Skrivet av: brittakarolina | 24 februari 2013

Bergianska trädgården och Edvard Andersons växthus

Berg Viktoriahuset a  kr

Bergianska trädgården är en av mina fasta punkter i tillvaron. Min mor var den som först tog med mej hit och hon var naturligt växtintresserad  utan ambitioner att vara expert eller bäst. När hon visste vad någon växt hette, pekade hon och sa namnet men också vad den kallades  i Småland när hon var liten. Hennes bror Harald hade utbildat sig till trädgårdsmästare vid Bergianska en gång i tiden och mannen som var far till min bror Lennart var också trädgårdsmästare, antagligen utbildad här. När jag sen ville ta mej in på samma bana, gjorde hon allt för att få mej att ändra inriktning, men då visste jag inget om hennes förflutna och hennes erfarenheter av yrket.

Sen blev det Birgitta, min bästis i realskolan och jag, vi tog oss hit och kollade växter under 40-talet, hon och jag var växtfixerade. Birgitta hade balkonglåda (dvs den stora lyxen, en balkong) och hon önskade sej och fick växter till sin låda då hon fyllde år i maj. Vi sprang också och höll reda på alla krukväxter som såldes hos Husmoderns Blomsterklubb, som jag tror låg på Klara Norra Kyrkogata i en lokal några höga stentrappsteg upp från gatan. Där fanns Vivi Täckholm och Saima Stenlid, våra första rumsväxtguruer. När det var få kunder i butiken pratade Vivi Täckholm om växter på fullt allvar med oss som om vi varit vuxna, det var upplyftande. Hon blev senare professor i Kairo och skrev en rad böcker bland annat om Faraos blomster och om Islam.

Berg Selina,Alexandra,Alfred o Karin kr

Då våra barn blev stora nog fick de hänga med runt Bergianska och det blev nog mest Karin som tog till sej glädjen med växtlighet. Men jag vet också att hennes kompis Lotta tyckte att det var kul, hon hade också ett naturligt växtintresse, som inte minskat under åren och hennes blogg ”Brevet från kolonin” är en läsvärd beskrivning av hennes arbete med en koloniträdgård i Linköping. 

Berg i grottan kr

Sen blev det barnbarnen som jag försökte utsätta för mångfalden i Bergianska med en förhoppning om att någon av dem skulle vara mottaglig. Jag har i alla fall haft trevligt sällskap de gånger de varit med. 

När Edvard Andersons donation blev känd för allmänheten, blev nog många växtälskare glada, vi hade saknat ett större växthus i Stockholm, Göteborg hade och Uppsala hade, men här hade vi fått nöja oss med ett i Haga Trädgårdar (nu Fjärilshuset) med måttlig tillgänglighet, där de bl.a. hyste en krokodil på tvären i en cementbassäng i änden av en växthuslänga. I Bergianska fanns Orangeriet som ständigt hotades av stängning och Viktoriahuset, som var märkvärdigt men inte så stort.

Berg Viktoriahuset kr

Berg Alfr i Vikoriathuset kr

 Nu står Edvard Andersons växthus där sedan 1995 och det innehåller enligt donatorns önskningar medelhavsväxter och mindre avdelningar med växter från jämförbara klimatzoner och ”ett litet café i anslutning som serverar choklad och bakelser”. Det beror på vad man läser in i cafedrömmen  om man lyckats, men visst finns det både choklad och bakelser.  Kaffet igår var utsökt gott.

Om man googlar på Edvard Andersons växthus kan man läsa om Edvard och lite om hans liv.

Berg Kamelior kr

Bergianska Alfred i EdvAnd kr

Berg EAs växthus

Berg en komposit

Nu efter 17 år har växterna visat vilka som vill vara kvar och inte, man kämpar mot diverse ohyra med hjälp av rovkvalster och en del växter trivs så bra att de vill gå upp genom taket och det blommar och doftar.

Edvard Anderson kunde kosta på sej att resa söderut på vintern när det var kallt här och med sin donation ville han att folk skulle kunna njuta av en vinterträdgård på närmare håll när det blev ruggigt utanför.

Just nu har mandelträden blommat och de nya bladen är ljusgröna, kameliorna blommar för fullt i flera färgvarianter, mimosan är just på väg att slå ut, citronerna dinglar på grenarna och där trängs också blommorna med sin förföriska doft. Om man bara blundar och känner dofterna så är man så nära Medelhavet man kan komma utan att resa dit och då har väl avsikten med Edvards donation kommit att förverkligas.

Bergianska trädgårdens vänner bildades för 20 år sedan och med dess hjälp har en hel del förändrats i trädgården, det tidigare gradvisa förfallet som ansågs bero på penningbrist har bytts mot att det mesta numera verkar möjligt, om inte genast så över ett par år. Årsavgiften som vän har man tjänat in efter tre besök i Växthuset, sen går man ut och in gratis hela året i både Viktoriahuset och Edvard Andersons växthus.

Bergianska Brunnsviken c

Berg Selina o ekorren kr

Bergianska och ekorren kr


Responses

  1. Den där matglada ekorren fick mig att tänka på en gång när ett helt gäng fåglar, däribland en större hackspett (!) följde efter mig genom halva Bergianska och tiggde mat.

    De som skiljer Bergianska från den ”riktiga” naturen är alla små praktiska skyltar som talar om vad det är för växter man ser. Nu glömmer jag genast bort det ändå, men det är praktiskt. Och nu ser jag fram mot att min favorit, Japanska dammen, skall komma fram ur drivorna och ge oss nya fräscha blommor samt salamandrar nere i vattnet.

    • Jo men dom visste nog att du brukar titta på fåglar. Jag kommer alltid för sent på att man ska ha brödsmulor i fickorna om man vill bli sedd.Sen det där med salamandrarna, har aldrig sett en sån men hur hittar man dom i det geggiga vattnet?
      Snart är vintern över för den här gången, bara några veckor kvar, man kan fortfarande åka skridskor om man vill använda isen till något.Britta

      • På första och sista bilden i den här bloggposten finns bilder av stor vattensalamander i Japanska dammen. Den första bilden tog jag från nordligaste delen av den lilla ön. Den sista visar utseende och storlek bra.
        http://bjornbild.wordpress.com/2012/06/11/japanska-dammen-salamandrar/

        Det finns liten salamander där också. Är inte säker på om jag sett den, men den kan vara som ett kort svart streck som skymtar ibland. Ibland är ju vattnet fullt av grön gegga, och då syns nästan ingenting, men ofta är det hyggligt klart. Man får gå dit och titta innan algblomningen drar igång.

  2. Tack Björn, salamandern har allt en bra förklädnad, ser ut som en liten gammal grenbit eller barkflaga, fattar att jag inget sett. Något att titta efter. Britta

  3. Kommer tydligt ihåg våra besök i Bergianska. Har precis för mig att vi nån gång snodde nån liten frösådd planta men det är nog preskiberat nu 🙂

    Har haft visning av kolonin för 6 personer nu, ett stort intresse men jag väljer noga den som ska köpa. Igår kom en ung barnfamilj i hyresrätt som hade rätt pirr i magen inför tanken att äga kolonin. Håller tummarna för att det blir de som köper. Det borde kännas sorgligt att sälja men jag är liksom klar där nu och är på väg mot nya äventyr. Har ju bloggen kvar och tänker skicka in bilder för en liten fotobok som jag sett att man kan göra på nätet.

    • Hej Lotta, hoppas du får rätt köpare till kolonin, sen har de ju historien om hur du valt och tänkt. Kul att få vara i Skåne sen där alla trädgårdar trängs och frodas i zon 1 och allt är ganska nära, hoppas du får det bra. Britta.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: