I början av vår Gotlandstillvaro gick vi mycket utmed stränderna och det fanns alltid ilandflutna träbitar som fått färg och form av att slipas i vattnet och en del tog vi med oss hem. Ett silltunnelock med kryptiska bokstäver blev länge liggande tills Karin kom på att hon ville göra en klocka av det. Ett batteridrivet urverk från Clas Ohlson inköptes och sen plockade hon ut ett par av alla fjädrar hon samlat på sej från hagarna häromkring, en fasanfjäder till minutvisare och en vråkfjäder för timvisaren. Vi fick ett väggur och det har funkat i mer än 30 år. Ibland räcker ett batteri i mer än ett år. Man ser om klockan går för då darrar fasanfjädern längst ut vid spetsen.
Skrivet av: brittakarolina | 02 juni 2014
Hittegods
Publicerat i Uncategorized | Etiketter: Gotland, väggur av drivved
Det är den klart häftigaste klocka jag sett!
By: Ingrid on 03 juni 2014
at 9:26 f m
Ja men den bidrar inte till att hålla urmakaryrket vid liv.
By: brittakarolina on 03 juni 2014
at 10:29 f m