Skrivet av: brittakarolina | 28 november 2010

Näverstickning, växtfärgning mm.

För många år sedan (70-talet) frågade Aimée Pern om jag visste hur man stickar näverstickning. Det hette ännu inte så men var diagonala rutor som såg ut som flätad näver. Det hade jag inte hört talas om men Aimée hade sett ett par vantar någonstans och undrade hur man gjorde.  Tiden gick (ett par år) och en dag sa Aimée att hon listat ut tekniken, det var inte svårt och nu stickade hon sockor som var mycket vackra. De var extra elastiska genom att rutorna låg diagonalt och hon stickade dem utan häl och de kunde vridas för att inte slitas på  bara ett ställe.  Jag fick ett par av henne och de hade vita och ljust blåvioletta rutor, de var värmande och sköna att se på, dels var det färgerna och dels det handspunna garnet som gjorde ytan så levande att vila ögonen på.  Aimée berättade gärna hur man gjorde men jag dröjde ändå med att pröva tekniken.  Jag har alltid fascinerats av de färger Aimée använder och här var hon ensam om att använda en stickteknik som inte låg ute i alla magasin. Rutstickandet var hennes. Själv stickade jag inte så mycket,  höll  mest på med spinnteknik och prövade olika spånadsmaterial.                                                                             

 Bilden är hämtad ur ICA-kurirens häfte ”Sticka sockor” och jag har förgäves försökt hitta utgivningsåret. Man publicerade resultatet av en tävling i sockstickning och den här sockan är mycket lik Aimées och har skickats in av Ruth Karlsson i Lindesberg.     Här kommer ett till namn på tekniken, kontstickning.

Efter något år frestades jag ändå att pröva och eftersom jag inte har någon vidare säkerhet med färg valde jag att begränsa mej till två,  grå och korallrosa. Garnet spann jag av ull från Aimés grå och vita angorakaniner, det grå blev naturgrått och det vita färgade jag rosa med buskmårarot.

Vid ett besök på Nordiska Muséets textilavdelning såg jag knästrumpor stickade i just diagonala rutor som numera kallas näverstickning och de var från Roslagen eller kanske var det Runö, i svart och rött.  Andra utställda strumpor och tröjor från bland annat Finland och Ryssland hade komplicerade mönster som lockade att återskapa  och jag ritade av ett som man kan se på band och mattor österifrån. Jag har för mej att man kan läsa in ett öga i mönstret och det ska avvärja ”onda ögat”.

Det tog många besök på Nordiska för att riktigt räkna ut hur maskorna låg men jag ritade av och sen stickade jag en tröja i gråblått och svart av handspunnet finullsgarn.

1986 kom Uuve Snidares bok ”Fiskartröjor” ut och redan på omslaget är en tröja som hon stickat efter rysk modell och som innehåller just de här ögonen.

Efter ännu ett par år och med garnprover lagrade från flera växtfärgningskurser i garderoben, växte tanken på ett använda dem att bygga rutmönster till ännu en tröja, näverstickningen var ju rolig. Den här gången hade jag fått nog av bara två färger, nu gällde det att kombinera och variera rutorna med de färger som fanns bland proverna.  Tröjan blev vild och då skyllde jag på garnsortimentet det kom enbart från garn som växtfärgats ute i grytor över öppen eld, så när som på indigo förstås. När jag sen hade tröjan på mej blev den alltid kommenterad och till slut fick jag räkna med det. Det blev så att jag använde den inte i främmande sällskap för den provocerade med sitt osofistikerade men ändå formfasta mönster.  Vartefter den tvättades och slets bleknade den och blev nästan vacker, men då hade det gått hål på flera ställen.

1988 kom ”Svenska tröjor” av Britt-Marie Christoffersson ut och hon har med två rutstickade tröjor och här kallas det näverstickning.

Det fanns ännu en omgång med växtfärgningsprover kvar, dem jag hållit i längst och som var inspiration till de kurser jag själv hade i skiftet mellan 60 och 70-tal. De var från Grop Anna Hanssons kurs på Sätergläntan 1967 och en sagolik vecka bland eldar och kopparkittlar nere vid Dalälven. Anna var vävlärare men hade växtfärgningskurser om somrarna på olika ställen, hon hade alla kärl och kittlar och hela rekvisitan i en stationsvagn och for till dem som beställde en kurs av henne. Hon var 70 år, liten till växten, vithårig och mycket rörlig och spred en härlig inspiration kring sig.  Efter den här kursen skrev hon en liten handbok med 100 recept för växtfärgning och där använde hon sej av de bilder jag tagit under den oförglömliga veckan.

Garnerna har legat mörkt och är mer än 40 år gamla, de gör ingen nytta i garderoben, så jag började räkna på ännu en näverstickad tröja. Den här gången tänker jag släppa loss ännu lite mer och ta med även andra restgarner från bildvävning och filtvävning dvs de är inte enbart växtfärgade, en del är inhandlade hos Handarbetets Vänner och andra kommer från Hemslöjden och en del är handspunnet. Det enda som förenar dem är att de är färgade och grovleken.

Nya tröjan är ännu inte fullbordad, den blir lång som en sovsäck och halsringningens gåta är inte helt löst. I mitt huvud känner jag mej som 11 år och helt smal men i verkligheten är jag 81 och rund om magen och ändan. Det gör att när jag provar tröjan ger mej spegelbilden en chock så den ska jag nog inte fotografera – eller..

Grop Anna Hansson. Bilderna är avfotograferade från väggen av de gamla diorna.


Responses

  1. Vad härligt du skriver och berättar! Klart du ska fota dig i tröjan. Alla människor är vackra, 11- åringar som 81- åringar.

    • Tack Maria !
      Jag gick in och läste om dina aklejor. Jag ville ha enkla blå och vita och letade hos fröfirmorna med ovanliga fröer och fick en påse med bild på enkla primitiva. När det gått två år var landet fullt av skära och blå dubbla saker och inte en enda enkel vad jag menar med akleja. Har du enkla också i din trädgård? Har just idag tagit ställning till mina dubbla och därför var det märkligt att du just har bild på dem. Hälsningar från Brittakarolina.

  2. Vad kul att du kikade in på min blogg. Ibland händer konstiga sammanträffanden.
    Jag har en helvit enkel akleja och en som blir gammelrosa som också är enkel. Vet inte om du menar att du vill ha den tvåfärgad? Jag har fått en akleja i år av en trägårdsvän, en enkel som blev lila och vit, men regnet har gått illa åt den och jag vet inte om den kommer att sätta några frön i år. Om det är något utav detta du söker är det inga problem att jag skickar frön till dig när de mognat.
    Aklejor kan ju förstås busa till det lite och blanda sig, så det man tror att det ska bli ur ett frö blir något annat, men det går ju alltid att prova. Det är ju inte värre än att man kan rycka bort den om man inte gillar den.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: