Brittakarolina's Blog

Nyfors

Det händer, särskilt på våren, att vi letar upp platser som avsatt trevliga minnen, det blir en del då man hunnit leva med samma person i mer än 60 år. Rörelseförmågan börjar begränsa de nya äventyren och det gäller att hitta tillbaks till platser där en rullator kan rullas någorlunda och vara ett stöd. Nu när värmen kommit och allt blommar känns det som om fågelsången blivit tunnare, vi kan höra koltrastarna men inte många andra sångare och då kommer tanken på att åka till Nyfors ännu en gång för där kan vi nog få höra mer.

Bara vi två. Vi har alltid kommit med sällskap, kompisar av olika slag och på senare år med våra vuxna barn och deras barn. Vi har sett stället med mycket vatten forsande och även uttorkat men tidigt på våren är det garanterat mest vatten.

Branta backen ner mot forsområdet,

Då man googlar på Nyfors Tyresö får man 14000 träffar, numera är platsen känd och den moderna bebyggelsen har kommit mycket nära. Kommunen har satt upp skyltar och byggt gångbroar så man ska kunna förflytta sej över området som numera består av ruiner av rännor och husgrunder och storskräp som kommit med vattnet från Tyresö-Flaten på väg ner mot Albysjön och som fastnat mittemellan.

Här är Lasse född. Där stod boningshuset och där byggde pappa upp såghuset och där var infarten till kvarnen dit bonden från Karlberg kom med kärran dragen av två oxar. Här gick timmerrännan pappa byggde när samma bonde lät sitt fällda timmer flottas över sjön till sågen.

Kalle och svågern Olle vid timmerrännan.

Lasses föräldrar Kalle och Greta och Gretas far Gustav kom till Nyfors 1924, som nygifta hade föräldrarna prövat att arrendera kvarnar i Harraker och Björnlunda och sen fick de veta att kvarnen i Nyfors legat nere i ett par år och var ledig och då återvände de till hemtrakterna. De hade fått sitt första barn i Björnlunda. Morfar Gustav var änkling, han var från början mjölnare men kom senare att bli kusk på Berga och föreståndare för Missionsförsamlingen. Då Kalle och Greta gift sej och for ut på sin kvarnturné hade de morfar som var 70 år med sej, han kunde hugga och skärpa kvarnsten och han tog emot folk som skulle ha malet. Det blev lång väntan under malningen och då behövde kunderna underhållas och där var morfar oslagbar, han förmedlade nyheter (skvaller) hade humor och kunde berätta historier och honom vill man träffa. Det var en viktig roll i kvarnsammanhang på den här tiden.

Morfar Gustav Eriksson

I Nyfors byggde Kalle upp en verksamhet, tre barn till föddes till bruset av forsen, han byggde vattenturbin, utvecklade sågen och vattenkraften gav familjen bröd. Men elekriciteten hade kommit och konkurrensen med kvarnar som drevs med el gjorde företaget olönsamt och han slutade med kvarnen 1936. Händig som Kalle var började han bygga sommarstugor på tomter han förhandlat sej till av Markisen (ägaren av Tyresö).

På 1930-talet var Nyfors rena landet, vatten hade man men dricksvattnet måste man bära i hinkar från en källa vid Gudöån. Mjölk hämtades i plåthämtare från Rundemar och det var långt att gå.  Det började byggas sommarstugor och då uppstod behov av livsmedel på närmare håll och då byggde Kalle ett skjul närmare sommarhusen så Greta kunde öppna sommaraffär. Man kylde matvarorna med is från isdösen, Kalles såg gav sågspån till dösen och isen sågade man upp ur Tyresö-Flaten och man tog upp så att det räckte hela somrarna.  Affärshuset är numera garage till en sommarstuga.

Färglagd bild av Kalle och Gretas fyra barn, sjöarna syns i bakgrunden Flaten till höger och Albysjön till vänster, vet inte varifrån den är tagen men ett foto är det.

Man skaffade en stor svart hund Låra (Laura?) som skulle vakta barnen, en mycket klok hund, men det fanns alltid någon av Kalles eller Gretas syskon som hjälpte till i huset så det hände bara en gång att ett barn föll i vattnet.

Något år efter att familjen flyttat brann boningshuset ner, kvarnen revs och platsen har sedan fått återgå till någon sorts naturtillstånd. 

Rännan från krondammen

Att Nyfors hade en lång historia från långt före  Kalle och Gretas tid var inget man talade om varken då eller senare, men vattenkraften hade varit en tillgång för verksamhet ända sedan 1400-talet. Det hade legat ett pappersbruk vid Wettinge ström som utloppet i Albysjön hette, det var verksamt från mitten av 1700-talet till slutet av 1800-talet och resterna därifrån lär ligga i metertjocka lager en bra bit ut i sjön och de får absolut inte röras om. Sen har Jan-Bertil Schnell (Tre strömmar, industrihistoria i Tyresö) forskat fram salpetertillverkning, hammarsmedja och järnhantering från 1500-talet, valkstamp, sämskskinnsstamp, kruttillverkning och annat från 1600-talet, så alla husgrunder och murrester går inte att förklara med verksamhet från 1900-talet.

Wettinge ström vid utloppet i Albysjön

En kvarnsten ligger kvar intill en bro över strömfårorna, där kan man sitta och äta sin bulle, ingenstans för övrigt finns en plats att vila på. Stenens mönster är skärpt och vi vill tro att Lasses morfar haft något med den att göra.

Vi hör äntligen bofinkarna och de andra sångarna, strömstaren – kändisen från Nyfors ser vi inte till och vattnet är sparsamt. Hela området är stökigt, förr kunde man urskilja strömfårorna men allt är ett enda stort stenröse med några husgrunder som sticker upp här och där.

Här börjar kvarnrännan vid Flaten

Svart intorkat sjögräs

Här sticker boningshusets grundstenar upp bakom ormbunkarna