Nu är det slut med barvintern av Skånemodell och den verkliga vintern är ikapp oss. Den muntre morgonhjälpen på lördagar som är lärare i veckorna var tydligt upplivad av snön, nu får barnen åka pulka var hans kommentar. Jag suckar och lägger fram broddarna och räknar sen ut att idag har vi tillräckligt hemma för att inte behöva gå ut och fylla på till middagsmaten. Sen dyker jag in i pärmarna och minns alla resor jag gjort ensam, tillsammans med Lasse eller med barnen.
Ett år ville jag se hur min fars hemtrakter såg ut, Voxna i Hälsingland, men i släktforskningen kom det fram så många gårdsnamn att jag måste fara runt och leta i flera trakter och in i Finnskogarna. Där öppnade sig en ny värld och nästan utan synliga spår annat än som namn på kartan.
På väg upp till Hälsingland ville jag se Hildasholm i Leksand, hade hört talas om att det var värt att se men visste inget mer.
Tillfarten år 2001 till Hildasholm mellan nya unga björkar, huvudbyggnaden i änden av vägen.
På Internet kan man läsa det som berättas vid en rundvandring och i broschyrerna, det är efter att ha inhämtat möjliga fakta som man blir riktigt förundrad.
Hilda Pennington Mellor var den engelska hustru Axel Munthe gifte sig 1907 med när han var 50 år och hon 31. Då hade han redan sitt San Michele och var skild från sin första hustru, som var barnlös. Vem som valde vem och varför finns inte med i broschyrerna, men efter bröllopsresan till Dalarna blev Hilda förtjust i naturen kring Siljan och på en tomt norr om kyrkan i Leksand med brant sluttning ner till vattnet lät Munthe bygga ett hus, Stengården, som blev morgongåva till Hilda. Då bygget var färdigt 1911 hade två söner fötts, Viking f 1908 och Malcolm 1910. Munthe blev ganska mycket frånvarande och historien om vad som sedan hände och anläggningens ödenfinns på nätet på http://www.hildasholm.org/se men också på www.tradgardsliv.net/hildasholm av Klas Kihlberg och Gustav Stjärnström men det finns också en bok som berättar mer om Hilda och huset: Hildasholm, Axel Munthes gåva till sin hustru (2004) av Annica Triberg och fotograf Albert Håkansson.
Det som fattas är kanske en uppsats om de teaterföreställningar som traktens folk medverkade i och som genomfördes av Hilda och den dockteatersamling och alla scener som finns efter Hilda och sönerna, men annars är mycket beskrivet. Det är ett märkligt ställe och det har förblivit okänt under så många år.
Numera är Hildasholm väckt ur sin Törnrosasömn med hjälp av bland annat EU-pengar och vårt behov av turistfällor. Man har renoverat och gjort trädgårdarna och husen bättre tillgängliga för rörelsehindrade och ordnat så att det inte går att klaga på vare sig kaffet eller toaletterna. Man har omfattande program med musik och berättarkvällar, spökvandringar i fackelsken, teaterföreställningar och skördefester mm mm.
Mina bilder sammanfaller ungefär med dem som redan finns på nätet för då var det trädgårdarna jag mest brydde mig om. Och om ni har vägarna till Dalarna och vill uppleva något annorlunda, något ni inte väntat er, så är Hildasholm platsen och inte bara trädgårdarna. Följer man sedan sönerna på nätet så blir det mer.
Påfågelsträdgården
Lusthuset
Ängel av bly i Munthes grop
Häckarna är inte av buxbom, utan en härdigare växt Spiraea japonica.
Ekotemplet
Nylagda gångar fyllda med träflis i branterna.
Brunnsträdgården
Den nedsänkta trädgården
I Caféet fick man en kaffekorg med termos, sandwich och en härlig engelsk fruktkaka att ta med sig och avnjuta i någon av alla trädgårdarna.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera