Skrivet av: brittakarolina | 14 april 2012

Väsbyån – ”upplevelsestråket”

Ån söderut.

I kommunens PR-text kan man läsa att en del intressanta vägar gjorts tillgängliga för promenad och cykling, ”upplevelsestråket”, men det är inte en sammanhängande runda och därför har olika sträckor blivit ”etapper”.

En etapp är åns lopp mellan stationen och Älvsunda. Som lockande upplevelse på den vandringen är ”att på plats uppleva dagvattendammarna”, sen inget mer.

Här rinner ån in under stationsplanen.

Något mer kan väl nämnas t.ex. de gamla brofundamenten som ännu är synliga  innan den gröna vassen döljer dem. När man gått under Mälarvägsviadukten och kollat bävergnaget går man över en gångbro och får ån på vänster sida.

 Här kommer en lövrik dunge med mycket fågelsång och i strandkanten växer en rad jätteekar som har rötter delvis nere i vattnet. Kan nägon säga hur gamla de är och om ån runnit över rötterna under hela deras livstid eller har man kanske ändrat åns lopp så att den kommit närmare träden?

Innan dungen tar slut finns ett par vattensamlingar på höger sida och i en av groparna har man placerat en av Axel Nordells ( 1914-1997) plastskulpturer.  Den här är grå och brun i flera nyanser (lagningar) och formen är Nordellskt ”organisk” och om den uttrycker något så är det möjligen att den är ledsen över placeringen. Senare under sommaren då grönskan tränger upp försvinner den helt bakom den höga floran. Något står skrivet i det grå och då man går närmare ser man att det uttrycker en spontan reaktion.

 

Sedan öppnar sej fält där man längre bort grävt ut dammar för dagvattenrening och den uppgrävda leran har samlats  och lagts så det påminner  något om gravhögar.  På flera ställen utmed stråket finns soffor utplacerade så man kan sitta ner och vila lite och kanske förundras över det antal tåg som svischar förbi. Vi räknade en söndageftermiddag, på sträckan mellan stationen och Älvsunda och tillbaks på c:a en timme passerade 28 tåg.

En trappa av huggen sten  leder ner till vattnet och under vattnet skymtar en träplattform, det påminner om en tilläggsplats gör gondoler, när byggdes den och varför? Provtagningsplats för vattenprover?

På håll ser man något portliknande, fyra höga stolpar som bär upp elledningar från ställverket, det ser ut som en japansk tempelentré ute till havs. Då man kommer närmare häpnar man över höjden, stolparna är dessutom av trä och dubblade. Det är sällan man kommer nära ledningsstolpar av den här storleken och här blir det närkontakt. Hur höga är de och vilket slags trä kan bli så här högt och var hämtar man stockar av den här längden. Vem kan man fråga?

Den enda vi kommer på som kan tänkas veta något är förre elverkschefen Allan Andersson, om han lever är han över 90 år. Han lever och han visste. Stolparna är 12 meter över marken och nedgrävda 2 meter under, det är furor av ett särskilt slag som blir så här långa och kommer från Lappland. De håller i 30 år och används för ledningar upp till 70 kilovolt.

Väsbyån rinner nästan spikrak förbi Marabou (Kraft food) och i kommunens vattenplan från 2007 kan man läsa att den tidigare rann i mjuka meandrar, men av olika anledningar  har man grävt den rak. En målsättning är dock att få tillbaks lite böjningar. Mitt för den långa fabriksbyggnaden men på kommunens sida om ån har man planterat kastanjer, de är lite känsliga och lyckas inte alltid bli kvar. Här är åtta träd med svällande knoppar och det ser ut som om de varit fler från början men ingen har fyllt på där det blivit lucka. Vem planterade träden, var det kanske Marabou som ville skapa en grön slöja  framför utsikten över järnvägen eller är de ett led i kommunens satsning?

En gångbro gör att man kan gå över ån och snedda över Marabous gräsmatta och komma upp till Industrivägen.

Sen är Afrodite nästa upplevelse, hennes vindlande väg har jag beskrivit tidigare, konstnären Bengt Erik Amundin dog för något mer än ett år sedan, han blev 95 år. Den vittrande plasten har lagats och målningen har bättrats på så det inte ser så skräpigt ut på nära håll. Har skulpturen haft fasadbelysning eller vad är det som ligger trasigt vid ena sidan i gräset? Och alla stenbumlingarna som är strödda nertill och vad menas med den stora stenen med raka sidor som står snett framför? Här finns i alla fall en soffa och därifrån kan man ”uppleva dagvatterdammarna på nära håll”. 

Inte så långt härifrån går man över ån på en betongbro som är avsedd för även tyngre trafik och man får ån på höger sida och man kan ta sig upp till ett koloniträdgårdsområde bakom Marabou, men den grusade vägen fortsätter utmed ån. Det var på den här sträckan vi såg minken (minkarna) för ett par dagar sedan och efter ännu några meter kommer vi till åns andra fors som byggts för asplek. Här forsar ån och brusar i kapp med tågen. Järnvägen kommer närmare och ån svänger in under den, den grusade stigen delar sej och man kan välja att gå  mot Älvsunda eller följa ån in under järnvägen på en nybyggd spång.

En soffa, papperskorg, en skamfilad upplysningsskylt och en huggen stenpelare med den ingraverade signaturen ”vikingabåt” visar att det här är början eller slutet på en ”etapp”. På skylten finns ett telefonnummer man kan ringa för att få veta något, ja kan man det?.

Spången under järnvägen är nybyggd och kanske början till att  göra en väg så man kan följa Väsbyån till Edssjön. Man kan ta sej dit redan nu men det är inte för alla (ej lämpligt för barnvagnar och rullatorer).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: