Skrivet av: brittakarolina | 29 juli 2013

Papper av vass

Vass f  kr

Papper hade en stor plats i mitt fiberförflutna under 80 – och 90 – talet och helst då papper av andra fibrer än trä från skogen. Redan på träforskningsinstitutet blev jag medveten om hur mycket kemikalier som gick åt för att bryta ner lignin och hur lång tid det tog.

Då vi övergick från linnelump till trämassa som råvara för papper (knappt 150 år sedan) såg man ingen ände på råvaran skog, det hade man däremot upplevt med linnelump. Kring trämassan har stora industrier växt upp och i jättelika anläggningar flisar, tuggar och kokar man numera trä hos oss och i de länder där skogen är billig.

I slutet av 80-talet blev jag efter ett tips av Bo Rudin medlem i IAPMA, International Association of Hand Papermakers and Artists och på årliga sammankomster fick träffa och byta erfarenheter med folk från flera världsdelar. Det blev då tydligt att alla länder inte har skog att mala ner till papper. Hur man löst pappersfrågan på andra platser kunde man uppfatta som turist i länder söder och öster om oss för ett antal år sedan, antingen fick man ha papper med sej att slå in saker i vid köp eller var pappret så bräckligt att det brast kring minsta ojämnhet och man hade sin vara direkt i handen. På toalettpappret kunde man läsa delar av gamla texter från återbruksmassa och färgen hade alla nyanser utom vitt.  Man kunde visa film på TV om hur man i Turkiet gjorde papper av VASS men det var så exotiskt så det rörde inte oss, inte ett ljud efteråt om att det var ett tänkvärt alternativ.

Vintervass från Edssjön

Vassmalning krVasskokning kr

Bilder från vinter på 80-talet, vasskörd, sönderdelning i kompostkvarn och kokning i pannmur.

Jag hade redan då mutat in vassen som en pålitlig fiberkälla och en del gräsarter i strandkanten. Samlade in vass i alla stadier från sommar till vinter, propagerade för råvaran med den snåla kemikalieåtgången, visade hur man gör för skolklasser, på Hemslöjdens jippon, stod på Fjäderholmarna med mina baljor och lät folk själva göra sina papper, torkade och skickade hem till dem, sålde papper i Gamla Stan, uppvaktade dem jag trodde hade inflytande för att locka till en liten ström av alternativt papper. Vasspappret förblev osynligt och det räcker inte med en idé, man ska ha en plan för hur idén ska kunna realiseras. Cellulosaindustrin är en av de större motorerna i landet och i Sverige gör vi papper av skog och numera med en viss inblandning av returpapper och SÅ ÄR DET.

Att hushålla med naturresurser är ett fin tanke, det gör naturfolken, de vet att se till att det finns kvar något till nästa gång de kommer förbi, men vem mer behöver hushålla?  Så och så många kubikmeter skog för att trycka dagens tidning. Och dagens tidning kommer oss närmare med större och större bilder och halva vita sidor, texten glesnar och övergår till förlängda bildtexter och bladet är genomläst efter en bläddring, utom de tättskrivna skära sidorna förstås, där gäller förstoringsglas. Vi skulle klara att få nyheterna på hälften så stor yta med hälften så tung tidning, men jag har inga siffror att illustrera mina reflexioner med.

Vattenvägen in i Edssjön kr

Vattenvägen in till Edssjön

När jag nu vill ha tomt på några hyllor i garderoben där pappersramar, torkfiltar och baljor vilar sej är frågan, ska allt få gå till tippen eller — nej det får bli ännu ett papperskok (eller två).

Ut till Edssjön ännu en gång, den har växt igen ännu mer sen sist och vassen håller på att slå ut sina violettbruna flaggor och jag har sekatören med. Klipper en lagom bunt och hoppas kunna ta mej hem utan att möta någon som häpnar. I stället för att mala vassen i kompostkvarn klipper jag den i bitar med sax och fyller syltkitteln. På med vatten och koka ett tag och sen på med kaustik soda i lagom mängd och det får koka en timme eller två. Silar av kokspadet och använder det till nästa fiberkok, tvättar vassfibrerna och kör en omgång i mixern för att se om de är lagom upplösta.

Vasspapper massan uppfångad kr

Största baljan finns kvar, ramarna och filtarna, det är bara att lyfta massan på nät ur baljan och guska. När vassmassan är slut fortsätter jag med gräsmassa och jag kan inte sluta förrän badet är utarmat.

Vasspapper guskning kr

Nästa moment, att pressa vattnet ur filtpaketet blir att dra pressen nära avloppet i badrummet och vattnet tar då förhoppningsvis närmaste vägen till golvbrunnen. Det är lite trixigt när utrymmena inte är avsedda för sånt här. Pressen byggdes en gång av smeden i Upplands Väsby efter en ritning från en medlem i IAPMA och den har kroknat något.

Vasspapper pressen kr

När jag skulle tömma största baljan upptäckte jag att den stod i vatten, den hade läckt någonstans och jag såg en spricka i ett hörn. Ja då blev det en sorts slut på den här verksamheten i alla fall, kärl som är stora nog att cirkulera pappersmassa är inte lätta att hitta, det jag har bytte jag mig till från en konstnär på Fjäderholmarna och hon hade fått den från ett storkök någonstans.

Letar efter noteringar om vasspapper på nätet och hittar två, en uppsats från 2012 där en elev vid Europaskolan i Strängnäs tar upp vassens energiinnehåll som bränsle och möjligheten att göra papper av. Den andra noteringen från 2008  om en skogsjätte från Finland som planerar att sätta igång papperstillverkning i Kina med vass och halm från ris, sockerrör och majs som råmaterial, biprodukt blir ättiksyra och vid omställning etanol.

Sen kommer frågan när jag står där med en pappersbunt, vad ska man ha det  till ?  Den svenskaste av alla frågor, som inte ens Nobelpristagarna undgår. Konstnärer vet och frågar inte men till den som frågar kan man bara säja, här öppnar sej friheten, man får göra precis vad man vill och vill man inte så räcker det med att bara vila ögonen på papperet. Vägen till papper är inte som ett matrecept som leder till något ätbart, det leder vidare. Man kan vika en trana, skriva ner roliga historier på det och binda till en unik bok som de efterlevande kan hitta och få sej ett gott skratt av. Haikuer med fina vinjetter är inte heller fel. Om det inte är för ojämnt kan det passera för utskrift i datorn, då röjer man inte sin handstil. Posten befordrar även brev av vass och annat råmaterial, frimärken fäster och texten kan bli oförglömlig osv osv. Men framför allt ger det en vink om att det finns fler och energisnålare  källor  till cellulosa än trä.

Vass r kr

Vass p kr

Papper f kr

Vass n kr


Responses

  1. Intressant. Jag tittade i C F Nymans oundgängliga ”Svenska växternas naturhistoria” (1867-68) och där nämns förutom andra användningar av vassstrån: ”Genom deras vederbörliga rötning och stampning erhåller man en massa, som, ensam eller blandad med lump, duger till gröfre papper.”

    Förr hölls ju stränder vassfria genom att kor betade men det är ju inte så vanligt längre. Alltså borde vass kunna användas till andra saker, hellre än att sjöar växer igen. Som papper exempelvis. Ur konstnärssynpunkt borde det vara ännu exklusivare än Lessebos fina akvarellpapper. Verkar vara lämpligt för kolteckning och krita också, där en grov struktur på papperet kan vara en fördel. Kanske tuschteckning med pensel kan fungera bra också.

    En arbetskollega för många år sedan var också konstnär och hade utställning med verk på egentillverkat papper, men jag vet inte hur han gjorde det.

    • Hej Björn, roligt att du har förstått. Ja vassen är inte okänd som tillgång för papper och inte heller som kreatursfoder, på 40-talet skar jag vass som foder åt en märklig bondes kor i Sörmland. Det finns kurser på Konstfack och antagligen också på Akademien i papperstillverkning, man tycker nog om lin och annat med garanterad överlevnad men annars finns det många stjälkar som ger bra fibrer och spännande papper. Britta

  2. Åh, tack för denna blogg om papper. har en sådan längtan efter att göra papper av växter. Detta sätt med kaustiksoda låter spännande. Hur mycket är lagomt? Tack för information och inspiration.

    • Hej Susanne.
      Om du känner till kaustiksoda = natronlut = natriumhydroxid:
      till en syltkittel på 8 liter nästan full med vassklipp och vatten, tar jag mellan 1/2 dl och 1 1/2 dl kaustik soda i grynform beroende på hur hårt förvedade stjälkarna är.
      Om du inte är van vid kaustiksoda:
      finns att köpa i färghandeln i grynform eller pastiller och man ska akta sej för att spilla eller få på sej något, det har starkt upplösande verkan på allt och fort går det. Man löser upp grynen i kallt vatten och då utvecklas värme och det går inte att hälla grynen oupplösta i en varm kittel, då kan det bli en fontän av hela koket och det är farligt. Håll undan alla barn!!

      Om man vill vara mer naturtillvänd kan man göra sin lut av aska från lövträ, den blir inte så stark och man får koka lite längre tid men mer vet jag inte. Det finns ännu mycket kvar att pröva så lycka till! Britta

      • Tusen Tack! Känner väl till kaustiksoda då jag tillverkar tvål. Däremot är papper nytt. Har bara tillverkar det någon gång för länge sedan och då från tidningar och cellulosa. Då jag arbetar med växter har jag i några års tid känt denna längtan efter att göra papper med dem. Att använda kaustiksoda var okänt för mig. Susanne

  3. Underbart fin codex på sista bilden, ser ut som en gammal avhandling! Imponerande att man kan göra med vanlig vass. Du får absolut inte låta utrustningen gå på tippen, finns säkert fler som kan tänka sig adoptera om det skulle vara så.

  4. Hej och tack för att du läst om vasspappret. Allt är kvar på nedersta hyllan i garderoben, även det spruckna plastkärlet, som jag tänkt försöka limma ihop. Men tanken på ett illa lagat plastkärl som rämnar med 50 liter vatten i en lägenhet på fjärde våningen, gör att jag låter idén vila ännu en tid.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: