Skrivet av: brittakarolina | 15 juni 2014

Nytt nytt nytt

För en vecka sedan satt vi bland fåglarna på södra Gotland och det digitala livet gjorde att vi inte var helt avskurna från världen i övrigt. Det instoppade mobila bredbandet funkade bra om nätterna men själva datorn förde oväsen och bar sig illa åt och skulle bytas ut, kameran gjorde vad den kunde och Lasse hade fått en Iphone, som bekräftade att han och jag hade närmat oss gränsen för vad en gamling kan (vill) lära sig.

Vi for ifrån den paradisiska tillvaron på ön och hem till det bullrande livet och deltog sedan i firandet av Erik, nybliven student, bara det att det lilla vackra glada barnet nu är 1.94 lång och jag når honom till en nedre skjortknapp, när jag kramar honom, är förunderligt och härligt glädjande. Det är nog det roligaste med  barnbarnen vi begåvats med, att få uppleva att de inte längre är små utan lika långa eller längre än vi (på ett ungefär) och att de talar med egna röster.

Niklas bild av Erik 11 juni 2014

Niklas bild av Erik utanför katedralskolan i Uppsala, kring honom är Malin, Anna-Karin, faster och mormor.

Då jag lyfte kameran för att fotografera Erik blev det inget, kameran hade hamnat i kläm och plåtbitarna framför linsen föll isär. Hm.

Tidigare den dagen hade Sodexo levererat en trehjuling till Lasse, den står nu i arbetsrummet och en bruksanvisning behöver läsas in. Dagen efter kom Magdalena som ska utfärda ”körkort” och vi for ut i Väsby Centrum för att känna vad som är möjligt och inte. Att rulla in på Apoteket gick bra, hissen upp till Kjell & co och in där funkade fint, ska vi pröva Handelsbankens sluss också, man får inte tänka för länge bara. Alla med trehjuling eller någon skavank hejade på Magdalena.

Sen blev det dags att ta itu med min nya dator, nytt program, nya uppställningar, nytt nytt nytt. Vad gör jag med det – och – det  och allt det gamla?

Kameran då – ännu ett ställningstagande, ett litet lyft vore kanske trevligt men en systemkamera där man ska byta objektiv och bära tunga väskor, det är nog uteslutet för all framtid för mej, alltså blir det en ny coolpix. Gösta som för några år sedan arbetade för NIKON passerade just Stockholm och en fråga om han kunde fixa lite rabatt  på en coolpix resulterade i att jag hade en i knäet i går eftermiddag. Åh vad det var roligt, den var större än på bilden men påminde något om att hålla i ”stupröret” = en Canon Epoca för många många år sedan och det var en trevlig känsla.

Göstas bild på Britta

Göstas bild på Britta med nya kameran, han kallar den ”true love”.

Skallen sprängs nu av ännu en bruksanvisning, hoppas jag fixar den och det är otroligt vad man ändå kan få vara med om.

 

 


Responses

  1. Det är verkligen en utmaning varje gång man ska ta sig an och lära sig hantera en ny pryl, men det känns väldigt tillfredsställande när man kommit på knepen.
    Lycka till med din nya dator och med kameran.
    Kram

  2. Tack Ingrid, kameran är redan ok men datorn vete sjutton….


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: