Skrivet av: brittakarolina | 29 november 2011

Den gröna cykeln

För några år sedan, kanske 12, då vi änu bodde på Alvägen och jag skulle fylla något jämnt, önskade jag mej en cykel att ha i Upplands Väsby. På Gotland hade vi två äldre cyklar, dels mormors svarta från 1934 och en ljusbå som varit en klenod tills någon körde omkull med den och växelpaketet sabbades.

Vi fick för oss att ett cykelköp ordnades bäst på Gotland och därför gick vi den sommaren till cykelhandlaren i Hemse. Utanför stod som reklam en läckert grön Crescent damcykel och den var såld i det ögonblick jag såg den och redan innan vi öppnat dörren till affären. Jag kan säja att jag älskade den från första stund, bara anblicken av den gjorde mej varm. Den hade fem växlar och vi har förlagt kvittot, så priset är glömt men någonstans kring 5000:- tror vi att det var .

Då vi for hem till fastlandet den sommaren hade vi cykeln med oss och sen cyklade Lasse och jag omkring och upptäckte Väsby omgivningar i alla riktningar. Det blev ett par för-och eftersomrar, sen fick Lasse det knepigt med balansen och cyklarna fick mest stå och vila i garaget.

Min gröna vackra fick då i stället följa med till Gotland och vara i sällskap med de äldre cyklarna och bli en möjlighet för barn och barnbarn att ta sig ner till vattnet på småvägar. De små, särskilt Selina cyklade själv på barncykel flera somrar men så fort hon växt ut så hon kunde trampa vuxencykel, var den gröna mest lagom. Den här bilden har Selina tagit.

Cyklarna stod lutade mot norra husväggen under hela somrarna, de var alltid olåsta och vid utflykter hände det att man låste den gröna och ställde de andra bakom så de skulle vara svåra att nå. Det var nästan lite överdrivet, nere i Hamra blev inget stulet och storstadsreflexen kändes ibland lite genant.

Järnaffären i Burgsvik tog emot cyklar för reparation och där fick de nytt liv. Mormors cykel hade varit där och fått nya ballongdäck och ny sadel och den rullade nästan bättre än någon av de andra. Den ljusblå hade också fått en genomgång så vi hade tre sköna möjligheter att komma ut på småvägarna.

Nu i somras (2011) var vi där i olika omgångar, Lasse och jag, Karin och hennes barn, Gösta och hans barn och då Niklas skulle åka ner sent, passade Lasse och jag på att bo i stugan en bit in i september innan Niklas kom. En stund efter att vi kommit såg vi att något fattades utanför huset – den gröna cykeln !  Inget annat såg ut att saknas och sen satte fantasin igång  att arbeta med vad som kunde ha hänt. Vi berättade för vännerna vid vattnet och då vi åkte in till Visby för att handla bläck till skrivaren passade vi på att polisanmäla stölden. Vi förstod av polisens kommentar och formuläret vi skulle fylla i att det inte kunde bli ett prioriterat ärende. Flera rader i formuläret som måste besvaras  kunde vi inte fylla i, cykelns nummer och inköpsår, datum för stölden och cykelns värde. Kvittot från köpet låg nog i Väsby. Det fanns ingen rad för beskrivning av hur fin den gröna var och hur värdefull  den kändes för mej.

Vi satte ändå upp några lappar med efterlysning i Burgsviks ICA och på ett par anslagstavlor men förstod att vi  måste ta oss förbi förlusten och inte älta grämelsen. Vi fattade också att en knallgrön Crescent med blank och fin lack cyklar man inte omkring med i trakten där den är efterlyst, den måste ha fraktats längre bort. Men vi spejade ändå av vartenda dike efter något grönt, min gröna var nog ensam om färgen på ön, vi talade om att den nog var i Estland eller Lettland eller kanske Småland.  Och inte ens på fastlandet såg vi en grön cykel vid stationen eller där cyklar trängs.

Då vi kom hem till Väsby fick vi ett kort brev från Visbypolisen, de avskrev ärendet, det var väl väntat för vi hade inte hittat kvittot på cykeln där identiteten stod. Vi läste också på nätet att det varit flera säregna stölder på Storsudret. Vi läste också i Gotlands tidningar på biblioteket att det lite då och då varit stölder i Hamra men vem kunde det vara som behövde dieselolja, antika  vagnslyktor,  radio och värmefläkt och en cykel. Var det organiserat och hur såg nätverket ut?

I november åkte vi ännu en gång till ön för att bära in de sista trallarna från i somras och titta på vad snickaren lagat på söderväggen. Då vi skulle fylla bensin passerade vi cykelaffären i Hemse och där utanför stod en grön damcykel. Jag fick hjärtklappning och behövde vända för att titta närmare, vi fyllde bensin och åkte tillbaks – men då var cykeln borta. Den var nog lite mörkare än min men det hade varit roligt att se den i alla fall.

Nästa dag sedan vi upptäckt att vi haft påhälsning av tjuvar igen och skulle åka till järnaffären för att handla nya hänglås, valde jag utan att jag kan förklara varför att åka förbi Hamra kyrka i stället för genom skogen. Då vi passerat Storms sa Lasse:” där stod en grön cykel”. Jag åkte inte till något ställe för att vända utan backade trots trafik tillbaks till Storms gränsmur mot vägen och där stod CYKELN ! Hade den vita däck sa Lasse. JAA det hade den. Det var min gröna, den var olåst och eftersom den stod utanför muren var den på allmän mark, den var ställd där för att hittas. Sadeln var råttäten och växlarna gick inte att rubba men hjulen var runda och de rullade. Jag tog cykeln och halvsprang därifrån till vägen mot Bertelsmäss, det var två kilometer hem och Lasse fick ta bilen och komma efter. Jag  hade tänkt cykla men vågade inte, jag hade satt på mej pjäxor och det vore orättvist att vingla omkull nu när jag var så glad, så jag gick men fort. Den upprymda lycka jag kände var nästan lika stor som den gången när jag hittade vår förrymda katt Stosse i Örsundsbro efter flera månaders sökande kring Härkeberga.

Efter att ha vänt borta vid Hamra kyrka kom Lasse ikapp mej, bilen är ganska liten men vi tog in bakhjulet genom bakluckan och Lasse höll i det så att resten inte gled ut på marken och så fraktade vi den kära gröna tillbaks till huset.

Många folk tror att även ting är besjälade och jag kan föreställa mej att cykeln ropade på oss från sin plats utmed muren och det var därför jag valde att åka den vägen. Men om inte Lasse sett den hade det dröjt till nästa år innan vi kommit där förbi. Den gröna i Hemse var kanske ett förebud om att cykeln var kvar på ön. När man inte vet vad som egentligen varit avsikten med stölden eller varför cykeln återlämnats på det här oartiga sättet, får man fylla på bäst man kan med sin fantasi.

När jag ringde våra vänner vid sjön och berättade att vi hittat vår efterlysta cykel och var, sa mannen: ”Jasså var det den som stod utanför muren norr om Storms, ja den har stått där länge den”.  


Responses

  1. Finfin blogg 🙂 Jeg har også en lite blogg: http://klassiskcd.blogspot.com/
    Hils Lasse! og jeg skal hilse fra Odd.
    mvh. Trond Erikson i Oslo


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: