Skrivet av: brittakarolina | 13 juli 2011

Mot en ny vår, Kävlinge, Svalöv och Lund

Kävlinge

Vi hade sett ut Kävlinge på kartan, det såg ut att ligga bara  någon mil från platserna vi ville besöka och vi hade beställt rum på ett vandrarhem och mer visste vi inte om det eller orten. Vi kom lite sent och innehavaren Göran hade ringt oss och undrat om vi var på väg, för då skulle han se till att bli kvar och ta emot oss. Vi fick ett rymligt och rent rum med ändamålsenlig möblering och fönster ut mot gamla torget. Allt doftade rent och nytt och vi blev visade köksavdelningen, där allt var ordnat så man skulle kunna klara sej själv. Efter den lite hemska upplevelsen i Gössäter som jag inte berättat några detaljer om, var det här en befriande kontrast. Här kändes det som om någon TÄNKT på att grejorna skulle vara funktionella, möblerna var enkla men vackra, porslin, gardiner och handtag och knappar med och de satt på rätt ställen och inget var överdrivet. Allt i broschyren stämmer. http://torgethotell.com

Vi ringde Marianne i Lund som utropade KÄVLINGE, VAD ska ni göra DÄR? Sen gick vi ut på ”byn” för att hitta något ätbart att avsluta dagen med. Mittemot oss låg en Sibylla-kiosk med ett rikt utbud och vid sidan om oss ett värdshus, den här kvällen valde vi värdshuset där vi tog en öl och en liten tallrik med rökt nötkött som tilltugg. 

Dagen efter gick vi ut på ”byn” för att hitta något(ätbart)  att ta med till Malin. Stora gatan hade alla affärer som finns i en stad och på tvärgatorna fanns livsmedel och vi som trott att vi var på vischan. Delikatessaffär med ostar, systembolag, radioaffär och två blomsterhandlar osv. Vi köpte olja och en sardinsk (sardisk?) fårost och sen började resan till Svalöv.

Här i Skåne blommade rabatterna och buskarna grönskade, solen sken och värmde och vi var mitt i våren. Malin fanns på Fridhems Folkhögskola i Svalöv på fotolinjen,  påsklovet hade just börjat, Malin var kvar och hade tillgång till mörkrum då de flesta andra rest hem. Vi körde bort oss lite, samhällena går i varandra men Malin kom ner och tog oss till rätt ställe. Hon visade oss sitt lilla lilla rum som upptogs av en säng och sin lilla lilla toa där handfatet gick att skjuta åt sidan för olika behov. Sen fick vi kaffe ute på en solig altan tillsammans med några kvarblivna kompisar.

Malin är vårt första barnbarn och det känns lite märkligt att hon nu är vuxen och gör sina egna val. Att hon har foto som intresse är förstås en bonus som får oss att piggna till, både Lasse och jag har ju hyst en klockarkärlek till fotografi, en gång i tiden gick vi på fotoutställningar och vi har båda sålt bilder till tidningar och böcker med den enda ambitionen att bilderna skulle vara bra. Det har även Malins pappa gjort, men hur ett intresse utvecklas är ändå inte förutsägbart.

Malin visade sitt arbete ”Till minnet av” där alla hennes prylar hade fått eget liv, den frigjorda tandborsten gjorde stort intryck.

Vi kryssade oss åter till Kävlinge genom samhällen med namn kända från TV som låg tätt inflätade i varandra.  Bredband till datorn hade vi frågat efter på olika ställen utmed vägen och vi hittade äntligen ett i radioaffären med en veckas gratis surfande. Genom att vi  börjat sikta in oss på att  fara vidare söderut  gällde det att beställa rum och det första blev nära Schleswig. Vi ville åka över Öresundsbron och senare över Bältbroarna, ingen av dem fanns då vi åkte genom Danmark förra gången.

Medan det ännu var ljust tog vi en sväng till Asmundtorp, även om Birgitta inte var hemma kunde vi lägga en lapp i lådan med ett HEJ.  Birgitta hade flyttat till en lägenhet efter att Stig dött för två år sedan, innan dess bodde de i ett unikt hus med en ännu unikare trädgård i mer än 50 år. I lägenheten i Asmundtorp var ingen hemma, så vi skrev ett meddelande på en papperspåse och la i brevlådan vid ingången. Birgitta och Stig var under alla år vår fasta punkt i Skåne, vi stannade alltid hos dem på väg till eller från någon utlandsresa och kontakten har varit självklar och påkopplingen omedelbar även om vi inte hört av varandra en tid.

Lund

Marianne förvarnade oss att Lund kunde vara trångt denna lördag för Dalai Lama besökte staden och många hade samlats där för hans skull. Vi ställde bilen på en gata och hoppades att det skulle bli gratis, sen gick vi till domkyrkan där vi aldrig förr varit. Som korsordslösare ville jag se jätten Finn i kryptan och innan dess vandrade vi runt och trängseln var uthärdlig. Vid det stora uret satt många och fick en föreläsning, men högtalarljudet gick inte att tolka, så vi tog oss förbi de många nyskapade gudstjänstplatserna till trappan ner. Till och med här nere fanns olika böneställen med rosetter och plastsaker uppradade. Sen var det Jätten Finn, någon klamrade sej på en av pelarna och jag tog för givet att det var Finn men nu läser jag i kyrkobeskrivningen att man inte vet vem det föreställer, man kallar den skämtsamt för Finns hustru och barn för det finns en liggande figur på tvären ovanför klamrarens huvud. Finn sitter på en annan av pelarna och den missade jag.

Då vi gick över och mellan gravhällarna av sten och gjutjärn med ståtliga reliefer av dem som vilar under locken blev deras dräkter väldigt påtagliga. Männen  stod med fötterna utåtvridna och benen i samma vinkel på alla hällarna, damerna hade också likartade dräkter med samma rikligt veckade kjol ända uppifrån bröstet(axlarna?). Finns gravhällsbilder och deras stilar beskrivna någonstans? Konsthistoria? På Orkney-öarna hade alla hällar i kyrkan ett par korslagda benknotor och en dödskalle överst eller nederst på hällen, det var deras återkommande bild förutom namnet. En sökning på nätet ger inget bra svar så här vill jag veta mer. Det var svårt att fotografera , jag såg ingen skylt om att det var förbjudet men det kändes lite smygigt att gå där och registrera hur männens fötter var vinklade.

        

                                                                                                                                                                                                                          Marianne, min gamla arbetskamrat från tiden på Farmakologen, har jag haft kontakt med ända sedan den tiden. Hon är ett par år yngre än vi och spänstig  med ett klart minne och samma röst som för mer än 50 år sedan. Hon är spontan och det gör att man mår så  bra i hennes sällskap.  Hon hade lagat till en lunch för oss med ugnsbakad kassler och en sagolik efterrätt med egenplockade hallon. Det var så gott och vi pratade och pratade, så man blev nästan yr. Marianne har odlat kryddväxter och till varje jul sedan början av 80-talet har hon gjort kort av pressade växter, jag har fått ett i många år och jag har samlat dem i en särskild ask. Tar med ett kort, ett av alla olika.

  Då vi kom till vandrarhemmet igen funkade inte bredbandet längre, något hade blivit fel med en vecka gratis, det blev bara en dag . Om vi ska ta oss vidare kan vi inte bestäla rum i förväg, ska vi tro att vi orkar fixa rum på det ”gamla” sättet?

17 april söndag

Vi for till Malmö, hade ännu inte riktigt bestämt om vi skulle dra vidare, men vi behövde i så fall växla in så vi hade euro med oss för mindre utgifter. Exakt var vi var överens och sa vi åker  minns vi inte riktigt men vi styrde mot Öresundsbron.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: