Skrivet av: brittakarolina | 11 juli 2011

Mot en ny vår, Skara och Hornborgasjön

Vi passerade Skara på vår väg söderut och ville titta in i Domkyrkan, hade glömt att vi var här för tio år sedan  och överraskades av Bo Beskows glasmosaikfönster bland alla de äldre färgsprakande fönstren. Den här gången hade Lasse rullator och kring kyrkan var marken lagd med rund kullersten som inte gick att ta sej förbi, vi såg att en slät gång strök utmed kyrkväggen men den fanns det ingen öppning till förrän vi gått runt halva kvarteret. Hm. Väl inne i helgedomen möttes vi av reklam för hur öppen och levande kyrkan var och kring väggarna hade olika grupper sina mötesplatser eller kor, dekorerade med saker som syftade på just den gruppen. Det kändes som ett desperat försök av kyrkan att till varje pris fånga upp alla tänkbara intressen och ge dem plats i den annars tomma lokalen. Eftersom vi inte i vanliga fall går i kyrkan för att höra en präst tolka bibelord, har vi inte hängt med i vad som händer och hur man försöker fylla de allt tommare kyrkorummen.  Pilar visade att en utställning pågick  i gamla biblioteket intill kyrkan man visade urgamla böcker bland annat äldre Västgötalagen, utlånad frå KB. Man läser den inte direkt av, den behöver tolkning till nusvenska men då ger den  en vindpust av det är nästan tusen år sen den skrevs ner. http://svea.elte.hu/skandin/digilib/landskapslagar_aeldre.pdf

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jättehungriga började vi leta efter ett matställe, vi hade upptäckt att i april är det mycket få matställen som är öppna för hungriga främlingar, men vi hittade ett, vi såg skylten på andra sidan torget och vi kunde hämta ny kraft. Lasse beställde lövbiff och den var nog snäppet segare än de vi själva brukar misslyckas med att tillreda.

På vägen mellan Skara och Falköping låg sedan Hornborgasjön med rastplatsen Stora Trandansen helt nära intill vägen. Vi hade hört så mycket om tranorna, de annonserades i nyheterna när de första anlände på vårvintern och efter en tid kom siffror på antalet och siffror på förra årets mängd vid samma tid osv. Bussresor från landskapen omkring ger åskådare till den sällsynta händelsen och besökarna är säkert lika många som tranorna. Förr lockades fåglarna av kvarliggande potatis i åkrarna kring sjön, bönderna levererade till brännvinsbrännerierna i trakten och all potatis kom inte med upp. Nu utfodrar man fåglarna med korn och vid parkeringsplatsen stod en full  korn-container och skyltar berättade att matningen bekostas av parkeringsavgifterna. 

Man rundar en kulle och där bakom öppnar sej utsikten över sjön med öar och flera små landtungor som sticker ut och du milde –  där var fåglarna – vilken mängd av tranor !  Så långt ögat kunde se var marken fylld av de stora grå på långa ben, de gick där sida vid sida och pickade i marken, stod till knäna (hälarna) i vattnet eller  landade par om par från låg höjd. Man har byggt en paviljong med shop och långa bryggor åt sidorna för bästa utsikt över området och sikten var magnifik. Det man såg framför sej var märkvärdigt, bland alla dessa tranor gick det också sångsvanar omkring och olika gäss men de väckte inte samma förvåning. Vi hittade en bra broschyr om naturreservatet Hornborgasjön den var innehållsrik och innan vi kom visste vi ingenting om denna sjö. http://www.hornborga.com

En skylt på turistpaviljongen angav dagens antal tranor till 6800 och hur det går till när man räknar dem förblir för oss en gåta. Det var svårt att lämna platsen för bilden ändrade sej hela tiden.

 

 

Vi hade hört att ett nytt Naturum hade invigts vid en annan del av sjön och där var det andra fåglar som var intressanta. Det var ett påkostat ställe typiskt för sådana där EU-pengar skjutits till, allt var nytt och utsökt formgivet, långa bryggor gick ut i vattnet med fina stängsel kring och välputsat, allt som lagligen föreskrivs fanns på plats men vi var de enda besökarna och vårt prat försva inte i något allmänt sorl utan kunde avlyssnas från alla platser i byggnaden. Efter en kvart kom ännu ett par och det enda vi sökte var en kopp kaffe och vi hittade den. Några fåglar såg vi inte till men efter de påtagliga tranorna blev allting smått och obetydligt.

Vägen fortsatte till Varnhem och klosterkyrkan med alla begravda kända män var stängd och vi hade inte beställt någon specialvisning.

 

Skulle vi nu vända hem igen eller orkade vi fortsätta? Vi hade förvarnat Malin i Svalöv om att vi kunde komma farande, Marianne i Lund tänkte vi inte ringa förrän vi bestämt oss och Birgitta i Asmundtorp svarade inte i telefon, Sara i Eslöv sparade vi till hemresan. Vi for alltså vidare och hade för säkerhets skull beställt rum på ett vandrarhem i Kävlinge, det låg ungefär lika långt från alla ställena vi tänkte besöka.

Då vi passerade gränsen mellan Småland och Skåne såg vi att träden var ljusgröna i Skåne, hit hade den grönskande våren nått men inte längre, det var den 14 april. Kävlinge kom att bli en glad överraskning.

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: