Skrivet av: brittakarolina | 06 januari 2014

Överjärva Gård och Igelbäcken

Då vi sökte efter Lasses anfäder och mödrar i våra trakter, fanns en adress där de stannat i några år och det var vid Överjärva Gård strax norr om Järva krog på E4. Till gården hörde en kvarn och vattnet som drev den var Igelbäcken, ett numera smalt litet vattendrag, som mest är känt för att hysa den sällsynta fisken Grönling. Nere i en djup ravin intill E4 finns bäcken men den syns inte från något håll för marken omkring är helt igenväxt av slyträd som fått stå ifred och när de inte orkat längre har de fått falla omkull kors och tvärs till ett jätteplockepinn. Vi hittade gjutna fundament från kvarnen för några år sedan, här hade Lasses farfar varit anställd som mjölnare från 1903 till 1908. På en lång vandring mellan gårdsanställningar i Uppland hade han kommit hit med hustru och sex barn, varav Lasses pappa Kalle var 11 år och under de år de var i Överjärva föddes två barn till.

I Överjärvas Hästskokafé hänger bilder från förr på en vägg, utlånade från Solna Hembygdsförening och där finns också en fin modell på hela gårdens alla hus och odlingar, den står tyvärr i ett hörn utan belysning. På väggen hittade vi Lasses pappa Kalle  med sin far på en bild från 1903. Det gav hjärtklappning och avståndet till pappans barndom krympte som i ett trollslag. Det är en skördebild och det är råg (?) man skär med lie och pappan vässar just sitt blad med ett bryne och man kan nästan höra den  sträva klangen av sten mot stål. De är många på bilden, flera karlar skär säden och fruar, barn och pigor samlar in strån.

Lasses pappa och farfar

Kalle och hans far 2005 kr

Lasses pappa har sitt karakteristiska ansikte redan här och den spinkiga korta kroppen med smala axlar som aldrig blev tung och tjock men som gjorde att han kunde klättra högt och laga kyrktorn utan säkerhetslina. Kalles far har vi bara sett bilder av från äldre dar, här är han 42 år, så det fyller ut bilden av honom.

För några år sedan hade bilderna texter och hängde en och en och i ögonhöjd, nu hade man samlat dem till en stor kaka som satt för högt för att nå med kameran. Jag bad kaféflickan att få ta ner bilden för att om möjligt ta en bättre bild än den vi hade och vi började prata om motivet. Hon pekade på Kalle och sa:”Men han ser ju ut som en gubbe”.  Kanske ett släktdrag? När jag som 20-åring  skulle visa upp Lasse hos en kusin, såg hon oss komma på vägen utanför, min mamma var redan  inne och kusinen sa:”Men vad är det för gammal gubbe hon fått tag på?” Lasse var också 20.

Igelbäcken 2005 kr

Sist vi tittade in i snåret vid Igelbäcken var det sommar och helt igenväxt med enfärgat grönt, åtminstone såg kameran det så, strömfåran var smal och gömd bland bladen. Och vi frågade oss varför man inte röjer och snyggar till kring vattnet som har en fisk så sällsynt att den hamnat på frimärke. Då man nu slår upp Igelbäcken på nätet, har den blivit naturreservat med särskilda skötselföreskrifter och där ingår att vattnets väg ska underlättas.

I Solna Hembygdsförenings fotoarkiv finns en bild på kvarnen i Igelbäcken. Personen på bilden är inte någon vi känner till.

Kvarn i Igelbäcken kkr

Att se Igelbäcken en grön januaridag, när det regnat i en vecka och dimman tar bort de övre våningarna på höghusen, när alla löv är i färd med att ruttna på marken  och mossor och svampar lever upp, det är exotiskt. Vattnet är rikligt och gröngrumligt och någon dimma märks inte i snårskogen.

Igelbäcken 2014 kr

Igelbäcken 2014 c kr

Igelbäcken 2014 b kr

Igelbäckens omgivningar kr

Igelbäcken Artefakt kr

Spår av mänsklig verksamhet

Igelbäcken Artefakt b kr

Igelbäcken Artefakt c kr

Även här en artefakt

Igelbäcken 2014 omgivning kr

Igelbäcken genom bron till Ulriksdals Stlottspark kr

Här går bäcken in under vägen och vidare in i Ulriksdals Slottsträdgård, hur den ser ut där vet vi inget om ännu.


Responses

  1. Tyckte Överjärna lät bekant, så jag kollade mina noteringar. Jodå, där var farmors farfars far dräng 1822! Sedan flyttade han till Solna för att sedan återvända till hemsocknen, Norrsunda.

    • Ursäkta, Överjärva är det givetvis. Om någon släkting bott i Järna är det mig fullständigt obekant!

      • 1822 oj det var längesen, hade du svårt att hitta i vilken socken stället hörde hemma? Det hade vi men det löste sej efter mycket möda. Du som rör dej en del i geografin kring stan, lockar det inte att se vad som hänt med den stora gården, man försöker befolka logar och längor med meningsfull verksamhet, det finns ett statarmuséum och man odlar ekologiska saker osv osv. Fast man får ta karta och kompass till hjälp för att hitta dit, nya stadsdelar och pågående byggen proppar igen den raka vägen.

      • Det var i Solna socken enligt Rosenbergs klassiska ‘Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige’ från 1882/83 (finns på nätet numera). Anledningen till att jag hittade att gubben i Överjärva var att jag var tvungen att följa honom baklänges. Hans andra barn var farmors farfar som skulle vara född i Norrsunda 1824, men jag hittade inte igen honom på grund av senare angivet felaktigt födelsedatum och familjenamn. Så jag fick börja med ett känt datum när farmors far föddes i Vaksala 1852, och sedan följa familjen bakåt via flyttlängder socken för socken, tills jag var tillbaka i Norrsunda 1824. Rätt år, fel datum, och familjenamnet användes bara sporadiskt då. Men med tanke på att alla längder fördes manuellt är det faktiskt märkligt få förvanskningar och avskrivningsfel. Men under detta jagande efter en ständigt flyttande statarfamilj noterade jag också vistelsen i Överjärna.

        I Norrsunda har jag faktiskt varit och tittat litegrann. Fågelsjön Fysingen ligger ju där också, och dit vill man ju ta sig på våren och titta på flyttfåglarna.

  2. Hej! Nu fastnade jag i din innehållsrika blogg igen! Roligt att du har kopplingar till Överjärva. Det är jag som hängt upp de gamla bilderna i Hästskostalet! Jag har jobbat med olika projekt på gården sedan 1996, bla Statarmuseet. Vi kanske ses där någon gång?
    Hälsningar
    Åsa Holmgren

    • Hej Åsa, det var jätteroligt att få veta att du hängt de fina bilderna på väggen och där vi hittade Karins farfar och farfarsfar. Det var en lyckad dag när vi såg dem och vi prisade kaféet för den goda smaken att hänga upp kulturhistoria. Bilderna satt mer synligt förut, mer i ögonhöjd, det var nog därför vi såg dem, i den senare hängningen hade jag nog inte kommit så nära så jag hade kunnat se.Vi går dit igen. Britta


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: