Skrivet av: brittakarolina | 31 juli 2011

Mot en ny vår, slutkörda?

23/4 Påskafton

Gick ut en runda för att hitta koltabletter åt Lasse. Det fanns ett apotek i ett gammalt fint hus vid torget och de hade. Såg att en massa hantverkare hade dukat upp till försäljning på halva torget, det var allt från vegetabiliskt godis till smycken av fusat glas och textil. försökte hitta en bra vinkel där hela det pampiga hotellet kom med på en bild, träden framför var inte gröna ännu så nästan hela huset syntes.

Vi checkade ut från hotellet och gjorde oss färdiga att åka men sen måste vi ha något lite med hem till grannen för att de vaktat vår brevlåda så jag gick tillbaks till hantverkarna och handlade just det sällsynta godiset åt dem. Det hade blivit lite trångt kring borden så lite knuffigt var det väl. När jag återvände till Lasse och satte mej i bilen, fattades kameran. Den ligger annars överst i väskan och jag måste lagt den ifrån mej då jag betalade. Sprang tillbaks till alla bord jag varit i närheten av men ingen hade sett kameran. Upp på hotellet, hade jag lagt den där, när vi tog ner bagaget? nej inte där heller. Stulen !! Vi har ju försäkring men då måste försvinnandet polisanmälas först. Letade upp polisstationen och fick diktera en lång beskrivning av mina rörelser och den skulle senare kompletteras med tillverkningsnumret på kameran.

Vandalorum http://www.vandalorum.se

Sen åkte vi norrut och trots förlusten så hade ju Lasse sin kamera kvar.  Ett mål hade vi faktiskt kvar och det var Vandalorum i Värnamo, de hade efter många års segt arbete öppnat för ungefär en vecka sedan.  Vi hittade platsen och genom att fråga efter vägen på flera ställen fick vi också veta ortsbefolkningens åsikter om bygget. Byggnaderna såg ut som stora röda lador och vi frågade oss, hur ska folk hitta hit?

Solen gassade, det fanns ännu inga skuggande träd eller buskar kring husen, så vi skyndade oss inomhus och fick se en annorlunda utställningsbyggnad. Där fanns ett härligt ljus, just nu för en cykelutställning i en hall och en småländsk konstnär ställde ut i en annan. Lite ödsligt var det och vid en hög disk tvärsöver entrérummet stod välgångsönskningar i fina buketter och minst tre rara damer var beredda att ta hand om oss och berätta. Som vanligt ville vi titta själva först och pusta ut lite vid en kopp kaffe.

Bord och stolar i kaféet var av trä men utanför en glasvägg var stolar och bord gummiklädda och det var lite ovanligt. Allt var sparsmakat och utsökt, Mats Theseliusstolar i första entrérummet, men hur i all sin dar ska man få det här att gå runt? Det måste till mängder av PR och att turistbussarna hittar hit och gör platsen till något alla talar om. Vi lämnade muséet som stora frågetecken.

Vi fortsatte och i Ljungby åkte vi av för att köpa frukt och något drickbart att ha i bilen. Det var en jätteparkeringsplats och runt om låg flera storköp av ett slag vi aldrig sett. Det enda jag kom över var två coca-cola och då vi öppnade den ena gled kapsylen ner bakom mitt säte, jag sträckte ner handen för att ta upp den och DÄR på golvet under mitt säte låg Kameran!! HUR hade det gått till? Ja det tog mej tid att  få ihop den nya kamerahistorien, men stulen var den inte.

Nu längtade vi hem, Småland, Östergötland och Sörmland allt slank vi förbi och det hann bli nästan mörkt innan vi kom norr om Stockholm. Strax före avfarten till Häggvik körde vi på något som inte hade synts framför oss, det var hårt som en sten och det blev en rejäl smäll. Första tanken var att någon tappat tegelsten eller något stort på vägen och vi måste ringa särskilda numret för att varna andra som kom efter. Vi åkte av vid Glädjen och frågade på OK efter numret men de stirrade oförstående och sa att vi skulle ringa polisen. Samtidigt hade en bil kört upp bakom oss och två killar frågade hur det gick, de sa att det var ett djur vi kört på men att det redan låg ner. Vi kollade bilen, den var helt nerblodad och vi ringde polisen. De snäste av oss och sa, ja ja ja vi är på väg, tydligen hade flera hört av sej.

Efter mycket ringande fick vi efter ett par veckor veta att det var ett rådjur vi kört över.

Väl hemma på Dragonvägen var hissen ur funktion, det hade blivit helmörkt ute och vi var helt skakis, men vi var hemma och vi tog ett trappsteg i taget och till slut var både Lasse och jag och resväskorna uppe på fjärde våningen. Då funkade inte sjutillhållarlåset. Väskorna och vi var där men vi kom inte in !  Efter mycket lirkande och knuffande på dörren gick nyckeln runt och vi var hemma.

24/4 Påskdagen

Vaknade och såg att våren hade kommit hit också, träden hade börjat grönska utanför och växterna på balkongen levde.

Bilderna har vi båda tagit, de från bilen är mest Lasses och de andra från promenaderna är mest mina. Vi fick göra en fantastisk resa.


Responses

  1. Wow, vilka äventyr ni haft, du skriver så målande att jag varit med varje sekund… Men att köra på ett rådjur är ju ingen lek, den måste ju nästan redan legat ner när ni körde på den eftersom det inte blev mer än en ‘bump’. En jobbarkompis till mig körde härom vintern på en hare och den satt kvar i grillen hela dan, folk vinkade och tjoade men hon fattade inte vad som hänt förrän hon stannade utanför ICA för att handla. Hon fick hjälp med att plocka bort harstackarn som fastnat med alla lemmar genom grillen och den var så klart död. Hon hittade pälsrester i flera dar efter det. Tur att inte rådjudet följde med ända hem;)

  2. Vilken resa!!!

    Skönt att ni kom hem igen.

    Tur som tokiga har ni allt ibland.

    Kakan


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: