Skrivet av: brittakarolina | 21 november 2012

Rullskidspåret i Runby

Gick en runda idag på vår gamla stig i Runbyskogen. Den har blivit bredare med åren och kommunen kör runt med maskin och klipper gräskanter och välter undan besvärande stenblock längre och längre ut längs stigen så nu kan man springa minst 6 personer i bredd utan att snubbla.

Nu har skogen stillnat av, inget händer på marken, fåglarna är frånvarande och de doftande ytorna från fallande löv har torkat in och själva löven ruttnar redan och luften känns tom. Vad blir det kvar då? Ja då blir det minnena som tränger på.

På 60-talet fanns det många skidentusiaster i Upplands Väsby, de hade blivit tända på att använda ett nytt redskap för att hålla sej i trim, rullskidor. De stakade sej fram utmed vägkanten och såg, som vi tyckte, lite löjliga ut. Ett par av de ivrigaste bodde som vi i Ägget, ett bostadsområde som gränsar till Runbyskogen och de lyckades få kommunen att satsa på ett rullskidspår runt skogen, så åkarna inte skulle utgöra en fara på vägarna. Om jag inte minns fel så var det det första i sitt slag i Sverige. Det blev ett glasfiber-plastspår på 2 km med en ögla upp på ”fjället” och en backe därifrån utför och det var just de vägarna vi brukade gå med hundarna. Plastspåren gick inte att få tätt mot marken och när åkarna kom, kunde man höra dom tvärs över hela skogen. Det blev en väldig resonans av de hårda hjulen mot de lite lösa och vibrerande spåren, det lät mer än flygplanen som numera dånar under inflygning till Arlanda. Hundarna blev helgalna av ljudet och hade slitit åkarna i stycken om de inte varit kopplade. Det här pågick i flera år och vi fick söka andra vägar att gå. En svår olycka inträffade då en åkare kom i utförsbacken från fjället och inte hann svänga in på huvudspåret efter öglan. Med åren blev det färre som använde spåret och plasten har inte evigt liv, lagningarna uteblev och spårsektionerna låg i bitar och skräpade lång tid. Ett trädgårdsmästeri intill spåret använde spårdelarna till hyllor i plantskolan upptäckte vi 30 år efteråt och i skogen kan man numera inte se eller ana att där legat ett rullskidspår. Men vi går ”rullskidspåret” och då vet barnen var vi varit.

Granplanteringen.

Intill trädgårsmästeriet fanns då vi kom till Upplands Väsby, granplanteringar i en dalgång utmed stigen i Runbyskogen. De var alla rätt nya men en del hade hunnit lite längre. Då vi gick ut för att fånga in våra barn på kvällen fick vi ibland gå en bit upp i skogen och en gång hittade vi dem i en granplantering. Gösta och grannpojken Roger hade lyckats fälla ett antal träd som de byggt en koja av och de förstod inte alls varför jag blev upprörd. De fällda granarna bekymrade mej mindre än att någon skulle komma och hävda sin äganderätt till dem eller något annat nesligt som man skulle behöva be om ursäkt för. Så de fick riva kojan och lägga ner granarna så att de inte genast drog till sej blickarna och den glugg i granplanteringen som uppstått har vi tittat på och pekat på under åren. Nu är träden gallrade, de har rännt i höjden grenarna har släppt kontakten med marken och det går inte längre att peka ut någon glugg.

När vi nästan kommit runt spåret lyste något rött mellan träden, det såg ut som eldsflammor. Det var den enda avvikande färgen i hela skogen förutom några orangefärgade konvaljebär. Ett snår med berberisbuskar som inte lagt av bladen.


Responses

  1. Väldigt kul att läsa. Jag är själv från Runby och minns klart både rullskidspåret och granodlingen. Speciellt minns jag ljudet när de kom åkande!

    • Hej Petra, roligt att du också minns, det har gått några år.

      • Hej,
        Jag delade artikeln i gruppen ”Du vet att du är från Upplands Väsby när…” på Facebook. Det är en grupp för gamla Väsbybor. Det var kul att se att även många där kände igen sig och tillochmed åkt spåret på premiärturen! Och att man fortfarande säger ”rullskidspåret” fast det var länge sedan jag bodde i Väsby.

  2. Hej, jag visste inte att det fanns en grupp gamla Väsbybor på facebook. Och att det var många som faktiskt åkt rullskidspåret och inte bara retat sig på att det fanns (som vi). Vi har sett att det verkar inne med rullskidor igen men nu är man ute på de vanliga vägarna. Det var nog ett ganska frejdigt försök med plastspåret i alla fall.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: