Skrivet av: brittakarolina | 21 juli 2011

Mot en ny vår, Schleswig

Schleswig är en hamnstad i en vik av Östersjön och den hade en föregångare under vikingatid som hette Hedeby eller Haithabu på tyska. Som många hamnar blev den för grund för mer djupgående fartyg och staden flyttades till nuvarande Schleswig. Hedeby var samtida med Birka och vid utgrävningar har mängder av föremål kommit fram bland annat textilier. Det är mest slitna trasor från avträdena och tjärade trasor som drev mellan båtbord eller som moddlare att stryka på tjära med – men ändå textil.

En svensk arkeolog, Inga Hägg, som skrivit en avhandling om ”Kvinnodräkten i Birka under vikingatid”, arbetade som textilforskare i Schleswig med fynden från Hedeby. Ett muséum skulle byggas för att hysa alla fynden och Inga H. hade hand om den textila delen. Hon behövde någon som kunde arbeta med äldre teknik och hittade mej hos dåvarande professor Birgit Arrhenius på arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet. Jag fick i uppdrag att hitta ullsorter och spinna och väva kopior av olika tyger som skulle ställas ut i det nya muséet. Det var lite ont om tid till öppnandet och jag satte mej i min hyrda kurslokal på Gotland och spann och vävde en höst och vinter 1984-85. Tygerna levererades och var på plats vid invigningen 1985. Birgit Arrh. tyckte jag skulle skriva en uppsats om arbetet, det gjorde jag, fick den godkänd och skickade ett ex till Inga H. Har inte hört av henne efter det.

Första gången jag besökte Schleswig var för att kolla tygerna som skulle kopieras, jag tog in på ett hotell med glasvägg och glasdörrar i entrén. Med full fart gick jag rakt in i en glasvägg på vägen ut, såg den inte och halva huvudet svullnade upp som en pumpa, sen blev jag helt blå. Efter att vi mätt trådar och finlekar på de väl rengjorda tygstyckena bjöd Inga H. på middag med mängder av rödvin och jag drack. Inför återfärden till hotellet på natten tvekade jag men Inga försäkrade att i Tyskland blir ingen stoppad på grund av alkoholförtäring (1984) så jag körde och kom fel, jag hamnade på en gågata i Schleswig men lyckades ta mig ut igen utan hjälp.                                               Andra gången i Schleswig var 1986, jag ville se hur tygerna ställts ut. Inga H. gick inte att få tag på och jag betalade entrén själv. Mitt bidrag till utställningen var anonymt men vävnaderna såg bra ut och särskilt den sista skapelsen som var en rya, den uppfyllde en hel monter. Eftersom de båda damerna som aktivt bidragit till mina kunskaper om det akademiska livet, ännu lever, blir resumén inte längre.

Jagel 

Vi hade beställt rummet medan bredbandet ännu fungerade och vi hittade både staden och hotellet. En skylt på dörren sa: ”På söndagen vilar vi” och ingen kom och öppnade. Sedan vi gått runt och känt på flera dörrar kom en man ner från en lägenhet och visade oss rummet.

Det låg i en garageliknande tillbyggnad och hade endast ett fönsterschakt i taket som ljusinsläpp och emot oss vällde den så avskräckande mögellukten. Vi gick ut för att se på omgivningarna, det blommade i rabatter och stenpartier runt ingångarna till grannhusen, det påminde oss lite om husen i Skottland.

Efter en natt i det märkliga sovrummet hade en familj tillkommit så vi blev inte helt ensamma i frukostrummet.

Vi valde med tvekan från min sida att åka till muséet i Hedeby ännu en gång. Det är 26 år sedan det öppnades, allt som var nytt då är väl blekt och dammigt nu och jag blir kanske bara sur.  Husen var byggda som skrin och låg intill varandra som en liten vikingaflotta uppdragen på land, de är grålaserade och syns knappt i naturen.

Det har hänt mycket på den arkeologiska fronten på 25 år och muséer slits, museiledningar har växlat och hela EU har tillkommit och givit gamla platser ny belysning. Hela det inre av muséet var utbytt och en pedagogisk tanke kunde spåras utan att föremålsmängden hade tunnats ur. Föremålen var exponerade med all tänkbar belysning och elektroniken med funkade. Hela den  textila avdelningen var borta och ersatt med fotografier och film på väggen med olika kategorier av människor klädda i vad man räknat ut att de kunde haft på sej och bilderna var skarpa så man kunde se mönster och trådar i tygerna. Här hade man lagt ner ett stort arbete. Det var jättefint och kom mycket närmare besökaren än de tygexempel vi tog fram till första utställningen. Vi kunde bara bli imponerade av alla de utsökt exponerade sakerna i sina sammanhang en ny hall hade  tillkommit som hyste det långa skrovet av en vikingabåt. Vem som helst kan ha glädje av att besöka det här muséet. En kaffestund på deras uteservering var oförglömlig. Usikt mot vattnet genom knoppande trädkronor, där muséet ligger likt uppdragna båtar på land, sol och grönska och hela buskaget bakom oss fyllt av fågelsång, här var våren som allra bäst. Vilken tur att vi åkte hit !

Mot Groningen

Då vi svalt vårt kaffe och den välsmakande tårtbiten kunde vi med viss svårighet slita oss från muséet och fara vidare mot Groningen i Holland. Varför Groningen? En titt på kartan säger att den staden är rätt stor, vi skulle orka köra dit före kvällen och den ligger på måttligt avstånd från nästa ”sevärdhet”, Afsluitdijk eller som det hette förr Zuiderseedammen. Sen trodde vi att det skulle vara lätt att hitta ett rum att bo i  över natt.

Det blev alltså motorväg Kiel, Hamburg, Bremen, Oldenburg. Det är gamla tyska ursprungliga delar av motorväg och nu byter man ut det åldrade materialet och moderniserar långa sträckor. Vad marken består av blev tydligt, den består av fin ljus sand.

Vi längtade efter att sitta ner någonstans och äta med kniv och gaffel och siktade på vägtecken som tydde på att det fanns. Vi var inte ihärdiga nog för när vi givit upp och körde ut från parkeringarna där vi trott oss hitta gammaldags servering, såg vi runt något hörn var det låg, men försent.

Det blev pommes frites och kycklingvingar hos Burger King och toalettbesök med arbetade entréer och rabattbiljett till kaffekopp efteråt.

Mot kvällen nådde vi Groningen och uträkningen att lätt hitta ett hotell slog fel. Ett varv med bilen gav inget, då ställde vi den på en parkeringsplats utmed en kanal och gav oss ut i stan på spaning. Det gav inte heller något, då får vi hitta en plats där vi kan luta sätena bakåt och sova i bilen. Sista försöket, Lasse ut med rullatorn på stora torget, en taxi borde kunna svara. Nej han förstod inte engelska, bara skakade på huvudet och under tiden hann en patrullerande polisbil få syn på mej och upplyste om att jag inte fick stå där. Då jag förklarade oss erbjöd de sig att åka före till ett lagom hotell och vi hamnade på Hotell Hampshire. Rent och fräscht och härlig utsikt och parkering precis utanför. Lyx!

Nedanför hotellet en kanal och en vid utsikt över staden och husbyggen och vid parkeringen hade kastanjerna stora sprickfärdiga blomknoppar.

 

 


Responses

  1. Mamma!

    Den bilfärden från Schleswig på 80-talet har du inte berättat om tidigare….
    Läser med skräckblandad förtjusning.

    Karin


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: