Skrivet av: brittakarolina | 17 februari 2011

LINET och ULLEN del 3

Tack vare att de flesta, som var med om den här lin-upptäcktsfärden, frågade bland grannar och andra kontakter, kom det fram gamla redskap, de fanns också att hitta i landsvägsbodar och i vrår hos antikhandlare. När Inga-Lill Ingebo annonserade i Uppsala Nya fick hon många svar, bland annat från en man i Brunna (utanför Uppsala) som ville visa oss flera bråkar och Marianne Fischer, Inga-Lill och jag for dit. Vi fick gå en bit in i skogen och där i och kring en hoprasad ruin av en linbastu var en stack av bråte som bestod av gamla linbråkar. Det fanns ingen ägare till något av allt detta, linbastun var som regel gemensam för en by och redskapen hade inkarvade initialer för varje brukare. Här hade man gått ifrån bastun för kanske 50 år sedan och lämnat allt åt mask och röta. Det mesta var pulvriserat  man kunde se av delarna att där funnits säkert 20 bråkar. Vi drog fram fem med och utan ben där den aktiva delen av redskapet hade haft tätare trä och med nya ben kunde de användas. Mannen som visade oss detta kunde inte sälja redskapen till oss för det fanns ingen ägare men vi kunde låna av honom och vi skrev på ett papper med våra namn och adresser. Vi åkte därifrån med bråkdelarna, som vi lagade och satte på nya ben och vi kunde använda dem när det var dags för bråkning.

Vi rötade linet i gräset bakom huvudbyggnaden på Runby Nedra dvs Hembygdsgården.

 Foto: Niklas Tyrefors

En dag då Hembygdsgården hade öppet var hela lingruppen där och vi hade alla stadier av lin att visa upp och hur man beredde det. Ings-Lill hade fått tag på en riktigt fin gammal frörepa, vi hade sex linbråkar, skäkteträn och häcklor av flera modeller. En del besökare hade haft med lin att göra men då skickade man det till ett beredningsverk och fick tillbaks färdig lintåga.                  Elsie repar frön med Inga-Lills frörepa.

 

De som nu hade varit med om att ta fram lin ville också fortsätta att spinna det och det var dags att kontakta studieförbunden igen. Omöjligt sa de, vi har inga spinnrockar. Då fick vi börja samla in redskap igen. Jag hade fått en adress till ett hem på Alnön där de renoverade bland annat spinnrockar i sin verkstad och därifrån köpte jag två, en grön och en blå och sen frågade jag grannarna och där fick jag låna fyra, två av de tilltänkta eleverna hade själva spinnrock hemma som prydnad, sammanlagt hade vi tio stycken. Vi bad att få hålla till i Hembygdsgården, de flesta var redan medlemmar i hembygdsföreningen och vi blev anvisade plats en trappa upp på vinden i deras då osorterade förråd av gamla skänkta redskap. Än en gång minsta ansträngningen från ett studieförbund och det var Medborgarskolan som gav med sej och det blev spinnkurs.

Nu rullade allt på och det blev flera spinnkurser med och utan linsådd, mycket utbyte av idéer och mycket inspiration från deltagrna, vi fick komma ner från den obekväma vinden och sitta i köket och spinna, vinden var för riskfylld både för de som hade svårt att röra sej och ur utrymningssynpunkt. På bilden är det fortfarande förrådet på vinden vi sitter i.

Vi bråkade lin då vädret tillät, hög och klar luft var önskvärt men en höst var utdraget regnig och det rätta vädret uteblev. Då fick vi hålla till under tak på logen. För att hålla linet torrt och bråkbart hade vi hyrt en byggtork och mitt under arbetet gick propparna och vi stod där i mörkret, det var väl tur att det inte tog eld också, det var nog den farligaste bråkningen jag hade ordnat, det fanns ingen utluftning och vi stod i ett kompakt mögeldamm, hur många som fick andningsbesvär för livet har jag inte fått veta men lindamm är inte bra för människans lungor.

Linet häcklas på logen vid Runby nedra. Flera varianter av häcklor och även nytillverkade.  

För att få en yrkesinriktad utbildning i vävning fanns den som närmast i Rudbecksskolan i Sollentuna. Där kom jag in och vi var minst fyra från Upplands Väsby, övriga var Sollentunabor. Här kom påspädning av kunskaper om allt textilrelaterat och härifrån fylldes nya kvällskurser. Jag tror det var här jag först hörde talas om Elisabeth Hoppe och blev nyfiken på hennes arbete med fibrer. Vid ett öppet linmöte i Väsby hade jag bjudit in Elisabeth Hoppe att komma och berätta för oss om sin verkamhet och Hembygdsgården blev proppfull. Elisabeth demonstrerade sländspinning som hon talade sej varm för och hon visade sina nygjorda sländor som hon och maken tillverkade och sålde. Vi kände inte varandra men fick bra kontakt och hon efterlyste bilder och levande modeller till sin kommande bok. Resultatet blev att Marianne Fischer och Inga-Lill Ingebo anmälde sej som modeller och spann med olika redskap och vår familj lämnade ut bilder (Lasses, Niklas och Brittas) från linberedning och växtfärgning till boken Karda,  Spinna, Färga som kom 1973. Bilder av våra vävnader och andra textilier är också med och boken har Inga-Lills spinnrock på utsidan.

Samma år kom även Grop Anna Hanssons växtfärgningsbok ut. Året efter fanns Cecilia Conradi-Engströms bok Spinna, färga och forma av tråd och på danska samma år kom Lise Warburgs Spindebog. Det här var roliga år, det fanns böcker att hänvisa till och ändå kunde alla inblandade göra egna upptäckter, man bytte erfarenheter och tipsade varandra.

Spånadsmaterial av annat slag än lin kom alltid på tal, hampa och nässlor med flera. En hade mycket höga nässlor på sin gård vid Lilla Benstocken (nu landningsbana vid Arlanda) och vi inbjöds att skörda. Det var nog de högsta nässelstjälkar jag sett. De fick ligga någon vecka på en grusgång utanför vårt garage i väntan på vidare behandling och sedan dess kom det nässlor där varje år (40 år). Nässlorna ska få ett eget kapitel senare om jag orkar.

I Upplands Väsby bodde en konsthantverkare Ann-Mari Karlsson som vävde och ställde ut vävnader av lin hos Konsthantverkarna Materialet var så pass exotiskt och hon talade varmt för lin och  blev intervjuad i tidningarna då och då. Jag tog kontakt med henne och undrade om hon ville vara med om linsådd men det lockade inte, hon hade fullt upp med att väva och leverera och sitt handspunna lin köpte hon direkt från spinnerskor i Hälsingland. Hon la ibland in tunna remsor av näver i väven. 

Det hände att jag talade med Henryk Zienkiewicz i Svalöf om linfrön, nu ville många köpa linfrö att så på egna land. Han mjuknade vartefter och hans förakt för handberedning bleknade och till slut var han intresserad av att sprida den kunskap han hade även till ”tanter”. 1973 hade Sätergläntan engagerat honom för en kurs i linkännedom och dit for jag förstås.

I gruppen som samlats där och som senare kom att vara med i många  linsammanhang fanns förutom Marianne Fischer från Sigtuna, Sören Karlåker, Gnesta, Berit Herszberg från Skansen och deras trädgårdsmästare Leif Johansson. Det var en helt omvänd Zienkiewicz vi fick möta, han förmedlade allt han visste om lin och det blev en helt linberusande vecka med mycket prat och utbyte av kunskap. Berit Herzberg och Leif Johansson talade på allvar om att ta upp linberedningen på Skansen som fast återkommande program under tre helger på hösten.Själva odlingen av linet var det som bromsade för man ville visa allt hela vägen och gärna det som blommade och det var brist på mark för ändamålet. Sören Karlåker erbjöd sej att förse Skansen med lin och röta det så att det gick att visa upp för allmänheten. Henryk Z och Berit H.

Redskapsfrågan var också knepig men man skulle se till att få nytillverkade bråkar och det som behövdes. Det var en helt fantastisk vecka och vi ville inte skiljas från Henryk Zienkiewicz, han hade visat sej vara en varm och omtänksam person som hade levt sitt yrkesliv med linets bästa för ögonen och trots att det nu var slut på den industriella lin-eran i Sverige så var han upplivad av att träffa oss. Vi kramade om honom och innanför laboratorierocken var han tunn som en fågel.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: