkeringen men de är nog fler än tio och alla verkar trivas och har växt till i samma takt.

7 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 08 september 2023

Kalas hos Nisse och Ulla efter bion.

Lasse sa, vi är bjudna till Nisse och Ulla i kväll. Åh vad roligt, det är så länge sedan sist. Men hur ska vi klara det, vi har ju biljetter till bio i kväll. Ja då får vi ta det efter bion. Lite gamla är vi ju men det klarar vi nog. Ju mer jag tänkte på det dess mer betänklig blev jag, skulle jag verkligen orka med det? Nej Lasse det blir för mycket, vi får ringa och säga återbud, du får ringa, jag har inget bra sätt att säga det på. Lasse höll med och han plockade fram sin mobil och slog numret till Ulla. Det ringde och ringde men ingen svarade. De är nog ute en runda med hunden, vi får ringa igen lite senare. Jag tittade på klockan och hon var halv sex – på morgonen ! Jamen så tidigt, då sov de kanske fortfarande eller var på en morgonrunda med hunden. Jag hade lagt mig och tänkte bara på, måste ringa, måste ringa, men sen kom några tankar krypande. Nisse dog när han var nittifem, Ulla levde i fem år ensam och dog för fyra år sedan, Lasse dog för sex år sedan, vi var inte bjudna på något kalas och jag behövde inte ringa något återbud. Återigen en dröm där jag måste göra något för att ingen skulle bli missnöjd. Att till varje pris vara behaglig. Även om jag slutat med det vanan, så följer den mig som en skugga och hoppar fram när jag sover. 17/5 2023

Nu är det Rudbeckiornas tid. Den med röda kantblommor Rudbeckia purpurea, Röd solhatt Magnus, är pampig men de vanligaste förr hade gula eller orange kantblommor och mörkbrun knapp och de finns i 28 varianter.

Linné ville hedra sin lärare professor Olof Rudbeck d.y. som fått så stor betydelse för Linnés bana, genom att ge en blomma hans namn och han blev därav odödlig. Men just den röda solhatten har fått ändra sitt namn till Echinaceae purpurea, men vi har lärt oss att använda det svenska namnet, så en Rudbeckia förblir nog en Rudbeckia.

Kommentera

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, ,

Skrivet av: brittakarolina | 31 augusti 2023

Hissen står

Det ingen hade kunnat förutse.

En måndag, när jag samlat mig för att fara till vårdcentralen för att få armbågen omlagd och tryckte på hissknappen – – hände ingenting. Det tog ett halvt andetag innan jag begrep att jag inte skulle komma ner. Hissen har funnits i husets 18 år och bara en gång tidigare har jag råkat ut för att den stod still.

Den gången hade Lasse och jag gjort en lång resa och mött våren och väl hemma igen hade jag tömt bilen på väskor och vi stod vid hissen och längtade hem och hissen visade sig vara stendöd. Då var det Lasse som gick med rullator och jag bar först upp den och sen lyckades vi med förenade krafter få Lasse uppför de fyra trapporna och sen tog jag väskorna en efter en . Vi kom upp och nästa dag var hissen i ordning och sen blev det inget mer snack om det.

Nu blev det i stället att ringa återbud till kliniken och få en ny tid till nästa dag, då anade jag inte att hissen skulle stå även den dagen och nästa och….. Jag behövde någon som kunde bära ner min rullator till bottenvåningen och sen kunde jag med ledstängernas hjälp ta mig ner. Jag ringde larmet och förklarade och de ville gärna hjälpa mig men de ringde tillbaks efter fem minuter och sa att de inte fick syssla med sådant. I huset finns minst fyra rullatoranvändare och de har nog alla hemhjälp med starka armar och ben och resten av de boende rör sig bra själva i trapporna. Fick veta att för hissreparationen behövde man skicka delar från Tyskland, så det kunde ta två veckor.

Det blev mycket att tänka ut för närmaste tiden. Beställa mat för hemskickning, skulle tidningsbudet orka ända upp? Och trapphuset var kusligt tomt och tyst, de som hade jobb var förstås frånvarande, närmaste grannen bygger Attefallshus åt barnbarnen på sommarstugetomten och tittar bara hem ibland, inga upprörda röster ekade och inga dörrar slog, det var tyst.

Dagen efter samlade jag mig för att ta mig ner, fällde ihop rullatorn och tog den i höger hand och den vänstra armen som skulle bytas bandage på lutade jag mot trappräcket och sen gled jag neråt medan rullatorn studsade på varje trappsteg. Jag kom ner och så småningom även hem, men då lämnade jag kvar rullatorn på bottenvåningen. Det blev en dag till utan hiss och lättnaden var obeskrivlig då jag tittade ut i går kväll och såg att den vita varningslappen på hissdörren var borta och hissen funkade.

7 kommentarer

Publicerat i Uncategorized

Skrivet av: brittakarolina | 26 augusti 2023

Skördetid

Sommaren försvann, och jag har varit på en utflykt i den svenska sjukvården. Tomaterna på balkongen mognar och får färg och överraskar med sina verkliga format . De har druckit mycket vatten under hela uppväxten och fortsätter att vara törstiga ända till slutet.

De röda blev större än väntat men de svarta, black Cherry blev som bigarråer och mörkt rödlila-bruna, inte svarta. Alla smakar förträffligt

Karin tog bilden

Lördag och Karin kom för att gratta, Missy var här för att Yoko och Selina var på kurs, Yoko och Selina kom för att hämta Missy och hade med sig en läcker tårta från Kardemumma, så vi fick ändå ett litet kalas.

Karin kom med dunderhonung från Alfred och Alexandra och böcker från sig och Glenn. Särskilt den om läkaren Linné som Nils-Erik Landell skrivit, har jag njutit av att läsa senaste veckan. Landell finns inte längre bland oss men skrev växtbetraktelser i Bladet som är Bergianska trädgårdens vänners lilla skrift som kommer fyra gånger om året.

Och jag fick också den här lilla behändiga brickan med stativ av Selina, Yoko, Gösta och Missy. Vilken uppvaktning det blev trots min sparlåga.

I dag ringde det på dörren och det var grannen Uno som kom med en kasse äpplen ! Oranie, det saftiga och goda äpplet som funnits så länge jag kan minnas och som man bara får av någon som har ett träd.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 16 augusti 2023

En vecka är för lite

En vecka på Gotland med alla återseenden gick snabbt. Vi var där, drack av vattnet och började känna att vi landat, då var det dags att packa väskan och återvända till fastlandet. Ett återseende hade vi kvar, Elle-Kari skulle komma till oss, hon hade just kommit till ön och en lite längre pratstund än de vi tidigare haft, hägrade. Elle-Kari har fått sitt namn efter en sameflicka som hennes mor författaren Elly Jannes och fotografen Anna Riwkin skrev en bok om 1951. Jag har vetat om henne ända sedan hon var liten men våra vägar har inte korsats förrän för något år sedan och på Gotland.

Vi har många gemensamma trådar från olika områden och vi skulle knappast hittat varandra om inte Elle- Karis dotter läst en av mina bloggar där jag berättar om min tid på Endokrinologen.

Vi tog farväl för den här gången med att blicka ut över Heligholmen. De vackra fiskebodarna ligger där och minns både bra och dåligt väder och Elly Jannes som bodde om somrarna i en av dem.

Det var en ökentorr sommar, inga blommor med gröna blad. Regnet kom när vi lämnat ön.

Så många minnen inställer sig, 1965 började våra resor hit, det är 58 år sedan

Vi hann också med ett besök i DBW:s trädgård. Där var det väldigt många besökare och rosentrappan var i full blom, helt rätt tid om man ville se rosor.

Så här kan det växa om man har tillgång till vatten .

Till sist lite reklam för Akantus, affären som aldrig sviker förväntningarna.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 08 augusti 2023

Måltider

Vad äter man under en vecka i en stuga med två elplattor och en ugn?

I kylskåpet, när vi kom, låg två paket med dubbla lammkotletter, som Niklas överraskade oss med. De var inköpta i en granngård som säljer allt från bössor till skinntofflor och Gotländskt lammkött och där man odlar lax i lagården. Kotletterna blev till två festmåltider och de smakade så mycket och så gott. Förträffligt stekta av Karin.

En kväll for vi till Majstregården, de har bytt ägare och renoverat restaurangen och har kvällsöppet. Vi hade hört att man serverar vin från Långmyre, vi har ju på nära håll följt vineriets utveckling från de allra första planteringarna och har hållit tummarna för att plantorna ska trivas, det kan vara både torrt och kallt kring myren. På håll ser det grönt ut och rabbisarna verkar vara utestängda.

Majstregården har ändrat ansikte och kommer kanske att få utstå jämförelser med det som var före ägarbytet. Plötsligt var här en fullsatt restaurang med småspringande servitörer och servitriser och ljudet i det stora rummet var öronbedövande, för att bli hörd tvärs över bordet behövde man ta i och vara tydlig. Karin drack ett glas rosévin från Långmyre till en gravad laxtallrik och det kändes lyxigt och smakade helt OK.

Våra somrar i stugan har lockat oss att pröva det som växer gärna och vilt runt oss och dit hör ängssyra och svinmålla. Vi prövade ett recept på en änssyrasås(stuvning) till rökta flundror, ängssyran blommade som ett rostrött lågt moln över de öde åkrarna. Svinmållan har en fin smak i stuvning i stället för spenat och har brukat trängas i ytterkanterna på åkrarna nere på myren, men i sommar var allt borttorkat, det enda som ännu stack upp ur den brungula marken var nässlor.

På tomten finns ännu spår efter hundra år av en hönsgård dvs nässelbestånd som troget återkommer varje år och som bara blir fler om man försöker ta bort dem. De går att hållas korta, blad och toppar kan alltså plockas när som helst och en dag hämtade Karin in smånässlor och gjorde oss en järnrik nässelsoppa.

Stärkande lunch.

Mer mat, i brist på metallfolie gjorde Karin påsar av bakplåtspapper och fyllde med torskrygg, skivad potatis och strimlade morötter och bakade i ugnen. Det blev den allra godaste torsken .

Vattnet en gång till, i år blev vår brunn uppmärksammad av SGU som noterade vattennivån och konstaterade att det finns få eller inga mätningar kring myrens existens. Namn på platser är mer långlivade än de synliga spåren och namnet Långmyren säger oss att här sträckte sig en lång myr. Varifrån kommer myrens vatten?

4 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 05 augusti 2023

Besök

Anna och Anders är vänner till Karin från tiden före barnen och som sett tre barn växa upp och flytta hemifrån. De kom nu med en ny ung och glad hund cyklande och vi fick en trevlig eftermiddag. Hunden hade egen vagn för att inte behöva springa hela vägen och den hade fönster för att kunna se ut och kanske uppfatta vad som händer utanför. De bor på västra sidan av ön i Vamlingbo nära den ”vackra kustvägen” och ibland är de här samtidigt som Karin på Gotland och ibland inte.

Anna

Nyaste familjemedlemmen Tassa.

Anders

I krukorna finns förutom kungsmynta, barnkammare för buxbomsticklingar.

Ett besök på Bottarvegården hör till de nära trevligheterna. Bilden är från juni 2014, i år syntes knappt ett grönt strå på marken. Gården ägs av Hoburgs hembygdsförening och här finns förutom den fina gamla gården från mitten av 1800-talet, en unik lekplats Tottes Täppu för barn, ett kafé som serverar kaffe men även lunch och en hantverksbutik med mycket textil, handspunnet garn, tovade dynor och värmande stickat för hela kroppen. Karin sökte en mjuk mössa som skydd mot kalla vindar i Dalens trädgård och där var den.

Vid brunnen samlade man barn för att de skulle få uppleva hur det var ”förr” och för att få en aning om hur det var att hämta vatten, fick de pröva att med ok över axlarna bära små hinkar med vatten.

Ett par kilometer söderut ligger Vamlingbo kyrka och prästgård. Prästgården är Lars Jonssons utställninghall, i en flygel finns kafé och restaurang och i trädgården mängder av vattnade och omskötta växter. Här finns olivträd bland blommande lavendel med humlesurr och även en plantskola. Vi hade siktat på att utöka stugans rosor och vi valde två, det kan dröja innan de blir omfångsrika men desto roligare när det sker.

Kaffet avnjöts bland trädgårdens rosor

Ännu ett olivträd, hur övervintras de?

Hemma igen till vattnet, den stora tillgången.

3 kommentarer

Publicerat i Uncategorized | Etiketter:, , , , , , , ,

Skrivet av: brittakarolina | 02 augusti 2023

En vecka på Gotland

Har varit där och kommit hem igen och sakta vaknat upp från en annorlunda vecka. Det höll på att inte bli någon resa i år, bilen ville men min ena arm sa nej. Då kom Karin och hämtade mig och körde oss båda till stugan där Niklas laddat åt oss med ved och mat, sedan bytte han till min lägenhet en vecka och höll balkongtomaterna vid liv och vi fick en skön vecka med måttligt solgass och ett par tunna regn.

Den röjning av tomten som varje år fått stå över till nästa år och som kräver både muskler, såg och sax, hade Niklas haft försommaren på sig att greja och under ett regnigt besök av Gösta och Selina hade de eldat upp det mesta av det utrensade, en jättebrasa.

Man springer på alla vägkanter, asfalterade eller grusvägar, man lever farligt och söderut finns inga gång-eller cykelbanor annat än mellan Visby och Tofta och den täta sommartrafiken gör att möten ofta råkar uppstå nära en springande.

Våra trogna rosor levde men hade inte blivit rensade från gamla intorkade grenar och nypon på ett par år och den svåra försommartorkan hade släckt eventuellt fördröjda blommor, så det fanns att göra. Karin räfsade vita stenar tillbaks till de hål de fyllts i, för rabbisarna hade sprätt omkring med gruset så marken var vitprickig.

Winchester Cathedral får mer vatten vid regn än de övriga, den får av stuprännan och fortsätter att blomma..

Vi sitter ner och dricker av det stärkande vattnet från brunnen. Det kommer från en ström under myren, några hundra meter från oss fanns redan på 1700-talet en hälsobrunn där sommargäster kunde stärka sig och på Sallmunds gård skymtar en brunnspaviljong från senare tid.

Vi måste kolla om strandkålen är kvar på samma ställe som förr och vi tog en runda på eftermiddagen till fiskeläget i öster. Snärjd i strandgräs på strandgrus skymtade de blågröna bladen fram, lite svåra att upptäcka men de var där. Strandkålsfrön finns att köpa hos flera fröfirmor men att få fröna att gro är en historia för sig. Men i år har Karin lyckats få två plantor från frö att växa på sitt koloniland utanför Södertälje.

Här är en yngre planta som ännu inte fått jätteblad, men för att äta ska det vara nya, späda blad och de skördar man om våren. Strandkålen är fridlyst på Gotland och i Blekinge, kan det vara för att man plockat den till mat i mängder så att återväxten blivit dålig?

Äldre utväxt blad, färgen är ljust blågrön och genomlyst blir det ljusgrönt

Veden av ask som Niklas fått från Jakobsson på Långmyre, brann stilla och utan sprättande, lågorna slickade tyst det täta träet och elden värmde längre ut i rummet än något annat.

3 kommentarer

Publicerat i Natur, Träd, Uncategorized | Etiketter:, , , , ,

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier