För ett par dagar sedan då det regnat i flera dagar, lättade plötsligt det gråa täcket och solen kom fram vid sextiden, det var nästan kväll. Det lyste upp, allt fick färg och då vi ätit sa vi, ska vi åka till Kvarne och se solen gå ner? Vid flisbodarna där finns en bänk utmed en vägg i lä där man kan sitta och höra sjöfåglarna väsnas från en grusplätt en bit ut i vattnet och sen se när solen dyker ner i sjön.
Man kan inte åka långt just nu utan att se alla nysådda fält där något just kommit upp i rader på olika färgad mark. Vid Bonsarve är det ljus sand i botten.
På myren nära oss är jorden svart.
Linhattes åker är både svart och ljus, den ljusa delen som höjer sej är sanden på Litorinavallen som Litorinahavet svallade upp för många tusen år sen, en strandkant.
Men vi åkte till en nuvarande strand fast på västra sidan av ön.
Ett par oväntade soliga timmar mitt i regnet, sen kom molnen tillbaks och på en kvart var allt förändrat, det blev ingen solnedgång.
Visst är det väldigt vackert med alla nysådda åkrar som skiftar i olika färger. Synd att ni inte fick se någon solnedgång, men det går väl fler tåg.
Kram, Ingrid
By: Ingrid on 16 maj 2014
at 3:34 e m
Tack Ingrid, ja vi överlever även utan solnedgång, det var en oväntad glugg i gråvädret som kändes lite overklig och idag lyser solen på oss hela dagen och snart ser vi inte marken som den späda grönskan kommer upp ur. Allt går så fort. Hälsningar Britta .
By: brittakarolina on 16 maj 2014
at 5:00 e m